Jag.... men jag... !

Jag har inte gått under jorden.
Och jag har inte som tanke att jag inte ska blogga.

JAG VILL men kan inte.
Jo, kan kan jag väl, men jag kan inte få in mina bilder i datorn.
Och utan bilder så är det inget kul att blogga.

Så vet du vad jag gör nu?
Jo, jag gör som spåkulan sa till mig häromdagen.
Lägg 10 kr i en burk varje dag.
Du kommer att förstå varför.

Och det gör jag nu. Förstår.
För det var nog det hon visste att jag var tvungen att
köpa en ny usb-dosa till minneskortet så jag kan få in bilderna från min kamera.
Så nu får nog vänta i ca 15 dagar tills jag har sparat ihop till en sådan.
(om nu inte Linda kommer med den som hon lånade för ett tag sen)   :))))

Kommer att tänka på "spara" när jag skriver om det här.
Vi pratade om det i helgen med våra grannar.
- Varför sparar ni inte lite varje månad så ni kan åka utomlands?

Vad svarade jag på det?
Jo, att jag sparar varje månad men inte till en veckas semester.
Jag sparar från höst till vår för att kunna köpa växter och sånt.

Grannen: - Men det är väl inget att spara till.
Jag: - Jo för mig är det viktigt. Då kan jag ju njuta av allt runt omkring mig
i flera månader varje dag och även andra kan få njuta av alla blommor som
lyser upp här från vår till höst.
Grannen: - Tja, så kan man ju med tänka.

En vecka utomlands? Visst, det hade varit helt underbart.
Men faktiskt så är jag inte så där jättesugen på att bara ligga och
sola i en vecka för flera tusen kronor.
Men visst, någon gång när jag inte behöver spara varje år för
att handla till min trädgård så kanske jag börjar spara till en resa.
Vem vet.

Och nu skulle jag vilja lägga ut bilder på alla olika knoppar jag tagit idag.
Änglatrumpeten tex.
Eller rosbusken med säkert 50 knoppar redan.
Eller varför inte knopparna jag tog på mina dahlior.
Och så gräshoppan i dammen.

Men men, korten finns kvar i kameran och får jag inte en total
kollaps av bloggabstins så kommer jag att lägga ut dem när
min burk med tior har blivit fylld.

Men jag ska lägga ut en väderprognos förstås.
Vårens sista dag.
För imorgon tycker jag det är en sommarmånad.




Egen notis
Nu är ju bilden på hur det är just nu.
Men jag kan ju säga att idag har det varit varmt.
Årets varmaste dag. Ca 26 grader och lite vind.
Med andra ord. Sol sol sol.

L: - Har du tagit den här bilden nu?
Jag: - Ja
L: - Ja är inte den brandgul så vet jag inte vad.



Men den ska ju vara orange.   :))))

Och när jag ändå är igång och försöker få de rätta färgerna med kameran så gav
jag mig på min lila pelargon också.

Och jag tror faktiskt jag lyckades för så här lila är den i verkligheten med.




Men nått som blev precis som den ser ut är det här äpplet som jag fick av min dotter
Sarah som morsdagspresent.





Först tänkte jag ha den på baksidan vid dammen men den får nog stå här på framsidan
så det inte bara är jag som kan se den.

Nu var det ganska länge sen som jag kollade min spåkula.
Kanske är dags för det idag.

God kväll Cattis!



Spåkulan ljuger aldrig
Lägg en tia i en burk varje dag.
Du kommer att förstå varför.

Ja det hoppas jag att jag kommer att göra för nu vet jag inte varför.

Idag känner jag mig som dem här vallmona.



Varför nu då?
Jo, det är kallt och blåsigt.
Och så är solen bakom ett moln hela tiden.
Himlen är blå runt omkring men inte där solen är.
Inte alls kul att vara ute och pyssla med växterna så.

För du, jag kunde inte låta bli att köpa en igår. Eller 2.

Hittade en rudbecia som jag sett på nätet redan förra året men inte
sett den i någon affär förrän igår.



Jag bara älskar rudbeckia.

Men jag skrev ju 2.
Den lös så fint där den stod bland de andra växterna och
direkt var min tanke: Den vill jag ha!

Den är mer orange än vad som syns på bilden.
Riktigt riktigt klart lysande orange.
Men den färgen är lika svår att få fram som röda färger.
Trollius chinensis "Golden Queen"




Det är inte lätt att låta bli när man kommer till ett ställe som ser ut så här.
Och ändå är det bara hälften alla växter jag fått med på bild.



Och Lillen? Ja han hade fullt sjå han med att försöka låta bli att handla nått.
Gick det?



Men kryddväxter har man ju alltid nytta av. Eller hur?



Och fikon med kanske. De går ju att äta med. Så en sådan blev också instuvad i bilen.



Jag köpte också en nyttoväxt. Eller snarare frö.
Brytbönor som jag har satt i en låda.
Ska se om det fungerar eftersom jag inte har något trädgårdsland.
Men när det inte är någon sol så blir man ju inte sådär jätteinspererad att göra något ute.

Vad säger nätet om vädret?




Egen notis
stämmer exakt med vad bilden visar.
Skulle vara att det känns mer som 10 grader
och att vinden är 15.

Men imorgon ska det bli fint.
Faktiskt så ska det bli fint många dagar framöver.
Men på helgen vill man ju ha fint också för det är ju då man
har tid att göra saker tillsammans.

L: - Idag får det bli en triangeldag.

Jag: -????  Du, jag brukar säga 3-F dag eller  3-S dag eller nått.

L: - Jaha, men jag tänkte på Rödeby - Nättraby - Lyckeby

Jag: - ????

L: - Trädgårdsaffärerna


Jaha, så då är det bara att hoppa i kläderna då.
Men jag ska inte köpa några växter.
Men kanske en påse med bönor.

Fast det är lite segt idag, det måste jag medge.
Jag har läst i bipacksedeln till tramadolen att de kan ge ökat effekt vid intag av alkohol.
Men jag tror det är felskrivet.
Jag tror alkoholen får ökad effekt av intag av tramadol.

Måste bara få lägga in en låt



Vill du veta mer så gå in HÄR

Och nu blir det fler låter med den gruppen.
Att jag inte hört dem förut.
Men nu har jag och det lär nog bli massor med gånger.

Vad tycker du om dem?

Och när jag ändå är igång så blir det en till med dem.



Gotthard-sångaren Steve Lee död i motorcykekrasch.
Steve Lee, 47, superstjärna och frontfigur för rockbandet Gotthard, har avlidit i en mc-krasch i USA.
"Kära fans och vänner, det otänkbart tragiska är verklighet" skriver bandet

Steve Lee dog under en motor-cykel-tur i USA mellan Mesquite och Las Vegas i tisdags,
och avled direkt på platsen.
Gotthard-sångaren hade flugit till USA med några mc-vänner för att uppfylla den livsdröm
han på grund av intenstivt turnérande, aldrig tidigare haft tid att uppfylla.
Det skulle bli två veckor genom USA:s stater på en Harley Davidson, men resan fick ett tragiskt slut.

Lastbil fick sladd

När Steve Lee i tisdags hade stannat vid vägkanten fick en förbipasserande lastbil sladd.
Räddningstjänsten försökte att återuppliva honom, men förgäves.
Stjärnan sörjs nu av familj, vänner, och bandet.
"Det kommer att ta lite tid tills vi förstår vad som hänt.
Våra djupa tankar går till hans familj" skriver bandet.

Hejsan!

Skrev ju igår om att Lillen hade en hängjordgubbe.
Och när äter man jordgubbar som mest?

Jo, vid midsommar.
Och vad äter man mer då?

Jo, nypotatis.

Jag vet inte hur länge han har hållt på med att sätta potatis i en hink.
15 år kanske.
Vet i alla fall att han började med det när vi bodde ihop i vår första lägenhet
och hade en liten liten balkong.
Men potatishinken fick plats i alla fall.
Ända sen dess har det varit tradition med egenodlad potatis midsommarafton.

Och det blir det i år också.
De är redan jättehöga.
Inte potatisen förstås utan blasten.



Nu har vi självklart haft potatis på vanligt sätt också eftersom vi haft kolonilott.
Men hinken, den har vi haft ändå.

Och du, jag såg på blomsterlandet för några veckor sen att de sålde hinkar med
potatisar i.
Och vet du, de tog 149:- för en sådan.
Helt vansinnigt när man kan köpa en ganska så lagom hink för ca 20 kr och så ta
några potatisar från kylskåpet som blivit lite för gamla för att äta.
Så har Lillen gjort i alla år och det har funkat hur bra som helst.
Och potatisarna har blivit jättegoda.
Kanske lite små men vad gör det.
Det är ju känslan som räknas.

Hur gick det annars idag?
Jo, jag fick min kanter klippta.
Ogräset mellan plattorna tar sin tid för det är lite pilligt men jag har ju heeeeela
sommaren på mig.  :))))

Och nu är det dags att göra sig iordning för en jobbarkväll igen.
Det börjar ordna till sig där nu.
Det här nya vi har börjat med börjar få lite struktur så nu känns det inte lika
tufft som det gjorde i början.
Det är bara att hålla tummarna att det håller sig så.
Eller hur?

Godmorgon!

Eller snarare sagt godmiddag. Det är ju det snart.

Nu blommar bergsvallmon för fullt.



Nu skulle den här ha varit ljust blå men inte. Den är snarare lila.
Men vi köpte ju en ljusblå hur kan den då få den här färgen?

Vi slog på internet och tydligen så finns den i den här färgen också.
Men bilden på plantan hade inte den här färgen.
Kan man få byta till det man ville ha?

Och vad gör man en sådan här dag när värmen har kommit tillbaka.
Vindstilla och lagom varmt ute.
Jo, försöker kantklippa efter att ha klippt gräsmattan.

Försöker?
Ja, för det var inte det lättaste idag.
Den jävla värken.
Jag vill inte svära här i bloggen men jag blir så s.... j..... f...... på värken.

Nu har jag en liten tomt, precis lagom storlek att sköta om.
Trodde jag.
Eller jag tror nog det fortfarande men idag känns det inte så.
Så typiskt när jag har motivation att göra det där finliret som kantklippning och
så ta bort lite ogräs mellan plattorna.

Jag tycker jag har vilat och inte ansträngt mig speciellt mycket i några dagar
men ändå så kommer det.
Det där tunga vet jag inte går men det där att sitta ner och klippa och filosofera lite
är det bästa av allt.
Tänk om det till slut inte går det heller?
Vad gör jag då?

Men jag ska ta det lite pö om pö idag så kanske det går.
Några klipp, vila och så några klipp till.
Kaffe, klipp, vila, kaffe och så lite klipp till.
Kanske det funkar då.

Nu vill jag inte gnälla men jag skriver lite nu för att dokumentera lite för mig själv.
Jag kände idag när jag satt och rensade lite att det gjorde ont i fingrarna.
Liksom där man böjer dem innan nageln kommer.
Konstigt.
Jag kollar om jag har nått där.
Lillfinger och ringfinger på höger hand.
Nej, där finns inga sår eller nått.
Hm
Men jag känner att det är knutor inne i benet.
Och lillfingret kan jag inte räta upp pga en som är på den.
Oron kom förstås.
Börjar det i händerna med nu?
Jag får inte tänka negativt nu. Jag vill inte det.
Inte nu när jag nyss haft en nergång och är tillbaka på uppgång igen
så får inget slå ner mig just nu.
Jag har inte tid med det.

Äh, jag har väl bara slagit i nått på jobbet. Ja, så är det nog.
Jag går ut en stund igen och plockar lite mellan plattorna.

Men jag får vara lite försikt när jag rensar för det sitter sådan här små
penséplantor lite överallt.
De är så söta de här minimini penseérna.
Kanske inte ser så liten ut på bilden men dem är små.



Sen måste jag skriva ett litet tillägg ang min kiwi.
Jag slog lite på nätet igår om dem och så läste jag att man var tvungen att ha en
honplanta och en hanplanta.
Men jag har ju bara en.
Min är tvåkönad fick jag fram efter att ha tolkat den spanska texten som fanns
på etiketten.
Borde det inte stå på svenska i Sverige?

"solo" är den i alla fall på alla språk.   :)))))

Jag skrev ju i lördags att det troligtvis skulle bli en runda till någon trädgårdshandel.

Och det blev det så klart.
Både på lördagen och så söndagen med.

Att det kan vara så svårt att låta bli.  :)))

Man behöver så klart inte köpa något men men......

Ser man en sådan här så kan man liksom inte låta bli trots priset.
Är det en nyhet så är det och då måste jag bara ha det.
Jag har ju en rosa, en gul och vit innan så varför inte en "hot röd"



Nu skulle man ju kunna tro att det är en jätteplanta, eller hur?

