Nu är det så där härligt underbart i skogen.
Löven har en nygrön färg och när man går där tidigt på morgonen så lyser
solen mellan trädkronorna och ner på löv och annat på olika små ställen.
















Det gäller att gå tidigt för bara efter en liten stund så lyser hela skogen upp.  :)))))




Jag brukar gå ut från skogen på det här stället.




Det finns många små bryggor längs med ån men här jag stanna till varje gång för det
är så fint just där.

Shivas tycker nog likadant som mig för han brukar springa i förväg för att komma dit
före mig.
Sen sitter han där och väntar på att han ska få tillåtelse att gå ut på bryggan.




Klart han får för vem vill inte se hur molnen och träden speglar sig i vattnet.




Eller är det kanske en liten papillon på 6 månader som heter Fighter som lockar?
Den lilla lilla vovven brukar vara där och Shivas älskar att leka med honom.




Såpbubblor och barn är också roliga att leka med.    :)))))))

Men som vanligt tänker jag skriva:
Det skriver jag om i nästa inlägg. ;)

Lindas farbror Håkan med barnen Albin och Elsa kom från skåne för att få vara med
när lille Isak döptes.
Isaks gammelfarmor Birgitta sitter med dem.




Till höger om Joakim står hans syster Linnea med pojkvän och så brodern Tobias med
sambon Sandra. Ja, och så Isaks lilla kusin Nova.




Lilla Nova var klädd som en liten brudnäbb.
Vem vet, kanske hon övade lite.  :)))




Isaks morfar och farfar ser väldigt stolta ut över att Isak döpts.




Lillen: - Behöver du en hjälpande hand framöver så bara kom till mig.
Jag ska lära dig allt jag kan.




Farfar Boje: - Ja, och när han gjort det så kommer du till mig så lär jag det jag kan.




Efter att vi varit i kyrkan så åkte vi till Sibbamåla hembygdsgård.
Vet du vad som fanns utanför där?
Jo, en äng med fullt av maskrosor.



Det var inte bara jag som såg den och ville ta kort på blommorna utan  Erica, Sanna,
Elsa och så Shivas ville också vara där.























Fast det är faktiskt inte bara jag som fotar.
Erica gör det med.  :))))




Jag tror det har blivit jättebra bilder för här visar hon Elsa vad hon tagit på.



Men det är tur att jag inte sett dem än för jag har haft svårt att välja bland alla mina
jag tog när de var där på ängen.

Men man blir trött av att leka och trött av att försöka hänga med och fota när de for
fram och då är det gått med lite kaffe och en supergod tårta.



Sarah: - Mamma, jag har gjort världens misstag.
Jag: - Vadå?
Sarah: - Jag har stavat Isak med C och det ska ju vara K.
Jag: - Det gör inget, det låter ju likadant hur det än stavas och döpt blev han ändå.

Isak betyder "han skrattar" oavsett om det är med K eller C.  :)))))

Här ser det ut som om Joakim har gjort något fel.
Inget allvarligt tror jag för Linda skrattar åt det i alla fall.




Aha, jag tror jag vet vad han glömt.
Öppna Isaks doppresenter.




Alla presenter var olika trots att vi var så många. Helt otroligt egentligen.
Nej, nu ljuger jag.
1 var likadan. Likandan som 2 andra.  :))))



Ett födelsedagståg. Eller snarare ett doptåg för hon som sålde det sa till Sarah, som var
en av dem som köpt ett, att det var många som köpt det som dopgåva.
Försäljaren funderade på att ändra om skylten till det istället.

Nu skulle jag ju egentligen lägga ut lite bilder från presentöppningen men det blir inte så.
Varför?
Jo, för Isak låg och sov. Sov och sov och sov.




Och vadå, kanske du undrar?

Jo, för när en sådan liten sover för länge så blir det så här på många av bilderna.




Men han vaknade till sist och då var det ingen glipa längre mellan knapparna.  "fniss"


Fast det är klart, jag kunde ju ha stått på den här sidan hela tiden så hade det inte
blivit så på alla bilderna.




Isak låg och sov hela tiden.
Erica, Sanna och Elsa lekte på ängen.

Vad gjorde då de andra?


Det ska jag berätta och visa bilder ifrån men först måste jag välja bilder för du ska
veta att jag klickade och klickade så fort det bara gick med min kamera.  :))))
Så med andra ord, det får bli i ett annat inlägg.

Igår var det en speciell dag för Isak.




Det var Isaks dopdag.


Joakims bror bär Isak och min mellandotter Sarah går bredvid.




Ett litet barn till skulle döpas samtidigt som Isak.





Här hälsar prästen Isak välkommen till kyrkan.




Joakim häller upp dopvattnet så nu kan prästen döpa både Isak och Elsa.




Prästen: - Isak Joakim Bergbrink, jag döper dig i faderns, sonens och ...........




Prästen: - Jesus sade: Den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig.




Prästen: - Genom dopet har Isak blivit upptagen i Kristi kyrka.
Det är nu er uppgift som föräldrar (och faddrar)
att vara förebilder och förebedjare för honom
och tillsammans med församlingen leda honom
på trons väg genom livet.


Ja, så nu är det inte bara Joakim och Linda som har ett stor ansvar för lille Isak utan
det har Sarah och Tobias också.




Faktisk så ser man redan nu hur trygg Isak känner sig hos sin ena fadder Sarah.




Här är mina 3 döttrar och mina 3 barnbarn.




Visst ser han härligt nöjd över att allt är över med klänning och sånt utan nu får
ta på sig lite pojkiga kläder istället.  :))))




Hela dopdagen var helt underbar och efteråt så var det fika med hela släkten.
Det fanns bara en sak som var negativt.
Mina bilder.
Jag klickar och klickar och fotar och fotar dag ut och dag in och får en del väldigt
skarpa och klara bilder, men när det väl gäller, då går det inte.
Jag borde ha kollat kamerans inställningar.
Jag grämmer mig så över det så jag får riktig ångest.
Kvällen innan ändrade jag lite inställningar och ökade ISO till 400 för att kunna ta
när det var lite skummigt ute utan blixt.
Varför ändrade jag inte tillbaka till 100.
Varför? Varför? Varför?

