Gokväll Bloggan!

Nu är det den här som gäller.



Jag bara måste. Måste för min egen skull och för flickornas.
Men det är svårt. Jättesvårt.
Ilskan är grym. Nästan mot hat. 1 - 10   9

Varför?
Egot, oempatin osv osv
Jag borde inte bry mig, har ju vetat i många många år och anpassat mig så vad hjälps det att säga något nu.
Bäst är bara att tiga och gå. Men det är inte bara att gå. 3 månaders uppsägningstid. Hur sjukt får det va?
I ren frustration kommer allt.
Jag är inte tyst längre. Vill få ut allt.
Men jag måste lära mig att det inte går jämt.
Tänka på flickorna.
Hur? Vet inte.
Tänk om man bara kunde trycka på en knapp och allt det här var över.
Bara pang bom och så är Linda och jag på vårt ställe. Sarah och Lotties har ju sitt nu.
Inte reta sig. Inte bli arg. Inte bli VANSINNIG.
Bara ha lugn och ro. Umgås med sådana som inte irriterar en.
Jag vet att den tiden kommer snart men den går ju så sakta.

Idag var det en helt okänd som sa att man ska tänka på det sociala arvet.
Så som man manupplever sin barndom överför man på sina egna barn.
Därför är det väldigt viktigt att barnen känner sig trygga.
Man måste försöka göra allt så dem inte kommer i kläm vid en separtion.
Det är bådas ansvar att se till barnen växer upp till trygga människor.

- Hur lätt är det? Man vill och förstår det men ändå kan man inte tygla sig.
- Man måste i alla fall försöka. Hålla barnen utanför så det går.
  Tiga och våndas, både från den svikna och från den som avslutar.
Man får ta vreden, ilskan och allt vad det är sen för sig själv när man är ensam.

Den som sa det har så rätt så. Jag vet. Jag har egen erfarenhet av föräldrar som skilts.
Tänkte inte på de här mer efter samtalet men nu kom jag ihåg det.
Har försökt göra allt med dotterns flytt så gott jag kan men pga vissa saker så
har jag inte kunnat tiga när jag behövt. Fan, fan fan.
Hur ska jag någonsin få det ogjort.
Ord och handlig som skett nu vid hennes första flytt kommer hon att minnas hela sitt liv.
Prägla henne.
Men nu kan man inte göra det ogjort. Det är därför hatet är 9 till DT.
Det räcker inte med att en hjälper till och tycker det är kul för barnens skull om den ena inte bryr sig alls.
Bara tänker på sig själv och inte ett dugg på vad hon har längtat efter.
Hennes känsla för eget boende.
Nej där går tankarna åt annat håll hos deras far.  Det går väl lika bra en annan dag. När jag har tid och vill.
Men tonåringar är ivriga och speciellt flickor. Dem vill ju fixa och dona så fort och så mycket det går.
Dem säger att dem vill klara det själv men igentligen vill dem ha all stöd dem kan få.

Men tills allt är avklarar så ska jag försöka göra allt för att inte bli uppjagad utan försöka ställa upp så mycket jag kan i alla fall.
Sätta på den här låten tex. Den är lugn så den kanske hjälper.
(wiper har den på sin blogg så jag lånar den. Ännu en låt)




Igentligen borde man ha avsky för allt vad män och förhållande är.
Men så är det inte. Alla är inte likadan. Jag vet det.
Det är väl därför jag orkar ta mig ur det.
Jag måste jag vill jag ska.

Nu ska jag försöka sova. Har hjälpt Sarah hela kvällen med hennes flytt.
Tänk att en säng och lite grejor kan vara så tunga.
Men nu är nog allt på plats.
Få se om hon sover där inatt. 
Men hon kommer säkert hem sen och sover här om nu inte lillasyster gör henne sällskap.
Jag var nog likadan själv när jag flyttade hemifrån.
Någon natt i mitt nya och någon natt hemma. Och så lite mat hemma men mest hos föräldrarna.
Tvätten? Ja, det får jag se om några dagar.
Kanske påsen står här i hallen.
Vem vet.

Sov gott

Hej Bloggan!

Första steget är avklarat.
En egen bil.

Jag där fram. Flickorna i mitten och Molly där bak.

Allt går framåt. Än så länge.

Bakslag? Det kommer nog men det ska jag inte tänka på nu.
Nu är det bara framåt.

Ett steg i taget.
Och imorgon tar jag steg 2.

Och på tisdag steg 3 och det är arbetsdag.

Tänk om du Bloggan kunde känna min känsla.
Helt otrolig.

Idag har Sarah flyttat nästa alla sina saker till sina nya lägenhet.
Imorgon bär vi nog dit hennes säng och det sista sakerna.
Det blir nog att hon sover där imorgon natt.
Hennes känsla. Ja, den är nog otrolig den med.

Hur har helgen gått?
Kanon.
I fredags tänkte jag inte ens på dem.
I lördags köpte jag EN men tog den inte. Glömde bort den.
Idag?
Den jag köpte igår tar jag nu.
Firar lite för mig själv.
Jobb, bil, ekonomin och så snart snart fri. Plus nästan en hel helg igen med NT.
Kan man få det bättre?

Innan har jag avskytt helgerna men nu bara längtar jag efter dem.

Lite surfande en stund till och sen sova.
Natti och sov gott

Hej där mitt i natten Bloggan!

Vad gör man vaken nu? Borde sova.
Men jag kan inte.
Mycket i tankarna just nu.
Inga dåliga tankar. Bara bra.

Min framtid är nog tryggad.
Ett tag framöver i alla fall.
Jag är godkänd i A-kassan. Jippi!
300 dagar.
Fast jag behöver ju inte stämpla så många dagar för snart börjar min praktik.
Ersättningen för det betalar arbetsförmedlingen men dem baserar det på a-kassan och
får man inget därifrån så ett det ett lågt minibelopp om dagen.
Men jag slipper den låga avgiften. Hur glad är man på en skala 1 - 10?   10

Nu är det bara en underskrift på en lägenhet, sen börjar mitt nya liv.
Och en egen bil. Jag har en bil, en sambobil men den skänker jag så gott som bort.
Han kan ta den. Inget mer tjabb om den. Ska bara hitta en först såklart och det är inte lätt.
Men det ska det inte vara, lätt alltså. Varför skulle det vara det när inget annat har varit det.

Men det verkar ordnar sig. Helt otroligt. Sååååå lycklig.
Lyckligare kan man bli men jag tar en grej i taget.
Nu känner jag mig i alla fri och oberoende.
Går inte att beskriva den känslan.

Nu ska jag smälta detta och hoppas på att Linda kommer snart.
Hon skulle bara ut en liten runda till i vattenpölarna.
Barnet flög i henne.

Sen den andra dottern Sarah, hon har fullt upp. Ny lägenhet.
Hon har målat vardagsrummet klart så nu ska alla grejor dit.
Måntro hon har samma glädje i sig som jag.

Nytt bättre liv. Underbart.

Sov gott