- Vart ska du sätta den?
- Jag vet inte. Den är ju så liten så den får nog plats någonstans
- Men den blir stor. Vad gör du då?
- Delar på den
- Jaha, och dem plantorna då, vart sätter du dem?

Nu är det bara en enda liten gren så den här sommaren kan den nog
stå där den står nu.

Men det är 2 knoppar.  ;)
Nu får du inte se fel. Den gula är en maskros.
Knopparna som syns där bland vissna blad är vallmo.
Men nästan längst upp i mitten och så längst ner i mitten, där är dem.  :))))



En växt?
Nejdå, klart det blev någon till.

En gul som jag inte vet vad den heter just nu. Lappen har jag lagt undan någonstans.
Men jag tror det är en strål.... någonting.
Men jag köpte den inte för blommans skull utan för bladen.
Gröna blad med astanjebruna stjälkar och så liknar de näckrosblad.



Och vet du, nu när jag sitter här och tar fram de här bilderna så ser jag andra bilder
jag tagit i helgen.
Bilder på andra växter som jag köpte också.

En änglatrumpet.




Och så en Kiwi.



Sen blev det en knalllilarosa hängpelargon och en dubbel flitiga Lisa men det har
jag tydligen glömt att fota. Får nog göra det sen när jag kommer från jobbet.

Lillen? Ja han kan inte låta bli han heller.
Han köpte en hängjordgubbe och så lite frön som han planterat.
Rädisor, sallad och lite sånt.
Trädgårdsland?
Nej, det har jag inget, men det finns ju blomlådor att sätta i.
Och så en tom plats under trappan på framsidan.
Där blir det nog ett litet trädgårdsland. Trädgårdslådeland.  :))))

Ska försöka ta kort på det så du förstår vad jag skriver om.

Fast du, jag kan nog inte låta bli att ta ett kort på pelargonen.
Vänta lite.
Jag är snart tillbaka.

Vilken tur att jag gick ut.
Den hade blåst ner.



Men nu har jag ställt den upp så jag kunde fota den.
Och inte ser den lila ut på bilden precis.
Eller hur?




Och när jag ändå var därute så kunde jag ju lika gärna fota min Flitiga Lisa.




Ja, och så jordgubbsplantan som Lillen köpte.



Nu kom en liten tanke om mina andra pelargoner.
Har jag tagit bilder på dem?
Kanske.
Kanske inte.
Jag får kolla igenom bloggen lite och se om jag lagt ut dem.

Men inte nu. Nu är det dags att göra sig iordning för jobbet.
Skönt att komma iväg en runda nu.
Det har varit lite väl tyst här idag.
Men det blir väl så när vädret inte är så bra.
Alla håller sig inne precis som jag.

Men efter att ha varit tyst en hel dag så ska jag bombadera
Linda med ord heeeeela kvällen.  :)))))

Hejsan!

I lördags fyllde ju min dotter 21 år.
Jag tror hon har trott att 21 år är den dagen man blir myndig och får göra
precis vad man vill.  :))

Hon gav järnet i alla fall.
Och alla miner sen. Det var det många av.
Den här till exempel



Gode gud vad vi skrattade.
Speciell Lillen och Sarahs svärmor.




Sarah: - Det är min dag idag och jag gör precis vad jag vill. Jag är bäst.




Mattias: - Äh, undan med dig Sarah, jag är bra jag med.



Sarah: - Äh, kyss mig i arsel. Jag är bäst.

Mattias: - Okey äskling. Du är bäst. Idag i alla fall.




Kvällen fortsatte i samma tema med miner och spex från alla håll.

Som min svärmor Birgitta och Sarahs svärfar Tony som spexade till det och tog en sväng om.



Jag är glad att jag höll i min kamera krampaktigt hela kvällen.  :)))

Men alla roliga kvällar tar slut och nya dagar kommer.

Som en söndag.
Och vad gör man en söndag när man är ledig och lite småtrött efter en fest?
Jo, är ute och pular lite i trädgården som vanligt.

Och det var fler som var i min trädgård.
Den här.



Lillen: - Får jag se?

Och så var han tvungen att ta i den också. Jag som knappt vågade ha den på saxen.



Men när jag har tittat på den en stund så blir jag med lite nyfiken på den.
Den ser så märklig ut.




Och hårig är den med. Eller mer luden. Faktiskt ser den riktigt len ut.



Jag: - Här är en till!
Lillen: - Får jag se?



Lillen: - Den är död
Jag: - Nejdå, den bara spelar det för att slippa vara med på massa kort.

Och det var nog så, för den var inte död.

Någon som absolut inte var död var den här paddan som kom fram från rabatten
i söndagskväll när vi satt ute och tittade på ösregnet och åskan.



Jaha, då är det dags för dem igen.
Nu gäller det att ha koll på vart man sätter fötterna när man går ut om kvällarna.
Fast bara jag inte får in dem. Det fick jag förra året.
3 dagar tog det innan jag begrep att det var en padda som lagt sina högar.
Och jag som gnällde på alla katter.  :)))

Nu ska jag fortsätta med det jag hållt på med i några dagar.
Möblera om och städa.
Vardagsrummet är gjort så nu är det dags för nästa.
Nästan som flyttstädning.

Lillen: - Där skulle den kunna stå. Och den skulle nog vara fin där.
Den kan du flytta dit och den skulle du kunna flytta så den står där.

Han har faktiskt bra ideér om hur man kan möblera med soffa, växter och lampor så
jag lyssnar och så ställer jag ganska mycket på de platserna som han föreslagit.
Och vet du, det blir bra.

Jag: - Du älskling, visst blev det bra med den där?

Får väl se vad han säger om sovrummet ikväll.  :))))

Men innan jag stänger ner här så ska jag förstås göra nått jag inte gjort på några dagar




Egen notis
Inte mycket till sol jag sett idag.
Mest moln och regn.
Ja, och så känt massa kalla vindar också.
Men vem vet, kanske det helt plötsligt slår om
och så blir vädret så som den visar.
Man vet aldrig.

Godmorgon!



Egen notis
Allt stämmer fast det är mycket varmare.
Känns som 25 grader.

Till och med så varmt så fiskarna skuggar sig tidigt på morgonen under näckrosbladet.




Några som gärna hade velat ha lite skugga är nog mina blommor men de får lite
kallt vatten istället.



Man skulle nästan kunna tro att K vill hjälpa till på nått sätt.   :))))


Den här blomman fotade jag igår för jag tyckte den såg så rolig ut.




Så här ser den ut idag.



Jag: - Vart är blomman?
L: - Den var ju så ful så den tog jag bort.

Tänk vad man kan tycka olika.  :)))))

Men något vi inte kan tycka olika om just nu är att fixa till oss och åka en runda.
Vart?
Kan det vara till någon trädgårdshandel?
Ja kanske det.

Och idag vill jag ge 4 kramar till min dotter Sarah som fyller 21 år.

En kram för att det är hennes födelsedag.
Och så en kram för att hon är så bra.
Sen en kram för att hon är min dotter som jag har kär,
men den allra största kramen får Sarah för att hon är den hon är.



Och vad innebär det att hon fyller år idag?
Jo, att vi får kaffe och tårta idag igen.  :))))

För igår kväll efter jobbet så bjöd Linda och Jocke på kaffe, tårta och kakor.
Mums!

Varför har jag ingen bild på det när vi var där på första fikan?
Därför att jag glömde både kamera och mobil såklart.
Men det blir fler tillfällen att ta kort.
För efter den goda tårtan så lär hon få baka fler och bjuda oss på.  :)))

Hejsan igen!

Nu kommer lite kärringgnäll.  :))))

Det är varmt. Jättevarmt. Nästan för varmt.
Vad gör man då?

Jo, lämnar solstolen en stund för att komma i lite skugga.



Är det här ett bevis på att man har stigit i ålder?

Och så lite gnäll till. Eller kanske inte gnäll men lite om att man inte är helt nöjd.
Funderar på att fylla i min ros i en lite mörkare färg.
Lite mörkare rosa.
Eller kanske jag skulle ha den röd i alla fall?

Tatueraren:  - Vissa delar blir mörkare med tiden och vissa blir ljusare.

Men jag vet ju inte vilka.
Tänk om stammen blir mörkare och rosen blir ljusare.



Först ville jag ha en diskret men nu har jag vant mig så nu gör det inget om det skull
lysa upp lite mer.
Och varför inte en till?  Jag vet faktiskt redan vad jag vill ha.   :)))
Men det får bli till hösten jag fixar till det här för sommaren är nog ingen bra tid
för en badälskare som mig.

Så, nu har jag fått lite svalka så nu kan jag nog gå ut i solen en stund till och
bygga upp lite mer färg så jag kan ha bara ben till studenten.  ;)

Och så får jag lite vila med samtidigt så jag orkar med den tuffa fredagskvällen.
Fredagar är ju som sagt den jobbigaste dagen på hela veckan på jobbet.
Allt ska ju fixas då. Dubbelt så mycket som de andra dagarna.

Och efter det så vill jag gärna vara pigg med så jag inte somnar hos Linda och Jocke
dit vi ska åka direkt efter.
Vi måste ju få se hur dem har det.
Jag har ju bara sett lägenheten tom så nu är jag riktigt nyfiken hur den ser ut
när de har möblerat och så.  

Och imorgon blir det kaffe och kaka hos den andra dottern. Kalas.
Undrans om den 3:dje bjuder på kaffe på söndag.  :))))

Jag fick frågan ang mitt förra inlägg om Jenga.
Så här ansepanse kan det se ut  :)




Och så här gick det för Mattias när det var hans tur i en omgång.




Jag har ett litet Jenga också. Det spelar man inne på bordet.
Fast mitt det här heter Thumble.



Sen måste jag bara om min väninna Susanne.
Hon har köpt bil.
Hon har inte haft någon på flera år och nu äntligen har hon skaffat en.
Och till saken hör att hon är ganska lat. Inte mycket gjort där ibland.
Men det är klart, jobbar man hela dagarna till 5 och inte är hemma förrän halv 6
och då brukar hon slänga sig raklång i soffan och bara titta på TV hela kvällen.
Men igår när jag kom hem efter jobbet vid 8 så var bilen borta.
Precis som den var i förrgår.

Jag ringde hennes mobil och undrade vad hon gjorde:

- Jag är ute på Rävskär med sonen och promenerar.

Och så kom det i nästa mening.

- Herregud vad motion man får när man har bil!!!!!!
Igår körde jag till Bastasjö och gick lite.

Inte fanken får jag massa motion för att jag har bil.   :)))))

Godmorgon!



Egen notis
Stämmer rätt bra just nu.
Och faktiskt så tror jag det blir bara bättre och bättre väder.
Vinden känns som 0

Och tittar jag i BLT på solen timme för timme idag så blir det en bra dag.



Och jag skriver igen, det kan bli en bra dag idag.
Den börjar i alla fall bra.

Vaknar pigg och utvilad.
Kaffet kommer på helt utan missöden och så ut med
en kopp på altanen för att sitta där och njuta av den och fågelkvittret.

Och så titta på en svartvit katt som alltid kommer gående längs med ängskanten
precis nedanför mitt och så svänger den in på en liten upptrampad väg den gjort
där efter alla gånger den gått samma tur.



Häromdagen breddade de gräsmattan utanför mitt ca 2 meter som varit äng.
Frågade fastighetsskötaren om det förra året men de vågade inte för de trodde det var
kommunens mark men nu har det visat sig att det är bostadsföretagets.
Så nu är ängen klippt en bit så man kan vara där och spela spel eller nått när gräset
blivit gräs.  Nu är det mer som en torr nedslagen äng.  :)))

Innan var det knappt en halvmeter gräs utanför min slänt. Inte mycket att vara på.
Men nu kan jag till och med ta solstolen ner dit om jag vill ha sol efter 5.




Och vet du vad jag kom att tänka på då?
Jo, när svärsonen Mattias trimmade en plätt på ängen förra sommaren för att vi skulle
kunna spela Jenga.



Och efter att han trimmat så var han inte sen med att testa hur det gick att spela.



Men i år behöver han inte kämpa med trimmerna om vi ska spela igen.
Eller behöver han det?
Ja, kanske lite grann så det blir riktigt slätt och fint.  :)))

Det är ju inte bara ängen jag tittar på när jag sätter mig ute med mitt morgonkaffe.
Jag tittar på alla växter med för att se hur mycket de växt under natten.

Och det är det fler som gör. Den här gräshoppan har spanat in min akleja.



Men någon som inte fått besök av något djur idag är blommorna på den amerikanska
blåbärsbusken.
Inte ett endast litet kryp vart jag än tittar.