Jag får hoppas och hålla tummarna på att någon annan tagit bilder som jag kan få sen.

Men inom mig har jag klara bilder och kommer att ha väldigt länge av Isak dop.

Barmhärtige Gud och Fader,
barnen är vår framtid, vår oro, vår glädje.
Därför ber vi till dig för detta barn Isak
Låt honom få växa upp i trygghet, frihet och gemenskap med andra.
Ge honom den inre styrka som bär också i livets svåra stunder.
Låt glädjen över vad du har gett oss i vårt dop prägla hela livet,
så att vi alla växer till och mognar i vår tro
och en gång får dela den himmelska glädjen hos dig.

Det är faktiskt det.
20 timmar Shivas om dygnet.
De 4 timmar som är kvar jobbar jag men då tänker jag på honom.  :)))))

Vad gör vi då i 20 timmar?

Jo, busar på ängen utanför mitt som har blivit ett maskrosfält.







Vi är i skogen och klättar på stockar och stenar.







Tittar på sniglar som finns i skogen.




Sen är det inte bara matte som blir kelad av husse i skogen utan Shivas måste också
få lite kel av honom.




Bara filten som fattas.  :)))))




Shivas visar att han börjar bli en stor hund nu......................




.......så nu kan han vara med och spana vid sjön för att se när det kommer mygglarver i
den som husse kan ha till sina fiskar.





Han har faktiskt vuxit jättemycket. Nu är han dubbelt så stor som när vi hämtade honom.
Shivas vägde då 4,8 kg och idag när jag vägde honom så var han uppe i 10,2 kg.
12 veckor och 10 kg????

Snart får jag nog köpa en större kamera så han får plats på bild.  :))))))

I alla fall tänka på att några småpinnar duger nog inte till honom om ett tag utan det
ska vara rejäla saker som han kan ta tag i.




Nu är inte bara bus och lek ute utan han sover och äter också.
Då äter och sover jag samtidigt.
Sen är det bus och lek med Nalle titt som tätt och så hitta på lite annat bus som
gör att man måste hålla ständig koll på honom.

De där 4 timmarna som jag är ifrån honom när jag jobbar?
Ganska skönt om jag ska vara ärlig.
Men som sagt, jag tänker på honom då.
Om jag inte gör det så ringer husse lite då och då under tiden.

- När åt Shivas?
- När bajsade han?
- Har han varit mycket i skogen idag eller kan jag ta en runda där med honom?
- Nu jagar han katten helt vansinnigt, vad ska jag göra?
- Sover han aldrig?

När jag kommer hem så:

Shivas: - Ska vi leka och busa nu?
Jag: - Ja, till halv 10 för sen ska du sova.

I lekparken där mina barnbarn bor finns ett jättebra klätterträd.

Erica och Sanna älskar att klättra upp i det.

















Erica är lite tuffare än Sanna så hon utmanar trädet fullt ut genom att kasta sig
framåt i det till en gren........




ta tag i den.......




hänga kvar en stund........




sen bara släppa taget och landa rätt ner på gräsmattan.




Sanna hon är tuff hon med.
Eller snarare, hon är jättestark.

Jag tror bilderna talar för sig själv.  :)))))
















Sanna: - Kolla Shivas!




Sanna igen: - Här får du en bit så tar jag den andra biten.




Mitt i all lek så måste man ta det lite lugnt också.
Vad gör man då?
Jo, går in i skogen där det är tyst och lungt och tittar om liljekonvaljerna slagit ut än.










De hade bara slagit ut lite lite grann så någon bukett blev det inte.

Men de här har slagit ut.



Trodde först att det var ett raps fält men när jag kom närmare så såg jag att det inte
var det. Det var ett maskrosfält.

Vet du vad min första tanke var?
Jo, hur det ska bli när alla de här har blommat över och ser ut så här. :))))))




Men innan dess så finns det ju så mycket annat att fundera över.

Som funderingarna jag hade över hur jag lättast skulle komma ner från klätterträdet.




Det löste sig.
Jag kom ner på samma sätt som jag kom upp.   :)))))

Jag: Shivas!




Jag: - Shivas!




Jag: - Shivas! Kolla här, skogen är helt magisk.
Shivas: - Vadå matte? Jag vill med se.




Åh om jag bara fått med riktigt på bild som det såg ut.
Härliga spindelnät lyste överallat på träden.










Jag gick runt bland jättemånga och tittade och tittade och fotade och fotade.
Det enda som saknades var lite sol som hade lyst på dem lite mer.






Shivas: - Äh, kolla vad jag hittade istället.




Shivas: - Du kan väl ta kort på mig när jag poserar med den.
Det har du ju gjort på dig har jag sett kort på. :)))

Här försöker han nog se lite romantisk och stillsam ut istället för den bushund hand är.




Jag: - Lite mer posering vill jag nog ha om jag ska ta kort på dig.
Shivas: - Så här då fast på en stubbe?







Jag: - Du kanske skulle posera som om du luktar på den?




Jag: - Nja, jag hade nog hellre sett att du satt uppe på stubben med blommani tassen
och så lukta på den.
Det hade varit en kanonbild.

Shivas: - Nu får du ge dig matte.
Jag luktar och luktar ........



......men jag känner då ingen lukt så du nu orkar jag inte posera mer idag.


Lika bra att göra som han säger och fota något annat istället.
Som mina små förgätmigej som börjar blomma nu.




Sen en knopp på vallmon.




Ja, och varför inte på mina hyacinter?







Det är tur att Shivas säger stopp ibland med mitt fotande på honom för annars lär jag
nog inte få en endaste bild på mina växter den här sommaren.  :)))))

Nej, det är inte lätt.
Här är det fullt ös hela tiden.

Vi är ute i skogen och kollar in förändringar som händer där varje dag.

Som den här som helt plötsligt stod där och lös framför oss.




Sen i helgen har Isak varit här i hela 28 timmar utan att att knappt vika från min sida en
endaste liten stund.

Jo, på natten när han sov i soffan hos sin mamma.
Det måste ha varit jätteskönt för inte ens den tidiga solens strålar störde dem.







Fast det är kanske inte så konstigt om Isak sov hårt för Sarah var här också kvällen
innan och busade och pussade för fullt med honom.





