Lillen står där och bara tittar.

Undrans vad han tänker?

Jag tror inte han är lika optimistisk som jag.   :)))))




Jag: - Men så här såg det ut på den första med.
L: - Det kan den väl inte ha gjort?
Jag: - Jo, och den blev ju nästan färdig året efter.
L: - Hur lyckades du med det?

Antagligen för att jag inte hade min värk då. Och klart mycket yngre.


Men trimmern sätts igång .......




......och lotten är påbörjad.




Under tiden som han trimmade så rensade jag fram vinbärsbuskarna som stod där.




Så här stort är det och den är precis mitt i en äng.




Varför har jag då tagit en plats mitt i på det viset?

Jo, jag vill vara ifred. Ingen sur gubbe eller nått man behöver vara rädd för.
Och framför allt så är det nära hem och mina grannar kan ha översikt över mig ifall
något skulle hända. En lugn avskild plats men ändå mitt i med trygghet.

Jag bor där till vänster bakom häckarna så skulle jag vara där själv och maten är
färdig eller nått annat så kan ju Lillen bara gå ut lite på slänten och vissla till och vinka.

Min granne C bor i mitten och så min syrra längst bort till höger.




Nära hem med uppsikt från ett håll och så alla andra kolonier åt andra hållet så jag känner
lite gemenskap med dem.




Och redan har det börjat bli en liten stig efter att vi gått till lotten.   :))))




Den här gången var jag förberedd med att ta kort från allra allra första början.
Ska bli kul att se hur långt jag kommit innan vintern är här.

Jag vet mamma, jag ska ta det lugnt.   :))))

Men det är inte lätt att hålla för diskussionen kom nästan direkt.

Först lite trevande
- Nu klipper vi bara och inget annat det här året.
- Gräsmattan skulle vi kunna ha där för där är jämnast.
- Ja, för det måste vi ju ha en ifall vi vill sitta någonstans.
- Det hade varit kul med ett växthus.
- Den lilla kullen som är där kan man ju ha kvar och lägga stenar och lite blommor.

Det sista var nog inte så bra. Det skulle ju inte vara några blommor där, bara grönsaker.  ;))))

Det får bli som det blir.
Men jag ska erkänna en sak.
Jag tror redan jag vet hur det kommer att bli.

Jag älskar att strukturera upp. Planera fram plats och gräva.
Plantera plantera plantera.
Och så Lillen som älskar att sköta om det sen. Pyssla med det liksom.
Vattna dem, prata med dem, skälla lite på dem och så glad sen när han får skörda.

Och då kommer min glädje igen.
Rensa upp, planera för nästa säsong.

Och så börjas det om.
Vår och jag fixar och grejar
Sommar och Lillen fixar och grejar
Höst och jag fixar och grejar

Lillen: - Västeråsgurka var det längesen vi hade.
Jag: - Ja och majskolvar med.


Men jag får ju inte glömma bort att ta hand om det här med när jag gått min stig.
För det blir lätt stökigt när man håller på med andra saker.  :)))