Nu ska jag gå ut igen och leta insekter och hoppas på lite tur.
För tur har jag absolut inte haft den här veckan.
Allt har gått fel känns det som.

Det värsta som gått fel var nog när larmet gick på jobbet i onsdagskväll.
Varför?
Jag trodde jag glömt stänga av en maskin så jag var tvungen att åka tillbaka
till jobbet och kolla.
Larma av?
Det hade jag ingen aning om.
Tuuut  tuuuut tuuuuut
Till slut fick jag tyst på det och kunde åka hem igen efter att ha kollat efter
om det var avstängt. Det var inte det så det var ju tur att jag kollade.

Igår när jag kom till jobbet så vinkade chefen till sig mig.
Du vet så där med fingret "kom här"

Chefen: - Det låg en räkning på mitt skrivbord idag från vaktbolaget.

Men han var inte arg. Tur det. Jag hade ju inte fått information hur man gör.
Bara hur man larmar på och går.

Men de känner ju inte mig och min glömska och att jag kanske måste in igen.  :)))))

Mer som gått fel?
Massor. Och skulle jag berätta om alla dem så skulle jag få sitta här hela dagen.

Men nu känns det som det vänt.
Igår kväll hände inga missöden.
Linda och jag jobbade på och allt flöt på helt normalt.

Så nu ska jag hälla upp lite kaffe igen och sätta mig i solstolen här ute och spana efter
någon liten nyckelpiga eller nått.
Borde ha kommit, för förra året såg jag en i mars.



Nu tog jag kanske i men 3 april var det.

Nu vet jag varför man säger:

 

- De lever i en bubbla.

 

Man får ofta höra det när någon är nykär.

 

Lillen och jag dras till varandra.
Det finns en spänning mellan oss hela tiden.

 

Men jag lever gärna i en kärleksbubbla.  :))))

 

Att vatten formar sig till droppar beror på ytspänningen.
Den uppstår ­eftersom vattnets molekyler dras till varandra.

Det finns molekyler både inne i en droppe och på ytan.
En ­molekyl inne i droppen dras till ­grannmolekylerna och utsätts således
för en lika stor kraft från alla sidor.
Ytans molekyler dras ­däremot endast till grannmolekylerna inne i droppen.

Det innebär att det finns en total kraft på ytmolekylerna, som är riktad in mot droppens mitt.
Kraften håller inte ­enbart ihop droppen utan är också det som formar den till en kula och gör
dess yta lätt elastisk.

Hustrun stod och stekte frukostägg åt sin make.
Plötsligt kommer maken inrusande i köket.

-"Försiktigt," säger han, "FÖRSIKTIGT! Använd mer margarin! Du steker
för många åt gången. FÖR MÅNGA! Vänd dem! VÄND PÅ DEM NU! Det behövs mer margarin. Åh, herre gud! VAR ska du få plats med MER MARGARIN? Dom kommer att fastna! Försiktigt... FÖRSIKTIGT! Jag sa FÖRSIKTIGT!
Du lyssnar ALDRIG på mej när du lagar mat! Aldrig! Vänd dem! Skynda dej nu!
Är du tokig? Har du mist förståndet? Glöm inte att salta dem.
Du vet att du alltid glömmer att salta dem. Använd saltet. ANVÄND SALTET! SALTET!!!"

Hustrun stirrar på honom.

- "Vad i hela friden är det för fel på dej? Tror du inte jag vet hur man steker ett par ägg?"

Maken svarar då lugnt,

- "Jag ville bara visa hur det känns när jag kör bil."




JAG är inte sådan.  :))))  Eller?

Jag får nog fråga ikväll om jag är det.

- Du, gnäller jag mycket när du kör bil?

Jag vet redan svaret för jag gnäller nästan aldrig.

Jo, någon gång men det är inte gnäll bara en lite tillrättavisning.
- Det är bara 30 här.

Men det säger jag nästan till alla tycker jag som jag åker med.
Många har väldigt svårt att för att hålla det.
Men är det 30 så är det 30.
Det finns en anledning till det säkert.
Lekande barn i närheten för att det är ett dagis eller en skola i närheten.
Så det är jag noga med. Hålla 30 på 30-väg om inte till och med 20.

Fick faktiskt frågan om ilska av min granne häromdagen.

- Blir du arg ofta?
- Nej, nästan aldrig nu för tiden.

Och så är det. Jag vet inte när jag blev arg sist.
För några månader sen? Ett år sen?
Jag vet inte.

- Jag blir aldrig arg längre för det är ingen mening med det.
Det tar sådan energi.
Sen vet jag inte vad jag ska bli arg över heller för den delen.


Vi diskuterade det lite och hon blev heller aldrig arg nu för tiden.
- Äh, man har kommit över det. Det är mer det där kärringgnället istället.   :)))

- Varje vecka piskar hon alla sina mattor.
- Nu tvättar hon idag igen?
- Han kör fram med bilen varje dag. Flera gånger till och med.
- De lägger sig vid 9:00
- De lägger sig vid 01:00. Hur orkar de vara uppe så länge?
- Hon/han jobbar jämt
- Varför jobbar inte hon/han?
- Varför gör de si och varför gör de så.

Känner du igen dig?
Allt ser man när man är hemma och sitter man med grannen eller väninna och
pratar och pratar och pratar massa strunt.
Fattar sina egna svar på frågorna.
Kärringskvaller.  :)))))))

Nejdå, det är faktiskt inte så farligt med den biten heller.
Inte mycket att skvallra om i det här lilla lugnet området.

Kanske jag skulle behöva bli lite arg istället.
Fruktansvärt arg.
Skrika rätt ut i en vansinnig ilska?

Nej.
Det går inte.
Jag vet inte hur man blir arg. 
Jag tror till och med Lillen är lite chockad över att jag aldrig blir arg.  :))))))

Mitt ordspråk för dagen



Kärleken besegrar allt

Ja, det är väl därför jag inte blir arg längre.
Jag är tacksam istället.
Tacksam för att man har klarat svåra situationer.

Och ilska, agg, hat är ju inget som löser några problem.
Tvärtom

Godmorgon!

Jag hade en dröm i lördagsnatt och den vill inte släppa från min tankar.

Det är jättesvårt att berätta drömmar eller skriva ner dem för de är ofta lite
osammanhängade.

Men vissa bitar etsar sig fast.

Först drömde jag liksom att jag var i olika tidsåldrar. Ung och gammal.
Färdades runt så och träffade till slut gamla vänner som jag inte trodde levde.
Mitt upp i allt så blev det bråk på gatorna och massa konstiga människor kom.
Linda var där. Henne lyckades polisen ta för att hon skulle slippa undan terroristerna
och jag hann precis hoppa in i bilen så jag kunde följa med henne.
Hon hamnade på ett lasarett där de skulle ta massa sprutor på henne.
Bara unga pojkar och flickor var i rummet och alla ville ta en spruta någonstans på henne.
Jag kände att allt var fel och sprang runt på avdelningen för att försöka hitta en läkare.
Då märkte jag att alla var jättekonstiga. Psykfall på nått sätt.
Till slut hittade jag en som såg ut som en läkare men han bara tittade på mig
och sedan med ett hånskratt.
Livrädda barn och ungdomar gick längst med väggarna och en del sprang runt där
och var hur tuffa som helst. Och så var de elaka mot de andra.
Jag drömde att det var någon slags anstalt där de tog in barn för olika saker som de
kunde utnyttja.
Jag kom tillbaka in i rummet där Linda låg och de skulle ta en spruta på henne så
hon skulle sova i en månad.
- Det är bra för henne, var ett svar jag fick från en ung flicka som samtidigt satt
och sminkade Linda med massor av blå ögonskugga.
De lyckades med sprutan och jag kände paniken men jag lovade att jag skulle göra
allt för att få henne därifrån.
Det är en bild som etsat sig fast i minnet.
Hur jag sitter där på sängkanten med Linda hårt i famnen och säger till henne:
- Jag ska fixa det här, jag lovar, ingen ska få göra dig illa.

Jag vaknade kallsvettig. Jag ville drömma färdigt för att få ett slut på drömmen men
nästa konstiga dröm kom istället.
Den drömmen handlade om hur jag kämpade med allt med att kunna packa för en resa
som Linda och jag skulle iväg på. Inget hittade jag i ett stort stort hus.
Bara massa underliga saker och underliga människor som försökte hindra oss.

Kom vi iväg?
Jag vet inte, jag vaknade igen så jag inte fick ett slut på drömmen heller.
Vaknade kallsvettig och med hjärtklappning.

Efter det här så har de som sagt malt i huvudet.
Och så fort jag lägger mig så börjar tankar tankar och åter tankar.
Och så fler konstiga drömmar.
Den ena värre efter den andra.
Till och med mitt på dagen igår när jag skulle sova lite efter att inte ha
sovit en blund knappt på natten kom massa konstiga hallucinationsliknande drömmar.

Varför drömmer jag så här?
En anledning är nog att jag är totalt slutkörd just nu.
Jobbet tär.
Det är roligt jobb och jag stormtrivs men jag hinner aldrig slutföra det jag ska innan jag går hem.
Sen är det ganska tungt och stressigt.
Men på nått vis så tycker jag om lite stress och så att jag får röra på mig hela tiden.
Men när det inte funkar och det inte finns tid eller saker till det som ska göras då funkar det
inte för mig. Det blir FÖR stressigt.
Jag måste tänka tänka och åter tänka på vad som ska gå först och vad som är viktigast att
få gjort. Och jag som vill göra allt.
Och jag som lider av prestationsångest. Inte bra. Inte bra alls.

Alla på jobbet vet om min värk och är hur snälla som helst.
De vet även om min stresskänlighet och hur jag blir när den kommer över mig.
Men de har inte sett det.
Sett när minnet, koncentration och fokuseringen försvinner.
Jag blir totalt förvirrad.
Men snart börjar de göra det.
Jag börjar nämligen göra massa fel.
Fel fel fel fel.
Och även hemma blir allt fel.
Jag glömmer nämligen vad jag ska göra eller vad jag har gjort.
Närminnet finns liksom inte.
Och så får jag tänka och tänka och så tänka igen.
Vad gjorde jag nyss? Vad höll jag på med? Vad ska jag göra?
Varför håller jag kaffeburken i handen?
Varför öppnade jag kylskåpet?
Såhär håller det på just nu.
Jag får panik.
Blir lite rädd.
Eller snarare livrädd.
Vad är det som är fel?

Hjärtat slår fortare, blodtrycket stiger, jag spänner mig, värken kommer och
yrseln och så det allra värsta, jag blir dödstrött.
Sova sova sova.
Och så när jag ska sova så kan jag inte sova pga drömmarna och så förvärras
det mer och mer.

Det är inte bara jobbet tror jag som stressar just nu.
Det är födelsedagar och student som ligger framför mig också.

Sen det som är allra jobbigast är nog ekonomin.
Hur blir det med den om ett tag?

Linda går ut gymnasiet   - inget bostadsbidrag och inget underhåll
Inga svar från FK jag får min sjukpension på 50% eller inte.
Jobb har jag papper på till sista augusti på 50%

Hur kommer allt det här att ordna sig?

Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte alls.
Och det är nog det som är värst.
ATT INTE VETA.

Jobba heltid och så ordnar sig allt?
Ja, om jag bara hade orkat det så hade jag gärna gjort det.
Men nu när jag känner att jag knappt orkar 50 % men gör det för
att jag vill jobba hur skulle det då fungera med mer tid.

Men det finns ljusningar i allt.
Det måste man tro på.
En ljusning är att i natt har jag sovit gott.
Känner mig piggare idag trots allt.
Lite stressad bara för ikväll är det mycket på jobbet igen.
Tänk om det är ikväll jag bryter ihop?
Bryter ihop så både min dotter och mina arbetskamrater få se hur jag blir
när jag blir dålig.
Eller kanske de inte märker nått?
Jag skriker ju inte eller får hysteriska utbrott och så utan det är
ju det där att jag inte kan göra något.
Helt paralyserad av:
"vad gör jag" 
Och så bara står jag där och vet ingenting om någonting.

Semester hade inte varit helt fel just nu.
1 månads semester och bara vila ut från allt.
Men det är några veckor kvar tills dess.
Gud vad skönt det ska bli.

Och mitt upp i allt så tittar solen fram just nu.
Där ser man, det finns en ljusning.   :))))

God morgon Cattis



Spåkulan ljuger aldrig
Ta ledigt om du kan eller satsa på en hälsohelg tillsammans med någon kär vän.
Lavendel i alla former bringar harmoni.

Ja om jag ändå kunde det.
Fast lavendel kan jag förstås omringa mig med.  :)))

Kär vän? Ja det omger jag mig också med. Varje kväll.
Han ger mig det där lugnet jag behöver varje kväll jag kommer hem från jobbet.