Isaks pappa var på grabbträff och den här gången bar det iväg med Finlandsfärjan så
därför fick vi extra mycket tid med Isak den här helgen.

Shivas har också haft fullt upp med bus, lek och kel.

Som att leka i lekparken.
Det tycker han är jättekul.

Trappsteg ........




....... och så ner i sanden.




Sen har Erica, Sanna och min mamma varit här och fikat lite.
Ja, och så lekt med Isak och Shivas förstås.



Lillen fyllde år i helgen så soffan var lite trångt i soffan ett tag.  :))))


De här har vi kollat in varje dag för att se om de vill slå ut så jag kan plocka en bukett.




Sen jagar Shivas iväg katterna åt mig.......




..... så jag kan fota mössen som är i skogen.




Man blir trött av att vara igång med olika saker så när Shivas vill vila en timme eller
2 så vilar jag också.

Så du du förstår va, det här med att sitta still och blogga lite är svårt.
Bara det här inlägget har tagit hela dagen.
Började halv 10 i morse och är nu på gång att avsluta det tjugo i 2 på eftermiddagen.  :)))

Nu?
Ja nu ska jag väcka Shivas så han får en kisserunda innan jag åker till jobbet.

Sen har jag ju Nalle med.
Han är ju van vid sin sovtid på min mage mellan 12 och 1 så den måste jag ju fortsätta med.
Sen vill han ut med jämna mellanrum.
Och in.

Du ska veta att min dörr öppnas och stängs ganska så mycket just nu.  :))))

Sitta still?
Då somnar jag.

Ja, så är det.
Nu igen.
Det var längesen men nu var det dags igen.
Värken.
En sådan där värk som man nästan inte klarar av.

Visst, jag har värk alltid men uthärdlig men när den där
outhärdliga värken kommer så vill man ingenting.

Varför kommer den då kan man undra.
Jo, av stress.
Mitt liv måste vara lugn och ro och med rutiner annars funkar nästan ingenting.
Jobbet igen.
Det måste göras.
Det måste hinnas.
Gör det och det och det och det.

Jag gör allt jag kan och lite till men det som behövs är mer folk.
Ensam klarar jag det inte.
Visst, jag är envis och vill klara det men även jag har begränsningar.
Och när jag inte klarar det så kommer ångesten och så värken med den.
Men den här gången ska jag inte ge med mig.
Jag gör vad jag kan och mer därtill och behövs det mer så kan inte jag stå till tjänst.
Då får någon mer än jag hjälpa till.

En dag hemma pga av värk men så kommer ett telefonsamtal:
- Du vet väl att DU inte kan:
vara sjuk
vara ledig
ha semester

och så fortsättning:
- du tillhör ju dem som inte kan det.  

Jag vet att det bara är jag som kan det här jobbet utantill men det är
ju faktiskt inte mitt fel.
Nja, en till kan det och faktiskt bättre än mig och det är min dotter Linda men
hon är mammaledig nu och kan inte jobba med mig.
En till kan det ganska bra men jobbar inte med det utan jobbar dagtid och får bara
möjligheten att jobba med det lite då och då.

Så här är det nog på många jobb.
Jobba mer på mindre tid.
Till och med min handläggare på FK för några år sen fick vara med om den
erfarenheten.
Vad hände henne?
Jo, hon fick en stroke.

Det känns ganska nära här med ibland.

Borde jag inte få extra betalt för det här.
"inte vara hemma lön"

Ja ja, nu har jag kommit till det stadiet att:
"mig leker ni inte med"
4 timmar, gör vad jag kan och går på den tiden, sen är det bra.
Resten får någon annan fixa.

Tur jag har kul och tycker om mina arbetskamrater annars hade det nog
brakat loss totalt med kroppen.

Jag skulle kunna skriva mycket om det här just nu för att få ur mig allt
men jag ska låta bli.
Vem vet vem som läser. ;)

Barnbarnen?
Shivas?
Lillen?

Ja, med dem är det bara bra. Tack och lov.

Lillen och jag var ute på Rävskär i onsdags men Shivas.
Han skulle få se havet.
Shivas alltså.

Du ska veta att han undrade vad allt vattnet var för något.
Han som bara sett dammen.  :))))




Shivas: - Husse, husse, vänta på mig, jag vill också se hela ön.




Det gjorde dem. Nästan i alla fall. Halva.
Det blåste ganska så kallt vad havet så vi höll oss på läsidan.

Jag måste erkänna att jag blir tårögd när jag tänker tillbaka på när vi var där och
lilla Shivas och Lillen, mina egna 2 män håller tätt ihop för att kolla in våran älskade ö.
tillsammans.




Nu har jag ju inte bara 2 män.
Jag har ju en liten liten man till också.
Honom passade jag häromdagen och det var sååååå jobbigt.



Så här sov han precis nästan hela tiden.  :)))))
Kortet är taget av min dotter en annan dag när han var här men jag lånar den bilden
eftersom jag inte tog något kort när jag passade honom.
Han så ju ut så här ändå.

Nu har jag ju lite större barnbarn.
Som Erica som blir 7 år i år.
Hon fick hjälpa mig lite häromdagen med att aktivera Shivas lite eftersom min värk
stoppade det.
Och du ska veta att de hade kul i skogen.







Erica blir nog en duktig liten extra matte åt Shivas tror jag.  :))))

Vad händer nu?
Klockan är snart 9 en fredagkväll.
Nu blir det något helt annat än jag är van vid.
Ishockey.
Sverige - Norge

Faktist tycker jag det är lite spännande jag med.  :)))))))))))))))

Söndag och klarblå himmel.
Kan det bli bättre?
Ja, om det inte hade blåst så kalla nordanvindar.

Men jag tror inte Shivas brydde sig om det för han skulle få leka lite i Persmåla.




Nu var det faktiskt inte hästarna han skulle få leka med för man vet aldrig vad som
kan hända när de springer runt och hoppar hej vilt.




Inte var det med crossen heller som Jocke körde runt med i rasande fart på gården.




Husse behöver han heller inte leka med den här dagen för det gör han ju varje dag.




Nej, han ska få leka med dem här snälla och duktiga vovvarna Ozzie och Lizzie.



