Det är inte bara jag som väntar på solen.

Till och med mina dahlior står på kö för att få lite sol på sig.




En dahlia som fått lite sol innan släpper fram en i kön som behöver det mer.




Solrosen är beredd med sina blad då solen har tänkt sig titta fram.




Och den lilla lilla snigeln tittar ut för att se om den är på väg snart.




Lillen: - Den enda sol som finns just nu är den där.







Den ska lysa idag  :))))


Och den kom under tiden som jag satt här och skrev.

Fjärilarna blir jätteglada och bara dyker på min fjärilsbuske.




Jag tror fjärilen här vill säga:
- Jag har precis samma färg som svartögat, eller hur? 




- Jag kommer också att bli lika fin en vacker dag.





- Jag älskar också när solen tittar fram och lite fin är jag trots att jag är en bärfis.




Men jag då? Vad är jag för något?




Den här lilla insekten sitter också och njuter av solen.




Och bladet den sitter på tillhör min rubeckia som jag väntar med spänning på att få se
när den är helt utslagen.
Den där dubbelrubeckian som jag köpte i våras som du kanske har läst om.

Och nu är den andra blomställningen på gång att komma på toppen.




Stor som liten så väntar man på solen.




Och till slut kommer den nog att lysa även över dem här också.

Hoppas den har lyst på dig med.
Men givetvis så kan jag inte lägga ut alla dem bilderna men några av dem blir det  :))))

Bilen packad och klar och milen är framför oss.



Vart?
Det hade vi faktiskt ingen aning om.

Men jag kan säga att den här resan kan jämföras med kärlek.
Precis lika svårförklarad som det.

En känsla som finns i kroppen av lust, förväntan och känslan av fullkomlighet.

Så var resan. Lusten av att se mer och förväntan när man åker dit och så fullkomligheten
när man väl är där och få se och uppleva det  med hela sin själ.

Vi stannar till och kollar lite i kartan vart vi kan tänkas köra först.



Vi bestämde oss för att åka uppåt.
Men först måste vi ju fika lita.



Och medans han fikar färdigt så måste jag förstås gå runt och fota lite.
Såg några gula fjärilar och dem kunde jag ju inte låta bli att försöka få bild på för
de sitter ju aldrig stilla.



När jag väl fått en på bild även om det knappt syns att den är gul så bar det iväg.

Jag: - Sakta in! Det namnet känner jag igen. Kan vi inte svänga in i det samhället?
Lillen: - Klart vi kan.

Ett mysigt litet samhälle med en å som gick genom.
Och jag som älskar vattendrag måste förstås ta ett kort.




Och när vi kör där längs med ån så ser jag en undebar plats som någon gjort iordning.

Jag: - Stanna! Där måste jag få gå ner och titta lite.


(skulle ha blivit en bild där jag vinkar)   :)))))))

Vilken härlig känsla att få stå där på en plats som jag sett i så många år fast bara på bild.
Ännu bättre hade det varit om vi kunnat sitta där och fika med dem som ställt dit bordet.

Och vilka har då det här? Jo, min älskade bloggvän Malin.
Tyvärr så var de inte hemma men jag hoppas vi kan ses någon annan gång istället.

Bilfärden gick vidare.

- Höger eller rakt fram?



Det blev rakt fram för målet den här dagen var till Gränna och över till Visingsö.

- Kör av där! Jag måste få se samma utsikt som trollet gör här i Huskvarna.




Klick klick klick och så gick färden vidare mot Gränna.




Men vi stannade inte så länge i själva staden för vi skulle ju över till Visingsö.




Det var helt magiskt att stå där och se ut över sjön Vättern.
Det var helt vindstilla och de molnen som var på himlen speglade sig så fint över sjön.
Helt otroligt.
Det går bara inte att få fram på bild hur underbart vackert det var.
Det här måste man få se med sina egna ögon.




Vi närmar oss den lilla ön Visningsö.




En underbar miljö långt uppe på ön.