Och så till det som jag måste skriva om varje dag



Egen nots
Inget regn i sikte. Lite tunna moln men som solen kan skina igenom.
Gradantalet stämmer nog men på altanen känns det som 18.

Och eftersom det inte regnar "än" så ska jag nog gå ut en runda och
klippa bort vissna vårblommor i rabatten.

Och så åka iväg och se om jag hittar något fint till min dotter Sarah
som fyller 21 år på lördag.

Förr blev man väl inte myndig förrän man var 21 år?

Jag kollar lite fakta.

Från 1700-talet kunde kungen besluta att en ogift kvinna blev myndig om hon hade en
försumlig förmyndare, men dispenserna var mycket få.
På 1800-talet blev dispenserna vanligare, och 1858 infördes en lagändring som innebar att
alla ogifta kvinnor kunde söka tillstånd att bli myndiga när de fyllt 25 år.
Från 1863 blev alla kvinnor automatiskt myndiga vid 25 års ålder,
men gifte sig kvinnan blev hon åter omyndig med den äkta maken som förmyndare.
Även ogifta kvinnor kunde avstå från sin myndighet genom att vid domstol begära en förmyndare.
År 1874 fick gifta kvinnor rätt att själva bestämma över sin egen inkomst och
1884 fick ogifta kvinnor samma myndighetsålder som mannen, 21 år.
Men gifta kvinnor förblev omyndiga ända till år 1921 då även de fick bli myndiga vid 21 års ålder.

Den 1 juli 1969 sänktes myndighetsåldern till 20 år och sedan den
1 juli 1974 gäller 18 år som myndighetsålder.

1 januari 1989 är det enbart åldern 18 år som är ett krav för att bli myndig,
då kravet på att inte ha grava funktionsnedsättningar togs bort.


Där ser man vad mycket kan ändra sig under tiden.
Så det här med att känna sig lite nere en dag eller 2 är nog ingen fara.
Det är nog så för många.

Men det ändrar sig det med som tur är.   :))))))

Gud vad glad jag blev helt plötsligt.

- Nalle! Kom så går vi ut och sätter oss i solen istället för att se här och deppa.

Idag är det ingen bra dag.
Det är en sådan där ångestdag.

Tur jag har mina växter så jag kan skingra tankar lite.

Min klätterros har fått en knopp.
Och det är inte bara jag som ser den.




Och så har pionen fått massa knoppar ser jag också.
Men några andra har sett den först den med.



Jag älskar djur och natur. Sen när man får dem tillsammans så blir man ännu gladare.


Som de här bilderna som jag lyckades ta förra sommaren.








Och fjärilar som är så fina  :))))  De lyser verkligen upp ute bland blommorna.
Eller hur?




Och nu är det jobbet som ska skringra tankarna lite.

När jag la mig så kom en annan tanke.

Tänk om det inte funkar mellan Linda och Jocke.
Tänk om Linda känner för att flytta hem igen.
Tänk om Jocke slänger ut henne.

Alltså måste jag ha hennes rum i beredskap för detta.
Såååå länge har de ju inte varit ihop så man vet ju aldrig hur det går.
Givetvis hoppas man ju på att det går bra men .........

Alltså får det mesta av hennes grejor vara kvar och så tar jag bara in min säng.

Gud vad allt blev enkelt helt plötsligt.  :)))
Jag behöver inte gå ner i källaren och inte heller........ och inte.........

Fast igentligen så borde jag det ändå. 
Men inte precis just nu.

Lilla My

Du ser ut som om du fått en lämplig fiende,
det kan lätta upp saker och ting.

Ja du lilla My, min fiende är skurtrasan men visst lättar
den upp lite när man väl använt den.

Och när jag sitter här och skriver lite som kom en tanke igen.
"vem säger att Linda måste just ha sitt rum"

Så vad gör jag nu?





Jag glömde att stänga av kaffebryggaren så kannan blev helt bränd i botten.
Men nu har jag diskat den i kokhett vatten så nu är den ren igen.

Hur kan värme både smutsa ner och göra rent?

Jag städar. Eller rättare sagt städade.

Nu har jag lagt av för jag blev trött bara av tanken som kom.

Jag måste städa källaren för att få plats med saker som jag har i klädkammaren som jag
måste städa för att få plats med saker från mitt rum som jag måste städa för att mina
saker ska in Lindas rum som jag först måste städa för att ta de saker som blir över där
och ställa ner i källaren.

Så nu går jag och lägger mig och sover middag en stund så kanske kanske kanske jag
kan börja lite någonstans sen.


Zzzzzzz

Jag satte fart.
Med vadå?
Jo, badrummet.
Klinisk städning av allt.
Nu ska det bli kul att se vem som alltid stökat till den.
Linda eller jag?
Lindas saker är borta och nu är det bara mina kvar.
Tänk om det är jag?

Den här växten har jag i en hörna i min trädgård.



Växer som ogräs så man får rensa och rensa små skott hela tiden.
Den ser inte mycket ut för världen på dagen men i närbild och på kvällen så är den
jättefin och lyser upp och blommorna är som små små Mariaklockor.



Någon som vet vad den heter?


Min rabatt på framsidan blev så här efter att jag breddat den till dubbel storlek.





Nu är det bara att hålla efter den och så vänta på att alla växter börjar blomma.
Vallmo, rudbeckia, höstanemon och några andra till som jag inte kan namnet på.

Den andra rabatten på framsidan har jag bara rensat upp lite,
men där kommer det nog ner lite växter till helgen.




Den här pelargonen som är årets nyhet "wien" hoppas jag kommer att blomma för
fullt här utanför. Den är starkt lysande orange.
Tänk vad svårt det är att fota rött och orange.



Här är också några pelargoner jag satt. Ganska små än men jag hoppas självklart
på att de också ska växa upp och bli så fina som de var förra året.
Mårbackan tex. Den hoppas jag på att den blir dubbelt så stor.
Och hur stort är det?
Jättestort.



Det är den närmast fönstret i den svarta krukan. Nu är den liten men det kommer massa
nya grenar överallt. En av några som jag lyckats övervintra.
Fast den som jag helst hade velat klara var en stjärnpelargon.
En starkt lysande rosa.
Men vem vet, kanske jag kan hitta en till slut i någon affär trots att jag inte lyckats än.

Och nu när jag tittar på bilden så ser jag något där bakom.
En röd resväska.
Stog den där när jag tog kortet?
Ja, antagligen.

- LINDA!

Ja, just det. Hon är ju inte hemma. Hon flyttar ju sina saker härifrån till Jocke.
(nästan alla)  Skräpet blir nog kvar  :))))

Petunior satte jag i helgen i en stor balja.
Lika bra för man vet ju inte om bostadföretaget har råd med att sätta ut sina
båtar med blommor i.

Skulle dem inte det så kan jag ju flytta ut den till brevlådorna där båten brukar stå.



Solcellslampa?
Ja, och nu börjar de vara lite överallt. Kanske lite för många? Äh.

Sen måste jag ju lägga ut min syren så jag vet när den blommade det här året.





Och nu skulle jag kanske fortsätta med min städdag.
Eller ska jag kanske låta det vara för idag?

Efter lite kaffe så vet jag nog hur det blir.
Kaffe bara måste man ju ha mellan varven.

Godmorgon!




Egen notis
Exakt så här är vädret som bilden visar.

Och jag har sovit som en stock och inte en endast dröm.
Inte vad jag kommer ihåg i alla fall.

Jag har ju väntat på mulet väder så jag kan fixa lite här inne.
Och idag kan det nog bli en sådan dag.
Men jag har ju inte kommit igång än så man vet aldrig.  :)))

Godmorgon Cattis!



Spåkulan ljuger aldrig
Du kommer att hamna bland människor som uppskattar
din humor och ditt smittande skratt.
Starka känslor vibrerar i luften.

I helgen gjorde jag det. Hamnade bland glada människor alltså.

Där var det inte lätt att hålla sig för skratt även om jag försökte ibland.




Men till slut så gick det inte att hålla sig alls utan skrattet bara vara tvunget att komma
ut i full kraft. :)))))



Fy för att lägga ut bilder på sig själv så här men har jag lovat så har jag.

L: - Kolla vilka bra bilder jag tog på er, de kan du lägga ut på bloggen.
J: - Nehe du. Man ser ju hur dum ut som helst.
L: - Det gör du väl inte. Klart bättre än de du tagit på mig.
Jag: - Det är väl inget fel på dem, du blir ju jättebra på alla kort.

Jag tycker han ser ut precis som han brukar på de bilder jag tagit på honom.
Ja, alla jag tagit bild på tycker jag ser ut som de gör på bild som i verkligheten.
Varför gör man inte det med sig själv?

Men idag känner jag mig precis så här pigg och glad som jag gjorde när Lillen
tog bilden på mig och K.
Det är tydligen så här jag ser ut så.  :)))))

Så nu är det lika bra jag sätter igång medans humöret är på topp så
jag får lite gjort idag.
Kanske jag till och med hinner få Lindas rum till mitt.

Till och med Nalle vill att jag sätter fart nu för han göra allt för att jag ska
sluta att sitta här vid datorn.
Nästan så han lyckas stänga locket på datorn.

Gokväll!

Imorgon är det fullmåne igen.

Ja, bara så ni vet ifall ni sover lite sämre än vanligt.  :)))



Och nu ska jag lägga mig och jag hoppas jag sover gott utan mardrömmar.
Eller är det imorgon natt?

Strunt samma, jag vill inte drömma i vilket fall som helst utan vakna
pigg och alert och inte som idag.
För idag blev det inte mycket gjort.
Inte mer än att sova förstås.

Godmorgon!




Egen notis
Den stämmer helt och hållet just nu.


Och vet du, jag tycker det är jätteskönt att det är sådant här väder idag.
Varför?
Jo, för då  har jag chansen att fixa lite inne.

jag: - Ute fixar man och städar och så, men inne, inne är man inte alls lika noga.
L: - Jodå, bara det blir en mulen dag så.

Och idag är det som sagt en mulen dag.
Nu gäller det bara att ryggen orkar med det jag behöver göra inne.
Den tog nog lite stryk i helgen.

L: - Det ser ut som om kommer att vara helt leabruten imorgon.

Och det har han alldeles rätt i.
Men man glömmer bort att ha ont när man håller på.
Växter och sånt har den inverkan.  :))))

Det är bara att hoppas på att toastädningen, diskningen och dammsugningen
lurar mig också till att inte ha ont.

Linda: - Du vet väl att jag hämtar mina grejor i veckan.
Jag: - Vilka grejor?
Linda: - Inte garderoben. I normala lägenheter finns det sådana.  :))))

Då blir det nog städning där inne med sen kan jag tänka mig.
Garderoben, ja den får gärna stå kvar så jag kan få in mina kläder där.

Så snart blir det ett tomt rum här.  :((((
Kanske jag skulle ställa mig på knä och fråga:
- L... B..., tager du mitt rum till ditt rum.

Undrans vad jag får för svar?

Hej där!

Nalle har upptäckt att det är fiskar i dammen.




Givetvis ville han försöka få tag på en.
Eller snarare 2.




Guldfiskarna retades med honom för de visste att han inte kunde få tag i dem.




Och när de började leka kurragömma för honom så gav han till slut upp.




Och här har de jättelätt att gömma sig för det är fullt med akvarieväxter i dammen. :)))




Och skottkärran är full av växter. Växter från kolonilotten som ska ner här hemma.




Men igår kom de inte ner för annat kom i vägen.

Vi hälsade på hos grannarna en stund.




Sen kom det en liten tös som ville hälsa på lite hos mormor.




Och så kom Linda och Jocke också för att se ESC med oss.
Erica blev förstås glad och ville ta en sväng om med Jocke.




Ja, och så  kom regnet också.  



Nejdå. Eller jo, det kom också på kvällen men det här kortet är taget idag.
Har det regnat idag?
Nej.
Jag har bara fått en fontän från en slang som någon håller i.   :))))

För idag har det vattnats. Massor.

För igår köpte jag några pelargoner till och planterade och så lite petunior som
fick komma ner i en stor balja på gräsmattan.

Idag planerade Lillen växterna från kolonilotten på baksidan och jag på framsidan.
Båda fullt upptagna på var sitt håll hela dagen.

Fast självklart inte hela dagen för nu sitter vi tillsammans i soffan och
bara slappar efter 2 hårda dagar i trädgården.

Nu är växterna lite slokade efter flytten så jag väntar med bilder tills
imorgon då de förhoppnings har rest sig.


Egen notis
Växlande solighet.
ca 17 grader.
Lätt vind
Och som vanligt iskallt på kvällen när solen gått ner.

Hej där!