Den till vänster är 10 år och en Jack Russel och den andra är 20 veckor och en border collie.


Det är ju viktigt att valpar inte blir skrämda av andra hundar men med dem här så visste
jag att det skulle gå bra.
Det gjorde det och sorgligt nog så hade jag inte en tanke på att tömma mitt minneskort
till kameran utan jag hade bara i tankarna att batteriet skulle vara fullladdat så jag kunde
ta mycket kort.

Men jag kan berätta att de hade jättekul ihop Shivas och Lizzie och vi andra kunde lugnt
sitta lite överallt på gården och bara kolla in deras lek.




Till och med Isak sitter.
Fast i sin kusin Novas knä.
Nja, snarare ligger.  :))))




Så här sitter Ozzie ofta och jag hade gärna velat ha en perfekt bild på det men vi
kommer att åka dit fler gånger så jag får nog fler chanser.




Sen måste jag ju ta en kort när Shivas sitter vid min lilla träd vid sjön också.   :))))

Valborgsmässoafton ikväll.
Vad händer då?
Jo, jobba förstås men sen hoppas jag att det finns något kvar på grillen till mig när jag
kommer hem.

Jag tror att barnbarnen inte kommer att ha tid att äta speciellt mycket för de kommer
nog att ha fullt upp med att lära Shivas åka rutchkana i lekparken.
Skojar bara förstås.
Men att själva åka och så gunga med.

Ha en trevlig valborg du med.

Vart vi än går i skogen så är det vitsippor precis överallt.




Vi letar efter något kul att fota men vart vi än tittar så lyser de upp överallt.




De har till och med lagt till med lite lila i för att man inte ska tröttna på dem.




Shivas och jag spanar och spanar för att hitta något att fota.




Shivas: - Kom nu matte, tittar du bara i den där där svarta så lär du inte se någonting.




Som den gula lilla sippan precis bredvid Shivas.




Efter att jag väl sett något annat än vitt vitt vitt så såg jag andra färger också lite
här och där.




Shivas: - Men matte, något annat än blommor kan du väl fota?




Jag: - Det här då? Den har väl fin färg?




Shivas: - Men matte.......

Jag: - Den här då?




Shivas: - Åh matte!
Jag: - Okey då. Vad ska jag fota då?
Shivas: - Tex när vi leker i lekparken.




Jag: - Ok, men jag väntar tills du åker rutschkanan och gungar.  :))))


Tills han gör det så fortsätter jag med mitt fotande på växter.
Som tex det som blommar nu i min lilla trädgård.
















Jag: - Åh Shivas, du skulle ju lära dig att åka rutschkana så jag kan fota dig där sen.

Sarah: - Det är Cirkus Scott den 10-13 Maj.
Jag: - Ja, jag vet, så därför tränar vi stenhårt så vi fixar det tills dess.




Isak: - Jag lyssnar mormor, så nu ..........




..... vet jag att man ska se lite tuff ut också innan jag gör min show.




Isak igen: - Sen får vi hoppas på att de ser så här häpna ut när de sett mitt nummer.




Det tär på krafterna att träna, så efteråt är det skönt att få vila ut lite i mammas famn.



Linda: - Ser du mamma att han är lite lik pappa?
Jag: - Ja, kanske det.
Linda: - Han har precis samma ögonfransar som honom. Långa men som går neråt.
Jag: - Ja, jag ser det nu.
Jag igen: - Lilla Isak, är du lik din morfar?  

Jag måste bara kolla igenom honom extra noga för någon likhet måste han väl ha efter
sin mormor.   :)))

Men det får jag göra nästa gång han kommer hit för efter all träning så gick det inte
ens att försöka hålla ögonen öppna utan han somnade helt utmattad.




Nu vet jag precis vad du tänkte och du har helt rätt.
Jag kunde inte låta bli att pussa den lilla munnen. ♥♥♥

I min lilla skog så har det bildats en liten liten sjö.







Det är som sagt ingen jättestor skog men hur ofta och hur länge jag än går där så
ser jag olika saker varje gång.

Som den här stubben tex.
Den har jag inte lagt märke till förut.




Ska nu skogen och sjön vara liten så självklart så måste allting annat också vara litet.
Som den här mossan som växer på en liten stubbe.




Jag älskar att gå omkring där och titta och titta för den ändrar sig dag för dag.
Undrans om Shivas tycker skogen är lika spännande som jag tycker?




Det verkar så för han luktar och kollar på allting.










Shivas: - Matte! Matte! Titta vad mycket vatten!




Jag: - Shivas! Nej! Inte bada!
Shivas: - Jag ska bara kolla lite.




Och smaka lite men badade gjorde han inte tack och lov.




Men vem vet, kanske den lilla lilla sjön lockar imorgon med ett dopp.   :))))

- Mamma, vad heter han egentligen?

Hon menar förstås han här.
Han som är på det här kortet som Sarah tog igår när vi var skogen.



Från början när vi pratade om att skaffa hund så tänkte vi på ett namn.
Chivas
Jag skrev om det för ett tag sen om Lillens och Jockes förkärlek till Thin Lizzy.
Lizzy var upptaget för Jockes föräldrars valp heter Lizzie.
Jag tänkte ju på Wiskey in the jar, en låt som Thin Lizzy sjunger.
Whiskey!
Aha, Chivas. (regal)

Nu ville uppfödaren ha ett namn på K för det skulle alla valparna ha.
Jag slog på nätet men skrev fel.
Chivas med S istället för C.

Det som kom upp var attShiva utgör tillsammans med Vishnu och Brahma
de högsta gudarna inom hinduismen.
Sanskrit ordet Shiva är ett adjektiv som betyder "lovande, vänlig, nådig".

Shivas är alltså en dyrkan av tron på Shiva.
Jag dyrkar min lilla Shiva så jag ändrade direkt C:et till S.

Men K:t då?
Jo, jag läste vidare och fick veta att det finns ett berg som heter Kailash och som är beläget
i Ngari-prefekturen i Tibet.
Berget är heligt för de fyra asiatiska religionerna buddhism, hinduism, bön och jainism.
Det var här guden Shiva nedsteg till jorden.