Enligt vår kartbok (1997) så skulle det finnas en camping här uppe men inte.
Inte en camping på hela ön.
Så det blir till att se så mycket det bara går under eftermiddagen.








Lite rädd var jag ska jag erkänna när jag gick genom porten för att kolla utsikten.









Det var skönt att få komma ner på lite lägre nivå.




Och från en borg till ett slott. Visingsö slott.




Vi ser en färja där nere men den hinner vi inte med.




Vi kör runt lite och njuter av utsikten på ön tills en kvällsfärja tar oss tillbaka till Gränna
där vi får sätta upp tältet istället.
Klockan är efter 22.00 men det är ganska så ljust än och utskten är ju inte helt fel
härifrån heller.







Efter en skön natts sömn i tältet så fixar vi lite frukost innan vi ska köra vidare.




Men innan vi lämnar Gränna så måste vi förstås göra en sak.






Efter lite inköp av polkagrisar till barn och barnbarn så blev målet Motala för att
därefter se vart vi skulle köra för slå upp tältet.

Och där var det jättefint så både Lillen och jag kunde inte låta bli att ta massa kort.



Vädret? Det ser molnigt ut men det var jättevarmt och skönt.
Ca 25 grader och vindstilla.




Och fick vi se något som fick vår resa att gå till helt andra ställen.




Slussar!
Göta kanal!

Vi måste få se detta med slussarna i Göta kanla som alla pratar om.

Så nästa anhalt blev till Borenshult där det fanns 5 slussar.












Det här vill se mer av och det finns ju många slussar att titta på.
Vi måste ju fixa med att hitta en camping och det gör vi i
BORENSBERG




När vi har satt upp tält och installerat oss så tar vi en liten kvällspromenad i den här
lilla gamla byn.



















Vi kör vidare längs Göta Kanal.



Bergs slussar består av en slusstrappa och två dubbelslussar. Slusstrappan, bestående av sju slussar, heter Carl Johans slussar. De två nästkommande slussarna, räknat från sjön Roxen, heter Oscarsslussen och Karl Ludvig Eugens sluss (Bergsslussen). Carl Johans slussar lyfter båtarna 18,9 meter och varje dubbelsluss 4,8 meter.

Mellan Carl Johans slussar och Oscarsslussen ligger en konstgjord bassäng som förutom att fylla funktionen att förse slusstrappan med vatten, även fungerar som gästhamn.

Tillsammans kallas slussarna "det stora lyftet", vilket då alltså syftar på att båtarna som passerar antingen lyfts eller sänks sammanlagt 28,8 meter.


Det här var en helt otrolig plats.
Jättesvårt att få fram det på bild men jag ska försöka så gott jag kan.

Följer här en stor båt från London.




































Etapp efter etapp ner åker den alla slussarna ner.......



......och till slut är den här nere.




Och jag är fortfarande helt förundrad över hur alla slussarna fungerar med att tömmas
och fyllas.




Här hade jag som sagt kunnat vara länge länge och bara suttit och tittat på alla båtar
som tog sig upp och ner i slussarna men milen väntar framför oss.



Vi drar med andra ord vidare men givetvis så måste vi stanna till och fika lite.
Fortfarande Göta Kanal men med bara en liten bro som öppnas för båtarna.

Men faktiskt var den platsen lika otrolig vacker som jag tror hela kanalen är.

Jag hade så gärnat både åka och se en kanalbåt när vi varit vid slussarna men
här får jag se en.
Vilken tur man kan ha.






Och jag hade tur en gång till för när vi åkte vidare så fanns det en plats till med slussar
som vi kunde stanna till vid och där låg Kanalbåten Juno i en sluss och väntade på
passagerare.




Och så en annan stor lyxbåt som också tagit sig genom Göta Kanal.




Nu var det igentligen menat att det skulle bli camping på ostkusten.
Ute vid Sankt Anna.

Men jobbet kallar på måndag igen. Många är sjuka och så en del ska gå på sin semester.

Men jag är som jag är så jag svara chefen när jag pratar med honom

- Självklart kommer jag, inga problem.