Måste bara in här en snabbis för jag kollar faktiskt på ESC  :)))

Vem hejar jag på?

Ukraina och med låten Angel.

Och så den sista med. Georgia.

Vem hejar du på?



God afton Cattis!



Spåkulan ljuger aldrig
Du är lekfull som en rävunge och vill busa med den du älskar.

Ojdå, då måste jag nog försöka piggna till lite nu då.  :))))

Godmorgon!

Idag vaknade jag helt normalt.
Ingen fel tid.
Bara vaknade när kroppen kändes utvilad och redo för att stiga upp.

Skönt när man vaknar så och kan göra det man brukar i vanlig ordning.
På med kaffe, på med datorn, öppna altandörren osv osv

Fast lite ändringar är det idag mot vad jag hade i tankarna igår.
Växterna.
De ska upp idag.
Efter jobbet igår så ville Linda och Jocke äta pizza.
Inte kan man bara dra iväg då?

Men växterna står nog kvar så det får bli idag istället som vi gräver upp den.
Sen har jag ju allt det andra också som jag skrev om igår.
Gräva, ny jord, bredda rabatten, ja och så allt annat som tillkommer en lördag.
Handla och sånt där.
Och så hämta lite sten igen.  :)))

Undrans hur många av alla de här sakerna är kvar ikväll?

Godmorgon Cattis



Spåkulan ljuger aldrig
Du hatar dammsugning men nu är det tyvärr dags igen.

Ja, det har hon rätt i.
Och speciellt nu när jag har massa annat att göra.
Det blir lite för ofta nu som man får dammsuganär
dörren är öppen och man springer ut och in hela tiden.
Gräs gräs gräs.

Änglarna viskar.......



..... det ordnar sig.

Aha, jag kanske slipper dammsuga.
Kanske någon annan kan ta det tråkig jobbet.   :)))))





Egen notis
Solen skiner redan på klarblåhimmel.
Känns som 20 grader
Lite lite vind

Gokväll!

Nu kan man ju undra vad Lillen håller på dem.
Det har nog slagit runt totalt.

Hälla vitaminer i min ljuslykta?




Nejdå, det är nått helt annat han häller i.



Fy så äcklig.
Och den har han tagit med från jobbet bara för att jag ska få se och sen leka lite med.

Och den for direkt från mitt glas och iväg.



Men vad brydde sig Lillen om det.

- Kolla, ser du den?
- Nej!



- Nu då?



Jag: - ja, jag ser men ta d..........
L: - Aldrig

Jag avskyr spindlar men han fortsätter att leka med den och säger:

L: - Ser du den?




Jag: - Nej
L: -Nu då?




L: - Vart tog den vägen?




L: - Aha, där är den.



L: - Nu fick jag den igen.



Och så höll det på ett bra tag.

Såg jag den?
Ja, när den äntligen slutade att spinna sin tråd och fara överallt.



Usch! Usch Usch!

Men nu är den ute på ängen så nu hoppas jag verkligen att jag INTE får se den.

Godmiddag!

Här sitter jag och kollar lite innan jag ska göra mig iordning för en jobbkväll.

Självklart kollar jag mailen också.
Och "pling" några mail dimper ner i inkorgen.

Den här fick jag.  :)))))



Nått att tänka på när jag jobbar.   ;)))))

Årets sommarplåga enligt aftonbladet.
Lika bra att vänja sig direkt med att höra den.
Varför?
Jag vet en som kommer att spela den mycket.   :)))))

Hejsan!

Jag la mig på en filt platt på magen precis som jag skrev innan.

Och där låg jag och bara njöt av solen som värmde på ryggen.
Och helt plötsligt så gjorde den inte det.

Äh, ett litet moln kanske tänkte jag och låg kvar och väntade på att solen
skulle börja bränna igen.

Men inte. Ingen sol på en lång lång stund.
Men, vart är den? Lika bra att vända sig om och kolla.



Det lär nog inte bli någon sol på länge.
Lika bra att gå in för snart kommer väl regnet istället.

(kommer ihåg samma sak förra året)

Och jag hann inte tänka tanken förrän det kom.



Så nu blir det ett annat täcke som gäller. Täcket i sängen.
Under det ska jag krypa nu och hålla Nalle sällskap.

Han börjar bli van vid att sova mellan 12 och halv 2.    :))))

Morrn!

Idag blev det en morgon konstigare än igår.

Jag fick snooza mobilen flera gånger innan jag steg upp.
Fick och fick, men jag orkade bara inte stiga ur sänggen.
Men när den ringt för 4:e gången så kände jag mig tvingad.

Ut i vardagsrummet. På med datorn (skulle ju inte det), ut i köket
och micrar lite kaffe, och så ut på altanen med den.
Men halvägs ut så känns allt jättekonstigt.
Inte bara att det var mulet ute som det inte varit på länge men
något annat kändes fel.

Jag tittar till i sängen och ser Lillen ligga där och stirra i taket.
- Är du hemma än?
- Ja. Vad är klockan?
- Nio sådär
- Va!!!!!

Jaha, lika bra jag sätter på en kanna kaffe.
Går ut i köket.
Ser klockan.
06:20

Åhh!!!
Han lånade ju min mobil i förrgår för han hade glömt sin.
Mobilen stog på väckning kl 6 fortfarande.
Visst, det är bra med mobil som väckarklocka.
Och det är bra att man kan förinställa massa olika tider som ligger kvar.
Men ibland är det inte så där jättekul.

Men det var faktiskt ganska skönt att krypa ner i sängen igen.
Och speciellt idag när det var moln över hela himlen.

Men det var inte länge jag fick sova.
- Mamma, har du sett min headset?
- Nej.

Somnar om.

- Mamma, jag går nu. Har en lektion idag.
- Mm

Somnar om.
Mobilens väckarklocka ringer.  Halv nio som den ska.
Vad gör jag?
Snoozar.

Men nu är jag vaken. Och nu har jag druckit kaffe på altanen.
Datorn var ju på redan :))) så nu sitter jag här.
Precis som vanligt.
Och nått som är precis som det brukar vara också den senaste tiden är molnen.
Det finns inga moln.
Inte en enda på hela himlen.

Så idag blir det inte en innedag som jag tänkte när jag gick och la mig
första gången idag utan idag blir det en utedag. Igen.

Det får bli de här 2 rabatterna jag tar tag i idag.





Den ena ska grävas upp och få ny jord och nya växter och den andra ska breddas.
Och så ska det dit med fler växter där också.
Ikväll ska jag gräva upp alla växter jag tycker är fina på kolonilotten och så ner med
dem här på framsidan. (och baksidan)

Kolonilotten ser för jäklig ut för den här står här hemma.



Min gamla gräsklippare. Och nu funkar den igen.
Och om nu den ska vara här så kan ju växterna också vara här. Eller hur?

Stugan? Boden? Ja, dem kan jag kanske få någon krona för.

Men först hinner jag med en liten kopp kaffe till innan jag sätter fart.

Ja, och så får jag ju inte glömma det här förstås




Egen notis
I morse var det så här molning men nu är det
som sagt inte ett moln så långt ögat kan nå.
Vinden känns som 0 m/s och så 22 grader varmt.


Och så kom lite tankar förstås också när jag låg där och försökte sova.
Utsikten från sovrummet.
Lika bra jag tar ett kort så man ser att det är ett fönster.




Och så från mitt nuvarande sovrumsfönster.  :)))



Och vet du vad jag inser när jag tittar på korten nu?
Att jag borde tvätta fönstrena istället.
Och så tömma skottkärran så vi kan ha den när vi hämtar växterna ikväll.

Men tvätta fönster i solsken?
Njae, ingen bra idé va?

Och nu när jag sitter här och skriver så slår det mig att jag har 2 stycken
stora plattor som jag ska lägga utanför altanen som jag ska ställa krukor på.
Och runt dem vill jag samma slags sten som är runt dammen.
Har jag sådana stenar?
Nix.
Alltså borde jag köra och hämta lite sten.

Fy, jag blev trött bara av att tänka på allt jag vill göra.
Så vet du vad jag gör istället?

Tar en filt och lägger mig och slappar i solen. På magen.
Det där jag vill göra det gör jag nog i helgen.

Jag har ju jobbet ikväll också. En tuff kväll med massor att göra.
Lika bra jag vilar ut ordentligt idag så jag orkar med den.

Gokväll!

Min magnolia har slagit ut.



Och det är 2 veckor tidigare än förra året.  :)))


Sen är bergvallmon på väg.




Mina pionvalllmon är däremot inte det. De är jättesmå fortfarande.
Men jag har massor. Och så menar jag massor.



Det här är nog en av de sämsta bilder jag tagit på mina växter.  ;)
Men där i mitten är dem. De där som ser ut som ogräs.
Och det är jättemånga i den här rabatten.
Och ganska så många i den andra också.

Den här.



Jag vet, de syns inte. Men där bland alla andra växter finns små små vallmoplantor
lite överallt.

Läste häromdagen på Kinagulds blogg om utsikt från sovrumsfönstret.
Så här är min utsikt från mitt sovrumsfönster




Och tittar jag lite till höger så ser jag dammen.




Och tittar jag till vänster så ser jag det här.



Nu ljuger jag lite igen.
Eller kanske inte ljuger utan snarare drömmer, fantiserar och tänker lite.
Det är inte mitt sovrum. Inte än. :))))
Än så länge är det Lindas sovrum som har den här utsikten.

Men jag tror att det inte dröjer så länge förrän jag kan få det som mitt.

Eurovision song contest?
Inte mycket bättre idag än i onsdags.

L: - Jo, lite bättre idag är det.

Ja, kanske det.
Men om jag tittar på lördag? Det vete katten.

Godmorgon!

Hur ser prognosen ut idag?

Ja, gäller det mig så ser den nog inte så bra ut.  :)))

Kaffet i kaffeburken var slut.
Öppnar ett nytt paket.
Tar måttet från burken.
Och så börjar jag hälla mått för mått från paketet till burken.

Ingen bra prognos va?
Får nog göra så lite som möjligt idag.

Men jag ska lägga ut en annan prognos.
Väderprognos.
Igår satt vi och kollade igenom bloggen från förra året.
- Vad var det för väder den dagen?
- Vet inte. Har inte skrivit något  om det.
- Men den dagen då?
- Men! Jag har inte skrivit något om det heller.

Så nu ska jag försöka med det varje dag.





Egen notis
Inte så mycket moln som bilden visar utan lätta tunna moln.
Känns som 25 ͦ C
Kvavt

Hej där!

Vilken min som mötte mig av Nalle när jag kom hem ikväll.



Det är precis som han vill säga:  - Hur har du kunnat lämna mig själv i 4 timmar?

Men han har inte varit själv så länge så det är nog inte därför han ser så sur ut.
Kan det vara för att husse inte kelat med honom under tiden jag varit iväg?
Ja, kanske det för han har vattnat och grejat här ute istället.

Och det gjorde han i Lund också i helgen.
Hans brors rabatt tog han tag i lite för han tyckte den såg lite risig ut.




L: -Här är en liten hög med ogräs.




L: - och nu är den lite högre




Men för att slippa se massa ogräs mer så åkte de till ett ställe som var klart mycket finare.

Rinnebäcksravinen, Lunds första kommunala naturreservat.

Kulturhistoria

Rinnebäcksravinen skapades vid inlandsisens avsmältning för ca 13 000 år sedan.
Stora vattenmassor eroderade en djup skärning i marken där bäcken idag stilla flyter fram.
Ravinen ligger inom Värpinge bys marker och har brukats för bete och ängsslåtter under lång tid.
Ravinen fungerade även som fägata mellan byn och utmarken i norr.
Området har även i sen tid tillhört både Värpinge och Rinnebäcks gårdar men är idag inköpt
av Lunds kommun och skyddat som kommunalt naturreservat sedan 2003.
















Och här är lite mindre stenar.



Fick alla vara kvar? Självklart inte.   :)))))






Allt var inte grönskande grönt i området.




De här får mig att tänka lite på djungelboken.  :)))
- Hitt på nått
- Vad ska vi hitta på
- Vet inte, hitt på nått.



Och nu har under tiden som jag sitter här och skriver det här inlägget så kollar
Lillen i sin bok vilken fågel det är.
- En råka.

Och så lyssnar vi förstås på hur den låter.
kah
krah

Och vet du, det är inte bara konsert som han var på som jag skulle vilja se utan
det här med skulle jag absolut inte tacka nej till.

Jag vill också stå här och få se det här med egna ögon.



Så bli inte chockad om det kommer in ett inlägg till sommaren fast då med ett helt
annat namn på bilderna.  :)))

Godmorgon!

Idag steg jag upp tidigare än vad jag brukar göra.

Jag: - Du kan låta sovrumsdörren stå öppen så kanske jag vaknar tidigt
om jag hör dig imorgon bitti.