Vad var inte bättre då än att han får heta Frostflake´s Kailash och så smeknamnet Shivas.

- Men mamma, du skrev hela tiden Shiva men sa alltid Shivas när du pratade med eller om honom.

Ja, det gjorde jag men nu har jag ändrat det.
Jag fortsatte med samma uttal som jag hade från början med C så nu är det helt bestämt.
Han heter Shivas med S och inte utan s.

Hur är då min vardag med Shivas?
Ganska krävande faktiskt.
Men jag ångrar inte en enda minut av att ha skaffat en hundvalp.
Det är en jobbig tid framöver tills han blir större och lite lugnare.
Han ska bli rumsren, sluta bitas, lära sig sitta, stanna kvar och komma på inkallning.

Viktiga saker som jag kräver av honom som hund och det allra allra viktigaste:
Han ska hålla sig till mig när vi är ute i mark och skog och in dra iväg någonstans.
Det här kräver mycket tid för att få honom att kunna det vet jag.
Så därför, min vardag består i stort sett av Shivas och att det är han och jag.
Vi 2 tillsammans.

Lillen: - Det är som att skaffa barn igen
Jag: - Ja, fast nästan värre
Lillen: - Men han ligger inte i sängen i alla fall.

"fniss"

Inte i soffan heller.

Shivas brukar somna vid 9 på kvällen så vi får lite egentid Lillen och jag.
Sen vaknar han runt 4 tiden då han vill kissa och bajsa.
Därefter går han raka vägen in i sin sovbädd igen och sover till halv 7.
Dags för en kisserunda och så lite kel till Lillen går till jobbet.
Då blir Shivas trött igen och sover till halv 9 tiden.

Jag kan då klä på mig, sminka mig, plocka lite och så sätta mig datorn en stund och
som nu tex blogga lite.

Då är han hungrig och äter och så en det en promenad i skogen med lite lek och bus.
Jag gömmer mig, springer mellan träd och buskar och så Shivas efter mig hela tiden.
- Duktigt Shivas, duktigt.

Sen är det lite si och så hur dagen blir.
Ibland är han jättebusig och vill bara leka eller så sover han eller så tränar vi lite
olika saker hemma som "sitt kvar" eller att inte bitas.

Det gör ont när han bits. Jätteont.
Men jag läste att man ska gå ner på valpars och hundars nivå när de vill bitas.
Hundar har inte alls lika ömtålig hud som vi har så de leker och bits ganska hårt med
varandra.
Du har säkert sätt på TV hur rävar och vargar leker med varandra genom att bitas.
Det gör han med mig med.
Aj!
Men han måste få leka så med mig.
Det tillhör hans samhörighet med familjen.
Men istället för att "fya" honom eller säga "NEJ" så låter jag som en valp genom att
gny till när han biter för hårt.
Han förstår direkt att han bitit för hårt och släpper direkt.
Sen börjar han bitas lite mindre.
Jag gnyr igen och så till slut så slickar han bara.

Men lite senare så är han igång igen med bitandet och jag får börja om.
Men han lär sig. Sakta men säkert.
Lika ont gör det inte längre för nu början han veta att så hårt som han bet från början
får man inte för då yr matte i högan sky och vill inte leka mer.  :))))

Leken är ju det viktigaste mellan hund och människan.
En lek som samtidigt är vägen till uppfostran.

Ibland känner jag mig verkligen som en jättestor "Alfamatte".

Nu borde jag inte skriva ibland.
Utan skriva:
Jag är hans Alfa-matte.

Han ska lita på mig i allt och veta vad som är rätt eller fel precis som det är i djurens värld.
Sen ska jag kunna lita på honom att han gör som jag har lärt honom.  :)))))

En varghona skulle aldrig strunta i att gå över sjön för att få föda för att en av hennes
valpar inte vågar bli blöt.
Valpen ska lita på han hon vet vad hon gör och följa efter.

Låter allt det här krångligt?

Det är det inte, men det är ett hårt jobb.
Jag är ju ingen hundmamma utan en människomamma till honom.
Jag vet, men jag har valt det och det kommer att vara värt varenda minut.
För givetvis så hoppas jag ju på att både han och jag ska lyckas med det här samspelet.

Jag måste tro på det för annars fungerar det ju inte att fostra en valp.  

Tro nu inte att jag är för hård mot honom.
Han är valp och han ska få vara valp.

För som jag skrev innan: Vi leker fram uppfostran och det är helt underbart.
Det tycker både han och jag.
Jag ser det i hans ögon och jag tror faktiskt han ser det i mina ögon med när vi
tittar på varandra.


Dagens tänkvärda



Vi ansvarar inte bara för vad vi gör,
utan också för det vi underlåter att göra.

Mitt ansvar just nu är att bli en bra hundägare.


Nu hör jag Shivas gnälla lite där inne i sovrummet så nu vill han nog
stiga upp och inta en ny dag igen.

I fredags så passades Shivas av min dotter Lotties.
Erica och Sanna var också med och passade lite.
Men eftersom Shivas är lite busig emellanåt och vill bitas så hade de satt sig för att rita en stund.

Jag misstänker att det är Erica som har ritat den här teckningen som låg på byrån när
jag kom hem och som nu hänger på mitt kylskåp.




Det är ju inte påsk nu så man kan ju undra varför hon ritat en kyckling.
Men jag vet nog varför hon gjorde det.
Jag har nämligen en liten liten kyckling kvar på bordet sen påsk.




Väldigt lik va?
Erica kommer nog att bli en konstnär när hon blir stor tror jag.

Jag får passa Shivas som bara den när vi går ut på ängen utanför mitt.
Ängen som jag har sett fram emot att få springa och leka med Shivas i.



Jag är på vakt när han är på jakt.
Jakt på sådan här som det finns massor av på ängen men som jag aldrig har tänkt
på innan när jag varit där och fotat.



De är sååååå äckliga men Shivas vill ha dem och äta dem precis som sniglarna vill
på den här.

Nu håller vi oss borta från ängen och är i skogen istället.
Klart mycket roligare att leka där och speciellt när jag fick till en bild på honom som
jag försökt med ett tag.