Men samtidigt hör vi på radion hur regnet rör sig uppåt.
Regnet som de haft hemma i flera dagar.

Men lite hann vi titta och utforska på ostkusten.

Här har de inte en tanke på att åka genom några slussar utan på nått helt annat.




Vi kör E22 hemåt och så stannar vi till i Västervik.
Det är hamnstad precis som här i Karlskrona och faktiskt så tycker jag det är ganska
så likt också som det ser ute inne i vår stad.



När vi är här så känner vi hur vädret har ändrat sig avsevärt mot uppåt.

En råare och kallare luft än vad vi har haft så någon mer fika längs vägen blev det inte.

Fikabänken fick bli helt tom.




Men jag hann ta kort på.......




......innan Ösregnet kom precis i gränsen småland-Blekinge.



Phu. 560-493 = 67    
67 kort.
Jag hade gärna lagt ut alla.   :)))))

Vet du vad vi gör nu?

Jo, vi planerar inför nästa semester.

Vad tror du det blir?
Precis
Kanalbåt på Göta Kanal.

Jag måste avsluta det här långa inlägget med en sak.

Skulle jag dö så skulle jag kunna göra det nu.
Då skulle jag dö lycklig.

Just nu känner jag mig sååå glad över mitt liv.

Min trädgård med alla blommor.
Ängen utanför som kan ge så mycket underbart en tidig morgon.
Jobbet jag trivs med.
Mina barn som har sina familjer och lever lyckligt.
Och så min egen kärlek.

Och känslan jag har nu efter helt otroliga 100 mil av Sverige.
Vad gör man tidigt på morgonen på en äng under tiden man väntar på att få se solen
stiga upp mellan trädtopparna?




Jo, man tittar lite extra noga på ängsstråna och växterna som är där.




- Tittut, det är bara jag som väntar på att solen ska värma upp mina vingar.




Och jag hör många fler som ropar godmorgon som sitter och väntar på solen som jag
också gör den här tidiga sommardagen

















Solen drar ut på det.
Visst, det är ljust men ännu är inte solen uppe så jag ser den.
Jag vill att den ska komma så jag får se alla spindelnät lysa upp ängen.
För några finns där. Jag ser en antydan av dem.




Och nu kommer den äntligen. Solen jag har väntat på i nästan 1 timme.




Och nu lyser den upp ängen med hela sin kraft.
Åh, om jag bara kunde beskriva hur underbart vackert det var när jag stod där.

Först blev man bländad förstås och såg inte så där jättemycket.




Men sen när ögonen vant sig så såg jag dem. Såg spinelnäten lysa där överallt.















När solen är nästan helt uppe så början den värma, och en som älskar det är den där
trollsländan som hälsade godmorgon innan.




Och vet du, det är inte bara jag som älskar solen när den stiger upp på morgonen.











Jag har sett innan när jag fotograferat dagfjärilar att de har en lysande knapp längst
ut på sina spröt.
Den här har orange.







Tänk att sländan jag såg tidigt på morgonen med sina daggvåta vingar och som sedan
fick dem att tinas upp av solen även blev helt röd av solstrålarnas värme.




Känslan var som sagt otrolig när jag stod där i väntan på att solen skulle stiga upp.


Och den känslan när den här steg upp i skyn var ganska otrolig också.




Men där uppe ska jag inte hålla mig just nu.
Nu ska jag hålla mig på marken.

I den här.




Tro nu inte att jag ska tälta på ängen.
Nog för att jag älskar min äng men inte sååååå mycket så jag vill campa där.

Nej, tältet är där för lite vädring efter att ha legat i källaren i många år.
Men imorgon står det på ett helt annat ställe.

Och det stället får jag skriva om när vi kommer hem.
När vi nu gör det.
Det är ju första gången vi kan åka iväg alldeles själva utan barn.
Nu har de blivit stora och flyttat hemifrån så nu kan vi göra precis som vi själva vill.  :)))
Och semestern är ju inte slut än på många många dagar.