Och det gjorde jag.
Jag hörde hur han skramlade och fixade med frukost,
så jag vaknade långt innan min egen klocka ringde.

Kanske lite för tidigt för ögonen hade nog inte fått sina timmars sömn.
De visade det i speglen i alla fall. Sådär svullna de brukar bli ibland.

Tänk vad kroppen ändrar utseende när den inte får det den behöver.

Som mitt hår tex. Det ändrar också utseende efter hur jag mår.



Inte för att håret svullnar, men det byter färg.

Hår kan göra det har jag läst på internet.

Grått hår kan uppträda plötsligt i samband med trauma,
dvs hår som växer ut efter en viss tidpunkt blir grått.
Det ses till exempel i samband med hårdbantning.
En annan mekanism medverkar när man blir gråhårig över en natt.
Det sker vid alopecia areata acuta då immunsystemet angriper företrädesvis de
pigmenterade håren – varvid de opigmenterade blir kvar.
Sjukdomen kan utlösas av sorg.

Och det stämmer ganska bra när jag tittar på det här som jag drog bort från luggen.
En lång bit i en färg och så en bit med ljusare och så lite mörkt igen.

Precis efter mitt mående. Har ju varit bra en ganska lång tid har jag själv tyckt utan
sådan där extrem värk. Och så kom det nu i 2 veckors tid med trötthet, värk och yrsel.
Sen lite ny medicin och så blir jag bättre igen.

Sorg? Ja, kanske man kan tänka sorg. Det är ju en viss sorg man har inom sig
när man inte mår sådär jättebra.

Kanske jag skulle ta med ett strå till läkaren nästa gång?

Doktorn: - Hur har du haft det sen sist?
Jag: - Så här. Och så visar jag upp mitt hårstrå.   :))))


Man brukar ju säga att det växer så det knakar.
Och det gör det nästan med den här.




Ena stunden ser kastanjen ut så här som ovan och så helt plötsligt ser den ut så här.



Men det är klart. Kan en kastanj bli 10 meter hög och 10 meter i omkrets så måste
den ju växa väldigt snabbt.

Nått som också växer snabbt är ogräs. Jäkligt snabbt.
Så nu får jag nog gå ut en runda och rensa lite så de inte blir alldeles för stora.

Men innan ska jag ska passa på att bestämma vilken bikini jag ska ha innan jag går ut.
Brösten börjar med bli olikfärgade.   :)))))



Sola toppless så man slipper få massa olika markeringar?
Nej, inte jag. Många gjorde det förr när det var inne med det men jag var nog lite
udda redan då?
Jag hade bikinin på.
Varför?
Ja en anledning var nog pga storleken. Inte på bikinin utan på brösten.
De var alldeles för stora. I alla fall för min kropp.
En operation var bestämd och ungefär ½ kg från varje skulle plockas bort.
Men det blev aldrig så.
Kanske tur det om jag tänker på det idag.
Jag blev med barn så därför blev inte operationen av och efter amningen så
hände nått med dem.
De försvann.
Men med åren har de kommit tillbaka fast i en helt annan form.   :(((
Så bikiöverdelen, den behåller jag på än idag.

Men vilken?
Ja, det är nog på tiden att jag bestämmer vilken av dem.

Hejsan!

Jag vet vad jag skrev innan men jag har en stund nu där jag inte gör någonting.
Bara vilar och slappar lite innan det är dags att köra till jobbet.
Och vad är inte bättre då än att blogga lite.

Hade Lillen haft en blogg så hade nog han lagt ut dem här bilderna som jag tänker lägga ut nu.
Bilder som han tagit i helgen.
Men nu har han ingen blogg och bilderna är i min kamera så det blir här i min blogg.

Det här är Lillens bror. Ja, och hans motorcykel.
Ja, och så han som bjudit Lillen på en konsert som födelsedagspresent.



L: - Vi var på en pub och jag var tvungen att testa kameran lite.
Se så jag kan med den sen.   :)))






De blev ju rätt skarpa så han fixar nog det där med kameran på konserten.


Fast jag blev lite fundersam när vi tittade på bilderna igår och vi kom till den här.




- Äh, jag bara testade lite innan.


Och det var nog tur för här kommer lite bättre bilder från konserten med Rush.




























Och så måste det förstås vara lite rök också som avslutning.






Han var nöjd med konserten och kommer nog att ha den i minnet för all evighet.
Precis som han haft när han varit på Pink Floyd och andra stora artister.

Åh, vad jag önskar att jag klarat av höga ljud så jag med kunnat gå.
Fast inte på de här.
Nej jag skulle vilja gå på Metallica, Scorpions och så förstås Gun´s Roses när de fanns.

Men lite blir det i sommar.
September och Plura. Kaj Carlsson med fler.
Det ska jag nog klara av att lyssna på för det är utomhus och då blir ju inte ljudet så
intensivt.

Nu skulle jag lägga in lite bilder här som han tog på en ravin som han och hans bror
var och kollade på igår.
Men tiden den bara rusar iväg så klart när man sitter här.
Så vad får jag göra?
Jo, avsluta här och så bli tvungen att gå in här ikväll och skriva lite.

Hm.
Men så blir det. Inget att göra åt.

Godmorgon!

Idag vaknade med en helt annan känsla än vad jag gjort i några veckor nu.
En känsla av energi.

Den där andra blodtrycksmedicinen som jag skulle börja med ihop med den andra
tycks ha börjat verka.
Inte alls samma huvudvärk som innan.
Faktiskt ingen huvudvärk alls.
Och skakningarna, domningarna och så den där konstiga oron finns inte heller.

Tänk att en så liten liten tablett kan göra så mycket.

Fast en sak tycker jag är mycket märkligt.
Kollar jag biverkningarna så är dem precis alla dem som jag har om jag inte äter dem.
Hm.
Men jag ska inte bry mig om dem.
Hjälper de här så hjälper dem och då blir jag förstås jätteglad.

Någon som har erfarenhet av blodtrycksmedicin?
Mina jag äter tillsammans heter Metoprolol och Enalapril

Och så kom förstås tankar när jag satt på altanen tidigt och pigg och tog min kaffe.
Bloggen.
Givetvis tänkte jag på den.
Vad ska jag skriva?
Vilka bilder ska jag ta?

Och så kom andra tankar med.
Idag måste jag rensa den rabatten.
Jag skulle behöva dammsuga och skura lite.
Blommorna behöver nog lite vatten.
Kylskåpet börjar bli tomt så jag borde fylla på det genom att åka och handla.
Lindas student, den måste jag ta tag i.

Och så kom de där andra tankarna tillbaka.
Vad ska jag skriva.
Vilka bilder ska jag ta med.

Och vet du, det här funkar inte.
Bloggen tar alldeles för mycket energi.
Nu när jag har fått tillbaka den igen så borde jag inte sitta här och blogga.
Nej, jag borde göra allt det där som jag kännt att jag inte orkat med innan.

Så nu göra jag det.
Jag gör allt annat än tänker på bloggen ett tag.
Och så Facebook, den tänker jag inte heller bry mig om.
Faktiskt så tror jag att jag inte ska starta datorn över huvudtaget direkt när jag stiger upp.
Man vill liksom kolla den.
Mail
Facebook
Bloggar
Skriva lite i sin egen, läsa andras och så kommentera.
Visst, det tar inte så där jättemycket tid varje gång men räknar
man ut alla gångerna och slår ihop det så blir det ganska mycket under en dag.
Och så bilder man vill blogga med.
De tar en otrolig tid.

Så nu är beslutet fattat.
Jag kommer att minska ner bloggandet drastiskt ett tag framöver.
Men jag glömmer inte mina bloggar jag läser.
Dem tänker jag ha som rutin att läsa varje kväll innan jag går och lägger mig.
Liksom ett avslut för dagen.

Sen kan det ju hända att skriver ett litet inlägg om jag känner att jag är klar med "måstena"
Inte att jag måste massa men saker som jag vill och borde göra för att känna mig tillfreds.
För hur lugn blir man av att veta att man inte gjort saker och ting som borde göras?
Precis.

Kan jag hålla det här?
Kanske, kanske inte. Vem vet.
Men tanken finns att jag borde göra så.   :)))))

Nu är det till slut måndag igen.
Och just nu känns det som om helgen har gått jättefort.

Det hade gärna fått vara helg några dagar till.
Varför?
Jo, värken i svanken finns fortfarande kvar.
Jag brukar inte ha ont där.
Min värk brukar sitta längre upp mellan skulderbladen.
Och så i axeln och nacken.

Bara att ta på sig trosorna är en plåga.  :))))

Kanske det kan vara att jag både bytt till sommarskor nu och att
jag även har nya skor på jobbet.
Men man måste ju byta.
Går ju inte att gå i fodrade gympadojjor i den här värmen.

Sjukskriva mig och vara hemma några dagar?
Ja, igentligen hade nog det varit det enda rätta men det går inte.
Linda är inte fullärd ännu så hon kan inte vara på jobbet själv.
Och jag tror faktiskt ingen av de andra vill gå in och jobba kväll när de
gjort sina timmar innan på dagen.
Det är bara att bita ihop och gå dit.

Min granne här bredvid berättade häromdagen att hon utbildat sig
till massör och även håller på med healing och funderar på att ha en
liten verkamhet hemma hos sig.
Undrans om jag skulle knacka på och fråga:
- Hur mycket tar du för en liten massagen av min rygg och så ett försök
att driva ut min värk?

Nja, jag vet inte om jag vågar. Eller gör jag det?

Nu ska jag i alla fall ta tag i några tallrikar igen i diskhon.
Sakta men säkert, men snart är disken klar.

Och sen ska jag ge mig på en promenad idag med.
En skogspromenad, fast bara precis runt knuten.

Visst, jag hade kunnat sätta mig i solen idag och bara vila precis som igår
men jag tror inte det är så bra det heller.
Inte för mycket.
Bäst är nog i alla fall att försöka röra på sig.

Vad gör jag annars om det inte går över?
Går till sjukgymnasten eller doktorn?
Nej, det gör jag nog inte.
Vill inte höra meningen som jag tror kommer.
- Phu, säg inte att du har ont där med.

Men är jag en patient med komplexa problem så är jag.  :))))

Fast jag hoppas det där komplexa är så komplext så det har
förmågan att försvinna precis lika snabbt som det kom.

Hejsan svejsan!

Det lät väl glatt va?

Men du ska veta att det inte är med ett smile på läpparna som jag sätter mig här och skriver.
Varför?
Den här jävla bloggen funkar inte nu igen.
Igen?
Ja, det är ofta den inte fungerar som den ska.
Hade jag inte haft massa inlägg jag skrivit i flera år här så hade jag bytt direkt.

Här skrev jag ett inlägg idag vid 3-tiden, men tror du det har kommit ut på nätet?
Nej, precis.
Ofta är det så här. Man skriver ett inlägg, klickar på spara&publicera men inget händer.
Inget har lagts ut.
Den här gången verkar det ta längre tid än någonsin att få ut det.
Så, hur kul är det alltså att sitta här och skriva när man vet att det man har skrivit
innan inte ens har kommit ut.
Vänta med att skriva tills det funkar?
Det går inte. Blogga för mig handlar om att skriva precis när andan faller på.
Det går liksom inte vänta. Då är den känslan och det inlägget förbi och så kommer
något annat man vill blogga om istället.
Det gäller att skriva det man vill nu eller aldrig
Det här inlägget tänkte handla lite om det jag skrev om förut.

Jag skriver alltså nu fast det inte funkar.
Tvingar upp ett smile på läpparna och låtsas som ingenting.

Jag skrev ju innan, jäklar, nu åkte smilet bort igen, upp igen med det.
(det har ju inte gått att läsa)
Men som sagt, jag skrev innan att jag skulle till ån och få lite mer tysnad.

Nu har jag varit det. Vid ån. Lyckebyån.

Och vad tror du det var det första jag såg?
Jo, en kabbeleka.
Nästan en likadan som här hemma i dammen.

Och så åker smilet ner ännu längre än förut.
Så långt ner som det bara går.

Varför åkte det ner då, kanske du undrar som inte har blogg.se?
Ni som har det vet och är/har varit lika ilsk som jag är nu.
Jag skulle ju lägga ut en bild här nu på en kabbelekan jag tog idag vid ån.
Men det går inte.
En ruta kommer upp och så står det "error"

Men jag ska tvinga upp smilet i ett tredje försök.
Skriva vad jag ska och så lämna fältet tomt där bilden ska vara så
får jag lägga in det sen när blogg.se funkar som det ska.