Du vet hans mamma och en bild som jag visade för ett tag sen.
Frostflake´s Grace Kelly när hon springer i snön och ser helt underbar ut.




Här kommer Shivas springandes likadant fast inte i snö utan i löv.



Det var så underbart att se när jag kollade bilderna jag tagit hur jag har lyckats fånga
när han lyfter benet precis som hans mamma gör när han kommer springandes mot mig.

Sen tränar han fortfarande på att få till det att stå som sin far.
Och det artar sig. Snart kan han det.




Men ska jag vara ärlig så tycker jag mer han liknar en liten isbjörn.   :))))

På rymmen från snön alltså. ;)


Nu blommar det japanska körsbärsträdet utanför på gården.......




och kastanjeträdet bredvid börjar knoppas......




...... och förra årets kastanjer sitter fortfarande kvar på grenarna.


Dagens tänkvärda



För varje framsida finns det en baksida.

Men jag har inte sett några möss där i alla fall.  :))))

Lördagen var en dag då det hände mycket för lilla Shivas.

Inte bara det att man skulle behöva åka bak i bilen.




Det var dags för lite miljöträning och vad är inte bättre än att åka till en bondgård?




En bondgård?
Det är väl ingen miljöträning kanske du tänker?
Jo, för det är en del av miljön och så var där massor med människor.
Stora och små.
Sen djur av alla de slag, till och med massor med olika hundraser.

Men det stora som skedde var när korna skulle släppas ut i hagen.




De fullvuxna korna visste precis vart de skulle så de lunkade på i lagom takt till hagen.




Men de små kalvarna visste inte vart de skulle så de kom på efterkälken.




En fick till och med bäras ner till hagen.




En gick lite utanför och kille gick till fram till honom och sa:
- Varför leker inte du med de andra kalvarna
- Jag står hellre häääär och luktar på blommorna.




Till slut var alla på plats i hagen.




Shivas undrar vad som mer ska hända och luktar och luktar efter något roligt.




Får! Eller snarare lamm.




Klart man måste kolla in dem.
Man är ju en vallhund.  :))))




Efter allt det här så sov vi någon timme han och jag men sen var det nya äventyr.

Utforska skogen lite igen.
Den där skogen som jag vill ha honom lös i så jag kan hålla i kameran och fota och fota.




Han kollar in den noga både här.......




.... och där.




Han går igenom den noga........




och till slut kommer han springande.......




..... men bara för att kolla en sista sak.







Men till slut så meddelar han att kusten är klar.......



.... så nu kan du fota matte.   :))))

Visst är det skönt när man redan har en liten vakthund?
Ja, för han är faktiskt det också.

Vakt och familjehund.

Han otroligt lättlärd som jag skrev om innan.

Allt möjligt tränar vi och nu kommer han hur lätt som helst på inkallning och så sätter
han sig direkt framför mig när han kommer fram.  ;)

Kolla får du se på den här filmen, men först lite reklam.  :)))))




Idag blir det nya äventyr men vad det blir får vi se om en stund.

Lilla Isak kom på besök igår.
Titta ut är jättespännande och jag tror han längtar efter att kunna leka där ute sen.




- Nej!
- Nej!
- NEEEEJ!

Men vad hjälpte det att jag försökte stoppa det.
Pussa sin mamma var hur mysigt som helst och det ville han inte låta bli med.




Pussas, titta ut, pussas och så titta ut igen.




När han väl kom på att han inte kommer att komma ut och leka i gräset idag så blev
han lite ledsen.




Sen ännu mer ledsen.




När man blir så ledsen då är det gott att få sin tutte.




Vad händer när man får den?
Jo, man somnar som en stock.

När man gjort det så pluppar tutten ut ur munnen och man sover så gott utan.




Men här är något som inte stämmer.
Han sover ju inte i Lindas famn.
Nej, det är i Sarahs.
Sarah är inte bara bra på att fostra valpar hon är bra på att söva bebisar också.




Så under tiden som Isak sover så kan Sarah och Linda kolla lite roliga saker på nätet.




När man sovit färdigt så är det dags att åka hem.




Men när det var vet jag inte för Linda och Isak åkte hem efter att jag gått till jobbet.
De höll Sarah lite sällskap etftersom hon skulle passa Shivas till Lillen kom hem.

Undrans vad Sarah och han hittade på under tiden?
Trött var han i alla fall på kvällen för han orkade knappt stå upp och äta.  :))))




Dagens tänkvärda



Det vi verkligen vill tar vi oss tid till.

Ja, även om det tar lite olika lång tid att göra det jag
verkligen vill.

Nu har vi haft Shivas hos oss i 5 dagar och han är otroligt duktig.
Han kissar och bajsar ute men givetvis så händer det en liten olycka någon gång inne.
Men det har bara varit max 5 gånger och det är ju inte mycket med tanke på allt kissande.

Sen kan han "sitt" och så upp med tassen som "tack"

Min dotter Sarah passar honom en stund när jag ska till jobbet för det blir någon
timme eller 2 som han får vara ensam annars innan Lillen kommer hem.
När jag gick häromdagen så hörde jag henne säga: - Sitt!
Och 3 timmar senare så ringer Lillen till mig på jobbet och säger:
- Han kan sitta nu. Han gör det direkt när man säger "sitt"

Igår när jag kom hem så visade Lillen nästa sak hon tränat.
"vacker tass"

Jag var snabb att utnyttja han duktighet så nu sitter vid dörren innan han får gå ut.
Än så länge gör han det i alla fall. :)))

Om han nu är så lättlärd så får man nog tänka på att han är
LIKA LÄTTLÄRD FÖR OFOG.  :))))

Men än så länge har han inte lärt sig det.

Men.....

Det finns ju men i allt.
Han busar och utforskar allt också.
smyger runt och kollar om han kan hitta något gott att äta.




Som mina dahlior.
De är jättegoda att äta lite på.




Dammen ska vi inte bara prata om.
Den måste man dricka vatten ur varje gång man går ut.




Ta kort på alla saker han utforskar är inte lätt för han ska vara med heeeela tiden.




Sen möter vi ju massor med folk ute och nästan alla säger:

- Han liknar en prärievarg

men de allra flesta säger:

- Men, han liknar ju en fjällräv.