Kabbelekan vid ån    :)))))

Ser du inte bilden?
Då har de fortfarande inte fixat till det här med bilderna.
Men de kommer.
Men när?
Ja, det beror på om de lyckas fixa det innan jag går och lägger mig.
Försökte spara inlägget som utkast för att lägga ut det sen när jag ser
att det fungerar. Men det fungerar inte det heller.
Den knappen är borta.
Bara att klicka Spara&publicera.

Och eftersom jag fick skriva lite till om att ifall du inte ser bilden så
får jag skriva det här igen där bilden till slut äntligen ska vara.

Kabbelekan vid ån   :)))))))




Hur kunde jag nu ta en bild på den överhuvudtaget när jag inte hade någon kamera?
Jag tar för givet att du hoppat över det här första inlägget som du ser när kollar in här
och går till föregående inlägg.
Det inlägget som antagligen kommer ut samtidigt som det här.
Där står lite om min gamla kamera som jag satte på laddning.
Och du, den funkade helt plötsligt så jag kunde ta med den och ta lite bilder.
Kanske inte bästa kvaliteten men vad kan man begära av en 10 år gammal digitalkamera  :))))

Jag gick lite längs med ån och bara njöt av tysnaden.
Tysnaden av billäten alltså.
För annars var det inte tyst utan precis de ljud jag förväntade mig att få höra.
Porlandet från ån och så fågelsång.
Underbart och rogivande.

Jag fick tänka lite när jag skulle ta kort för batteriet verkade ju inte vara helt ok
och så minneskortet, det fick jag verkligen tänka på.  32 Mb.
Hur många kort får man plats med på ett så litet minneskort?
Inte  många alls.
Men de här lyckades jag ta i alla fall.
Allt annat har jag sparat i minnescentrumet inom mig själv.  :)))





















Och nu sitter jag i soffan som jag skrev om innan idag.
Sitter här och njuter av TV-ljudet och bara väntar på samtalet med frågan:
- Hör du musiken? Hör du vilket ös det är?

Fast nu ljuger jag lite. Jag sitter i soffan men jag njuter inte helt och hållet.
Varför?
Jo, för att när jag nu har skrivit färdigt det här så går det ju fortfarande inte att få
in bilderna eller lägga ut inlägget.
Men det är ju inget du märker förstås så därför skriver jag så som jag gjorde
innan för när du läser det här så är jag säkert lugn och irritation har gått över när jag
ser att det här har kommit ut.
Och det förra.


Nasse och Nalle Phu sitter under ett stort träd och tänker över livet.
Plötsligt frågar Nasse:
- Phu, vi har fått två händer för att hålla. Två ben för att gå. Två ögon för att se.
Två öron för att höra. Men varför har vi bara ett hjärta?
Phu tänker en liten stund och svarar:
- Nasse, det är säkert för att det andra hjärtat är bortskänkt till en annan,
som vi själva måste hitta.

Hej där!

Det här var nog vad jag behövde.
En heldag vilandes i solen.

Nu börjar det kännas mycket bättre.
Jag tror det här var kroppens sätt att säga "STOPP"

Jag är ju van vid att vara mycket själv men på sista tiden har det ju inte varit så.
Linda har varit hemma hela dagarna ändå tills vi åker tillsammans och jobbar.
Sen när jag kommer hem så har Lillen varit här.

Inget fel i det. Jag har inte tyckt att det har varit jobbigt alls.
Ganska förvånande eftersom jag som älskar egentid och brukar bli
helt frustrerad om jag inte får det med jämna mellanrum.

Det är till och med så jag tycker det är jättetomt nu när jag är själv.
Men det var nog det här jag behövde.
Värk så jag inte kan göra något utan bara ta det lugnt.
Ingen kamera så jag ligger och tänker på vad jag ska fota.
Bara vara och koppla av.
Ligga och inte tänka på någonting i solen utan bara lyssna på fallet och fåglarna.

Men nu ska jag röra på mig lite.
Känner att jag måste höra tysnaden ännu mer.
Slippa höra biltrafiken som jag gör här som bakgrund till allt annat ljud.

Ut i skogen en bit härifrån och bara sitta och lyssna på åns porlande.
Och så fågelkvitter förstås.

Bara kameran som fattas.
Hittade min gamla kamera och den har jag satt på laddning men den verkar inte funka ändå.
Men jag får memorera min intryck jag får i huvudet istället.

Och snart är det kväll och då blir det fortsatt vilande.
Se om jag hittar någon bra film och så bara slappa i soffan med lite popcorn.

Sen är det läggdag. Helgen är över och så vakna imorgon och äntligen en ny vecka.
Måndag igen. Och så äntligen är ensamheten slut.

Saknaden har varit värst tror jag.
En saknad som jag faktiskt inte trodde jag skulle ha.
Märkligt.
Fast det kanske inte är så  märkligt igentligen.
Saknaden har ju funnits där innan.
I ett helt år utan att jag igentligen har vetat om det.

Så vad är 2 ½ dag? 
Ganska lång tid just nu.   :)))))

Och så plingar mobilen till som varit tyst nästan hela dagen.

- Mamma, har vi några flyttkartonger?
- Nej, inte en enda.

Jag vill inte att det ska finnas flyttkartonger.
Jag vill inte ha ett tomt rum.

Godmorgon!

Idag är jag fruktansvärt rastlös.
Jag vet inte alls vad jag ska hitta på.

Jo, jag har massor att göra men det går inte.
Värken.
Värken är outhärdlig just nu.

Kan man ha höftledslossning?

Det känns så.
Det känns som om hela bäckenet och höften inte vill vara med mer.
Och när den inte vill det så protesterar benen också.
Ena stunden en fruktansvärd värk i dem och sen den andra stunden så domnar de bort helt.

Och när det är så här så finns det bara en sak att göra.
Proppa i sig tramadol och alvedon.
Sen ligga en stund, sitta en stund, stå en stund, gå en stund.
Och så börja om igen.

Tur att jag är ensam så jag kan förhålla mig till värken på det enda sättet som
känns går just nu.
Nämligen gråta gråta gråta.
Jag gör det när jag har ont.
Gråter pga värken.
Gråter pga att jag inte kan göra något.
Gråter för att jag tycker synd om mig själv.

Sen gör ju tramadolen att man blir lite flummig också och då är det
inte lätt att göra något heller.
Så idag blir det nog ganska mycket liggande på magen på gräsmattan här ute.
Då känns det minst ont.
Men man ska ju upp därifrån också.  Phu.

Lillen, ja han går nog bara runt runt runt just nu.
Lika rastlös han med kan jag tänka mig.
Rastlös för att han vill att klockan ska gå lite fortare så det bli kväll snart.
Kväll så han får uppleva sin present han fått av sin bror.
Konsert.



Det här är ingen grupp som jag har lyssnat speciellt mycket på.
Förutom den här veckan förstås  :)))

Men jag är ju några år yngre än honom så jag var kanske för liten när
de var som mest populärast.  ;))

Så, nu går det inte sitta mer.
Nu blir jag tvungen att röra på mig lite.
Gå gå gå och sen lägga mig raklång igen och bara vänta på att
telefonen ska ringa sen ikväll och höra en röst som säger:

- Hör du, hör du musiken? Hör du vilket ös det är.

- VAAAAD SÄGER DU, JAG HÖR INGET FÖR MUSIKEN!!!!!

Gokväll!

Jag hoppar in här en snabbis.

Kollar bara min spåkula och ser vad hon har att säga mig en sådan
här kväll som den här.

God afton Cattis!



Spåkulan ljuger aldrig
Känsloenergi är elektromagnetisk och du drar till dig händelser som
du drömmer om.

Jadu spåkulan, i min säng drömmer jag mycket men just nu drar jag mig inte till den.
Snart kanske, men inte ännu.

Vad gör jag istället?

Håller mig vaken förstås.

Hejsan!

Nu har jag satt Lillen på tåget.
Och så det där jättejobbiga att säga innan han kliver på.
- Ha det så jättebra nu. Jag älskar dig och kommer att sakna dig.

Jag saknar honom redan och det har bara gått en halvtimme.
Hur ska det här gå?
Tiden kommer att gå jättesakta den här helgen tror jag.

Men vad gör man?
Väntar och väntar och väntar tills han ska komma hem igen.

Och han väntar förstås på något han med.  :))))

Inte den här.



Den här väntar han nog inte på för den har vi redan ätit upp.
Det här är (var) hans 50-årstårta som Sarah bakade till honom.
Kanongod.

Grodan och blommorna?
Ingen aning.
Vi fick inte smaka på dem.

- Den vill jag ha
- Och jag vill ha den.



Det blev inte mycket att kvar att titta på när garneringen var bortplockad.

Lillen ville ha grodan på lövet och så en blomma till.
Och Sarah, hon ville gärna ta med några hem igen ifall ingen vill ha dem.

L: - Det räcker med en blomma för den sitter ju på ett näckrosblad och då
passar det bättre om det bara är en blomma.

Vilken färg tror du han tog?
Jo, den rosa.

L: - Jag ska nog ha en rosa näckros i dammen så du Sarah, du kan få de 2 andra.

Och nu har han det.
Han fick nämligen en rosa näckros av mig i födelsedagspresent.
Nja, fick och fick, han fick faktiskt välja ut vilken han ville alldeles själv.  :))))

Och tror du det bara blev en näckros?
Precis.

Det blev 3 stycken till.

Här ser man lite av näckrosen. På botten med bara ett blad än så länge.
Inte mycket för värden just nu men jag lägger ut en bild ändå.
Kul att kunna följa hur den växer.  (om den nu gör det)




De 2 i mitten bak planterades också idag och den gula flyttades till vänster.
En annan vattenväxt sitter också i en växtpåse på botten precis som näckrosen
men den syns inte här på bilden.



Och fiskarna? Ja de stormtrivs nu när det har blivit lite värme i vattnet och när
det har kommit i lite saker också.
För du, det är nog inte bara en damm det ser ut som utan som ett litet akvarium också.

- Den stocken kan man nog ha. Och så den här.
Den här stenen har jag haft och den skulle nog passa bra häri.

Ja, varför inte. Vår damm behöver ju inte se ut som alla andras dammar.
Vår damm blir en akvariedamm.  :))))

Då har jag fördrivit tiden lite genom att skriva här.
Vad ska jag nu hitta på?
Lägga ut lite bilder?
Det går inte. Lillen tog min kamera med sig.
En sak till som jag kommer att sakna. Phu.

Öppna en öl kanske?
Ja, kanske det. Det var faktiskt jättelängesen jag satt ensam och lyssnade
på musik och tog några öl.
Kan kanske vara ganska skönt igentligen.

Faktisk så har det varit ganska snålt med öl över huvudtaget de sista månaderna.

Och det kommer det nog att fortsätta vara.
Och när jag ändå tar upp det så var det ganska mycket förut.
Alldeles för mycket.
Men inte längre.
Vi tänker att vi ska göra det men när väl helgen kommer så blir det inget.
Vi vill inte.
Ja, så är det. Vi vill inte.
Vi har så mycket annat att tänka och engagera oss i så för mycket
alkohol känner vi inte alls för.
Vi öppnar en varsin men oftast stannar det vid den.
Förr var det en flykt, men nu, nu flyr vi inte verkligheten längre.
Vi vill vara mitt i den.
Och vid fullt medvetande också.
Vem vill göra massa saker om man inte kommer ihåg att man gjort det.

Och som svar på ett mail jag fick häromdagen av min nätvän.
Min nätvän som vet allt om mig och som jag berättar allt för. (nästan)

Kommer ihåg att du hade problem för några år sedan med detta...(öl, vin &sprit... :) )

Jag kan lugna min nätvän med att skriva: HADE

Så alltså, när jag nu sitter här och tänker att jag kanske ska öppna en öl
som jag gjorde förr om helgerna och lyssna på musik så blir det säkert inte så.
Jo, jag öppnar säkert en men antagligen så kommer jag att hälla ut halva i morgon bitti.

Kanske. Kanske inte. Vem vet.

Jag börjar med en låt så får jag se.
En av Lillens favoritartister.



Nu skulle jag igentligen inte skriva mer men så ser jag helt plötsligt boken
som ligger på bordet.
En bok om Sveriges fåglar.
En bok som man även kan lyssna på hur fåglarna låter så man vet vilken man hör.

Det är en sak till som han fick av mig när han fyllde.

Det kommer att kännas tomt imorgon när jag vaknar och sätta mig själv
på altanen och lyssna på fåglarna.
Och så lista ut vilken fågel det är som kvittrar.
Läsa och tro själv.
Inte som i morse då han väckte mig.

- Älkling, nu är det dags att stiga upp.
- Vad är klockan?
- Halv 10
- Herregud
- Jag bara skojar. Men den är snart 8.