Shivas vill inte alls likna vare sig det ena eller det andra utan vill hellre likna en....



Precis, en liten söt vit hare.  :))))


Sen tränar han på att stå fint som många andra vovvar gör på bilder som vi tittar på.




Jag: - Men Shivas, svansen då, man måste se den också.
Shiva: - Äh, det räcker väl med att jag sitter fint på kommoondo.




Nu sover han så gott här nedanför mina fötter på mattan som han brukar göra när jag
sitter i soffan precis som han ligger och sover nedanför sängen varje natt när vi ska sova.

Än så länge.   :))))

Men snart vaknar han nog till liv igen och då är det full fart igen på busandet och leka
att man är den där räven eller vargen som alla säger att  man är.




Undrans hur många gånger om dagen jag säger:
- NEJ!

Säkert precis lika många som jag säger:
- Duktigt Shivas. Duktig du är.


Dagens tänkvärda



Sök efter det positiva som finns i det till synes negativa.

Ja, för det är inte bara positiva saker med en hundvalp utan det är ett
tufft och krävande pass hela tiden.

Men av de saker som är negativt just nu så vet vi att en dag så är
valptiden över och då är allt det negativa blott en dröm och det mesta
kommer bara att vara positivt.

Redan nu tidigt på morgonen så blev den här dagen annorlunda än vad den
varit i några dagar.
Jag har tid att blogga lite.  :)))

Nalle har ju väckt mig halv sex på morgonen ett tag nu och jag har misstänkt varför.
Och dem misstankarna var precis det jag trodde och som Nalle visste.  :))))

Shiva väckte mig prick halv sex i morse och vill ut i det daggvåta gräset och kissa lite.




Efter det så gick han raka vägen in i sin säng nedanför mig och somnade om till 8 igen.
Min vanliga tid då jag brukar stiga upp.

Då var han jättepigg efter att ha sovit massor med timmar.
Ja, för han har inte gnällt ett dugg på hela natten utan sovit gott i sin bädd nedanför sängen.

Vad gör man när man är superpigg?
Jo, leker lejon med sin lilla tiger.




Ser du tanden?
Den är vass.
Jättevass.
Rättare sagt jävulsk vass.  :))))


Det är inte bara tänderna som är vassa utan Shiva tror han är stentuff också.

Kommer du ihåg att jag visade en bild på han pappa
Juan Skah of Dakota?




Shiva försöker redan se lika dan ut som honom.  :))))




Sen måste jag förstås berömma honom lite för alldeles nyss så gnällde han lite och
gick ut i hallen så jag avbröt det här inlägget en stund och gick ut med honom.
Han ville kisse.
Han är såååå duktig med det här.
En gång har han kissat och bajsat inne.
Men så kollar vi honom förstås hela tiden för det här med rumsrenhet tror jag
handlar om ett enormt tålamod och uppmärksamhet från början så det går snabbt
att bli det.

Efter massa bus och lek idag både här hemma och en stund i skogen bland vitsipporna.....




och med några barn vi träffade ute i skogen.......




så ligger han nu trött här nedanför på mattan och sover gott.




Vi ska försöka att inte ta upp honom i soffan eller i sängen.
Han kommer ju att bli rätt så stor när han är fullvuxen det är nog bäst så.
Annars blir det han uppe och vi nere.  :)))))

Men än så länge har han inte ens försökt att vilja komma upp utan är nöjd där han
är på sin filt med sina leksaker eller nedanför soffan i närheten av oss.


Dagens tänkvärda



När de invanda mönstren bryts kan helt nya världar uppstå.

Ja, som tex en egen blogg för Shiva.
Kanske det kan bli lite för mycket av honom här annars  :)))))

Passar på att skriva lite nu när Shivas sover.  :)))

Bilfärden hem gick jättebra.
Trodde han ville vara på en filt på golvet .......



men han valde efter en stund att ligga i mitt knä i stället hela vägen hem.
Lite lite gnällde han till då och då men mest sov han.

När vi kom hem så lekte han med sina leksaker.




Var ute och utforskade hur det såg ut runtomkring där han ska bo.




Sen har man sett söt ut.




Men till slut blir man trött och då somnar man som en stock.




Imorgon kommer nog Isak hit och då kommer han nog att titta på Shivas och undra
vad det är för något som kommit hem till mormor och morfar.




Nu vaknar nog Shivas så nu får jag nog kela lite med honom igen.

- Han somnade igen.

Ja, självklart för han vill väl vara vaken i natt.  :))))))

Idag blir det en tur neråt skåne igen.

Undrans om det är några ögon som tittar på oss som säger:
- Får inte jag följa med er hem?



Inte alla dem här ögonen förstås.
De får inte följa med oss hem allihopa.

Men de här ögonen.
Till dem kan vi säga:

- Jo, lilla Shiva, idag ska du få följa med husse och matte hem.




Vi är så nyfikna på hur mycket han har vuxit sen sist.
Men snart vet vi.
Om några timmar så träffar vi honom igen för nu är han äntligen 8 veckor

Inte mycket äldre än lilla barnbarnet Isak faktiskt.
Han föddes den 24/2 och Shiva den 19/2
Bara 5 dagar emellan.

Och du, de är inte bara nästan lika gamla utan de är precis lika söta också.  :)))))


Nalle, ja han är några år äldre.
Men han är nog helt medveten om att det ska komma en ny liten familjemedlem till oss
för han är på oss precis hela tiden.




Han sover i sängen, väcker mig mitt i natten för att springa runt lite, krafsar på dörren
igen vid halv sex för att jag ska stiga upp, vill gå ut jämt och ständigt och sitter och
tigger lite mat som han aldrig har gjort förut, leker med massa konstiga saker och det
är nästan så han skäller också.

Tror han att en hund gör så?   :)))))

Jag vill skriva massor med det här om att skaffa hund men jag kan
nog inte sluta skriva då så jag tar det pö om på i olika inlägg tror jag.
För att det blir inlägg om Frostflake´s Kailash "Shiva" det är jag helt säker på.  ;)

Men min mamma sa igår precis som många andra:
- Men låser ni inte upp er väldigt mycket genom att skaffa hund?

Mitt svar till henne var precis samma sak som till andra som ställt den frågan:
- Jo, men jag är redan upplåst genom att inte ha hund och inte vilja eller våga gå ut själv
i skog och mark som jag älskar att göra.

Den 12/4 2011 skrev jag i ett inlägg om att skaffa en ny hund och nu ett helt år efter
så är den drömmen äntligen sann.

Nja, inte riktigt, det är 5 timmar kvar.

Nu har min dia- och negativskanner kommit som jag fick i present av döttrarna med familj.
Så nu sitter jag här med en hel låda och massor med askar med diabilder framför mig och
stoppar in den ena efter den andra i skannern.

Vad är det då för massa diabilder?
Jo, bilder som min pappa har tagit mellan 50-talet och 70-talet.
Sen en hel pärm med negativ som har legat i någon gömma någonstans men som
kom fram efter att han gick bort för 8 år sen.
Men nu kan jag kunna se vad det är på dem genom att stoppa in den i den här lilla
aparaten som man kopplar till datorn och gör om negativ till riktiga bilder.

Nästan bland dem första bilderna jag tar fram så är det ett kort på min pappa och mig
och jag tror det är 1968 när vi var och campade på Mellbystrand på västkusten.





Visst ser jag ut som en liten illbatting till pojk?
Det är jag som är till höger och min syster som är några år äldre till vänster.



Glad var jag i alla fall och det är jag nästan på alla kort jag tittar på.
Jag var nog en glad liten spellevink redan då.  :))))

Nu ska jag titta vidare bland bilderna och se vad min far har fotat.

Kanske jag rent av kan hitta ett där jag ser lite ilsk och envis ut.
Ett som visar släktdragen som det sägs att flickorna har efter mig.

Vad nu svärsönerna menar med det?    :)))))

Den här ståtliga hanen heter Juan of Skah Dakota




Den här underbart fina tiken heter Frostflake's Grace Kelly




Om de här två får valpar tillsammans så kommer de antagligen att bli otroligt
söta och fina, eller hur?

Som den här lilla valpen
Frostflake´s Kailash med smeknamnet "Shiva"




Men än är den bara 7 veckor, men liten blir stor och då vet man.  :))))))

Den här helgen har gått lite i min äldsta dotter Lotties tankar.




Det är precis 30 år sen hon blev till så i år fyller hon ju den magiska ålder 30.
Den där åldern då man räknas som vuxen kvinna.

Vadå vuxen kvinna förresten?
Jag har ett par år kvar till 50 och jag känner mig inte ett dugg som det. 
Inte min mamma heller som har något år kvar till 70 känner sig som en vuxen mogen kvinna.  :))))

Undrans när man är det?

Hörde på radion häromdagen en intervju med en 82-åring.
- Jag känner mig inuti som en 47-åring

Hon sa att när hon såg sig i speglen så såg hon sig själv som 47 för det var en bra ålder.
Inte för ung, inte för gammal utan precis i lagom ålder.

Jag håller nog med henne. 47 år är en bra ålder.
Man har gjort massor.
Fått 3 fina flickor.
3 fina och härliga barnbarn.
3 underbara svärsöner
Sen ha en mamma kvar som fortfarande är som 47 år.   :))))

Lotties: - Tänk på det och att du kan njuta nu av livet för alla klarar sig ju själva.


Det var bra sagt och jag ser själv hur nöjd hon såg ut när hon sagt det.




Jag i onsdags kväll: - Lillen, nu får du skynda dig så du får chansen att pussa en som
har den perfekta åldern innan det är för sent.

Lillen: - Äh, du kommer alltid att vara 47 år för mig.  


Dagens tänkvärda



Livet fortsätter inom dig och utan dig.


Mina dahlior behöver mig nog nu idag så de kommer ner i lite ny jord
så deras liv kan fortsätta den här sommaren också.   :))))

Skärtorsdagen började med

Lillen: - Nu får du minsann stiga upp. (halv 7)


De här mötte mig när jag kom upp......



..... plus ett paket som det stod grattis på.


Efter det har det varit full rull med "Grattis"
Man skulle nästan kunna tro att jag har fyllt jämt.  :)))))

Men den här lille plutten har nog varit huvudpunkten hela tiden både torsdagen......







...... och fredagen.










Sanna blev lite trött på all uppmärksamhet av Isak så hon hoppade på sin mamma
för att hon med skulle få lite uppmärksamhet.  :)))))




Men jag måste säga att den här var firandets höjdpunkt.



Födelsedagstårtan som Sarah bakat till mig.
Den var inte bara ursnygg utan den var supergod med.

Flickorna, barnbarnen, svärsönerna och mamma gav mig pengar så jag kan köpa en
Dia- och negativskanner.
Den är redan beställ så när den kommer så kommer du nog att få se många bilder
från min pappas stora låda med massa negativ och diabilder.
Jag vet inte själv vad allt är så jag är jättenyfiken på att skanna in dem.

En liten bit är det kvar på tårtan så idag fortsätter nog firandet med att äta av den.

Men först ska jag göra av med presentkorten som jag fick av Lillen och hans mamma.  :))))

Och du, nu är det bara en vecka kvar. Gud vad vi längtar.  ♥♥♥  

I natt var det riktigt kallt här nere i söder.
Dammen var i alla fall isbelagd och fontänen ville inte spruta vatten.
Vattnet i det lilla röret hade frusit.

Men vid 10 tiden när solen värmt upp det lite så kunde den gå igång igen.

Jag var bara tvungen att fota när vattnet la sig som små droppar på den istäckta dammen
och mitt hus syntes i varenda bubbla.




Det här vädret är nog lite lurigt för växterna.
Varmt och soligt om dagarna och så kallt om nätterna.

Undrans om mina pyttesmå vallmoplantor som kommit upp nu klarar det här?




Den här kungsängsliljan har klarat temperaturväxlingarna bra.




Nu har jag täckt de små vallmona med lite löv ifall det fortsätter så här för jag vill inte
gå miste om deras blomning till sommaren.

Undrans om jag kanske ska täcka pionen med som börjar komma upp?




Usch vad svårt det är och veta hur man ska göra med växterna.
Bäst är nog att låta dem vara så sköter nog naturen sitt.
Eller vad tror du?