Vi har börjat få som vana att stiga upp tidigt på helgerna och sätta oss tillsammans
med varsin kaffe på altanen och njuta lite innan det är dags att göra allt annat som
vi vill göra om helgerna.
Och det är inte lite det.
Massor.
Men det blir ju så när jag jobbar kvällar om vardagar.
Finns inte så mycket tid då.
Helgerna blir liksom allt.
Och då gäller det att stiga upp i tid så man hinner.

Ännu en sak som vi ändrat på sen förr.

Finns det mer saker som kan bättre än förr?

Och vet du, under tiden som jag sitter här och skriver så öppnade jag faktiskt en öl.
Och nu när halva är tagen så blir det en låt till jag lyssnar på.



Och nått som också hände under tiden som jag skrev det här så ringde mobilen.

- Vad gör du?
- Inget speciellt. Tar en öl och lyssnar på musik.
- Kan jag komma bort en stund så kan vi sätta oss på din framsida i solen men en öl.
- Ja gör gärna det för det känns så ensamt just nu.

Så nu loggar jag ut så jag inte sitter här när min väninna och granne Susanne kommer.  :))))

Gokväll!

- Chefen, kan Linda få ledigt idag för det är mösspåsättning idag?
Alla i hennes klass ska träffas.


Hon fick ledig.

Men en kommentar kom förstås från henne.

- Men mamma, påtagning heter det.
Och sen är det inte bara klassen. Det är hela gymnasiet.



Jaja, vad vet jag. Sånt fanns inte på min tid :))))

Och du, hade jag haft ett nattlinne så hade det varit påsättning här.
Sätta på  mig nattlinnet alltså.
Men nu har jag inte det så det får bli avsättning.
Avsättning av mina kläder.

Fel?
Ja, kanske det, men nu är ju inte Linda hemma så nu kan jag säga vad jag vill.
Hade hon varit det så hade hon säkert sagt:

- Men mamma, det heter avtagning.

Strunt samma. Lägga mig  ska jag i alla fall.

Och så hoppas på att jag är stenpigg imorgon.  :)))

Sten?

Ja, vem vet för kanske jag plockar sten imorgon om jag är pigg.
Sten till min egen fotän.
Jag är nämligen gräsänkling ett par dagar.

Lillen ska iväg imorgon och roa sig med en present han fick.
Han är redan eld och och lågor.
Jag ser riktigt hur han längtar.

L: Fast jag vill inte att det sk bli den dagen för det är en skönare känsla att ha
den som tanke att man ska göra det. Den är det ju över.

Och stackar mig ska vara hemma.
Nejdå, det är inte synd om mig.
Jag kan nog roa mig jag med.

Eller hur?

Hejsan!

Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

För varje hurra fick Lillen en kram av mig.

En kram för att det är hans födelsedag.
Och så fick han en kram för att han är så bra.
Sen fick han en för att han är en vän som jag har kär,
men den allra största kramen fick han för att han är den han är.

Nu fick han förstås inte bara kramar.
Men det tänker jag inte skriva så mycket om.
Det håller jag för mig själv.

Varför?
Jo, min blogg handlar ju om mig och mitt liv.
Inte Lillens.

Och så skrev jag massor härefter men jag raderade det.
Varför?
Jo, för helt plötsligt när jag skrivit av mig så kändes det lite fel att skriva massa.
Men samma tankar finns kvar förstås.

Och nu är den här dagen över.
Men jag hoppas det blir fler sådan här dagar.
Fler födelsedagar med 0 efter.
Eller varför inte rent av 2 0:or   :))))

Godmiddag!

Idag har jag en trött dag. En jättetrött dag.

Sover och sover. Och så sover lite till.

Vad säger mitt hjärta idag?

Det är inte kärlek, bara åtrå.



Nu är nog till och med hjärtat jättetrött.

Men jag ska rätta till det ögonblickligen.

Det är inte åtrå, det är bara kärlek.

Vadå bara förresten?

Nu ändrar jag som jag anser att det ska vara och som det känns som.

Det är inte bara åtra, det är kärlek också.

Åh, vad skönt att höra att det inte bara är åtrå 

Men det är klart, det är inte helt fel det heller. :)))))
Och du hjärtat, om det nu är kärlek så kommer väl åtrån på köpet?

Och att både känna kärlek och åtrå samtidigt är ju perfekt.
Kan inte bli bättre va?

Du ser vad trött jag är va?

Nu ska jag i alla fall försöka hålla mig så pass vaken så jag kan slå in ett paket.
Lillen fyller ju år imorgon. Massor med år. Och jämna år också.  :))))

Du ska veta att det inte var lätt att hitta vad jag ville ge honom.
Jag skulle vilja ge honom precis allt vad han vill ha, men hur lätt är det?

Eller kan jag det?
Kanske jag kan ge honom exakt det han önskar sig.

Kanske jag skulle slå in nycklen till mig hjärta.
Och när han öppnar det imorgon så säger jag:
- Grattis älskling. Här får du hela mig, nu och för alltid. Tills döden skiljer oss åt.

Ja, vem vet. Kanske det.

Gokväll!

Igår ringde min mamma och berättade att hon varit med några väninnor
och varit "modell för en dag"

Mamma: - Jag beställde en bild som jag fick på CD.
Jag: - Åh, kan inte du skicka den bilden till mig på mail så jag får se bilden?
Mamma: - Jag ska se om jag lyckas reda ut det.



Och det gjorde hon.
Jag tycker hon är jättetuff som var med om att bli fotad.
Och visst är hon fin?

Min dotter Linda gjorde det också för ett tag sen.
Var modell för en dag.



Jag lägger bara ut en liten liten bild på det kortet för i det här
inlägget så är det mamma som ska synas mest.

Mamma: - Jag har anmält dig till det så de kanske hör av sig och bjuder in dig.

Visst hade det varit roligt att bli sminkad och uppklädd och så få ett kort på det.
Frågan är bara om jag fastnar.
Jag har förmågan att inte göra det.
Ser alltid så sur ut på kort.
Men vem vet, kanske jag vågar jag med.


- Är du säker på att den får tillräckligt med vatten?
Den ser lite hängig ut, eller hur?



L: - Klart den får.

I natt drömde jag om dammen.
Jag drömde om pumpen som står på botten.
Antagligen för att jag tycker den syns för mycket.
Men i drömmen hade Lillen lagt en stor stock till höger i dammen och
satt pumpen lite under den.
Och precis när jag skulle ta kort på det så ringde väckarklockan.

Hur galet får det vara att drömma så.
Inte kan man gömma en pump under en stock i en trädgårdsdamm?

Men nu ikväll när han kom så höll han något i handen och sa:
- De här kan man väl ha över pumpen så den inte syns så mycket?

Han hade 2 små trästockar med sig som han haft i sitt akvarium.

Och du, vet du vad jag svarade?
Självklart kan man det. Det blir jättebra.  :))))

Hallå där!

Det blev inget sängliggande.

- Mamma, vi måste åka ner till Amiralen för jag måste ha en tröja till mösspåsättningen.

Det var bara att slänga på sig kläder och iväg.

- Men mamma, det var ju jag som skulle handla kläder.

Hejsan!

För en stund sen kom Linda med en fråga till mig.


Linda: - Mamma, den där låten du la upp med Per Gessle,
la ut du ut den bara för det där med Masten?

Jag: - Vadå?

Linda: - Ja, Per Gessle spelade ju där för 30 år sen den dagen du la ut det.

Jag: - Gjorde dem?

Linda: - Det var därför jag trodde du la ut en låt med honom bara för att hedra.
Du var ju där när det hände.

Jag hade inte en tanke på det. Låten bara kom över mig i lördags.

Jag letade och letade på Youtube men den fanns inte.
Jag fick ta låten från min mapp och öppna den i ett program och lägga till en bild och
så ut med den själv på Youtube så jag kunde dela ut den på bloggen.

Jag: - Menar du att det var samma dag som de spelade?
Linda: - Ja.

Jag slår på nätet och får läsa en 5 år gammal notis som skrevs i BLT.




Det gick kalla kårar genom hela mig.
Var det därför den låten kom över mig?

Jag borde ha tänkt på det. Jag var ju där 1981 och mitt i allt kaos också.
Men att det var just valborg har jag inte haft en tanke på.
Och inte att det är 30 år sen.
Jag som skrev så mycket om masten i somras och även va på
"sista dansen" där i höstas.

Jag borde ha tänkt till när låten bara kom sådär.
Vetat vad den innebar.
Men den här gången gick det mig helt förbi.

Jag har tänkt på den låten ända sen i lördags och så kom Peter in i bilden.
Men antagligen för att det är en sorg det med.

Mina föraningar, drömmar, tankar som helt plötsligt kommer och det här "jag vet"
gör mig ibland förvirrad.
Ibland styr det mitt vardagliga liv alldeles för mycket.
Kanske inte styr precis, men det påverkar mig enormt.
Både till gott och ont.


Men från det nu och till vädret.
Nu har molnen kommit. Över hela himlen.
Men jag har hunnit med att få ner växterna.
Men gräsklippningen, den blev det inget med.

Den funkade inte så den åkte fram och tillbaka genom lägenheten i en rasande fart.

Men någon som inte for fram i rasande fart genom vardagsrummet var den här lille krabaten.
Den for fram med snigelfart.  :)))



Och det ska jag ha nu. "snigelfart"
Ända fram tills jag ska iväg och jobba.

Fast inte in till sängen.
Dit ska jag rusa nu så jag hinner sova en liten stund innan jobbet.

Godmorgon!

I helgen fick man höra på TV att det skulle bli molnigt, kallare och så regn i veckan.
Vad bra tänkte jag för jag har så mycket att fixa med inne.

Jag kollar in vädret här på nätet och ser om TVn har rätt.
Ja, här ska det bli mulet hela veckan.






Och tittar jag på vädret i min mobiltelefon så ser det ut så här för veckan.
Samma här. Fast lite finare i slutet av veckan.




Och så tittar jag ut och kollar på det verkliga vädret.



Det är inte ett moln på himlen. Lite kallt är det men ändå skönt.
Precis lagom för att äntligen få ner mina stormhattar i rabatten som jag inte har
planterat än. Ja, och så klippa gräset med.
Det bara måste jag göra idag.
Min lilla lilla gräsmatta. :)))
Men det går snabbt.
Jag tar bara motorklipparen som står på framsidan och kör den genom hall
och vardagsrum och så klipper jag min bit därute.
Och sen ska den tillbaka till framsidan så då kör jag den genom vardagsrummet
och genom hallen och så ställer jag den under trappan igen.
Hur lätt som helst.

Men du, det är blir faktiskt mer än så för min spåkula har ganska så rätt idag.

Godmorgon Cattis



Spåkulan ljuger aldrig
Du kommer att få besök.
Städa snabbt i hallen, badrummet och på diskbänken.

Det gäller faktiskt för mig att städa snabbt efter att jag flyttat gräsklipparen
från framsidan till baksidan och så tillbaka igen.

Gräs. Det blir gräs precis överallt.
Och vill jag inte ha det i hela lägenheten så gäller det att dammsuga upp det jäkligt snabbt.

Och eftersom det skulle bli dåligt väder i veckan så hade jag tänkt städa i hallen.
Plocka bort alla vinterjackor och skor som står där. Det är på tiden nu va?

Ja, och så en grovstädning av badrummet när jag ändå har tvättstugan.
Diskbänken? Kanske inte diskbänken precis men spis och skåpsluckor hade
behövt en liten städning.

Men jag vet hur det kommer att bli. Ingen städning så länge solen skiner.
Men vadå, dammtussarna lider ju inte av att vara där de är men mina växter
de lider om jag inte stoppar ner dem i jorden snart.   :))))

Men tänk om jag får besök då?
Ja, vadå, det är ju bara att säga:
- Välkommen in. Så här bor jag och så här har jag det. Vill du ha lite kaffe?

Och på tal om kaffe. Nu blev jag kaffesugen igen.
Det får bli en kopp till innan jag tar ett stort krafttag om min lilla spade.
För du, jag känner att det kommer att behövas styrka idag.
Massor med styrka.
Jag skulle inte ha sagt något i helgen till svärmor om min axel när hon såg mina gummiband.



- Åh, vilka fina band. Vad har du dem till?

Jag: - Jag har dem för att träna upp min axel.
De är jättebra för jag har inte haft ont sen innan jul och inte behövt ta någon
kortisonspruta i axeln heller sen jag började med dem.

Varför skulle jag inte ha sagt det?
Jo, för jag känner hur värken kommer smygande. Jag har gjort det i några dagar nu.
Och idag mal det hela tiden i den och det gör ganska så ont så fort jag gör något med den.

Jag vill inte ha ont i den igen.
Jag vill inte ta en spruta igen.
Jag vill inte vara hemma från jobbet igen pga värk.

Men jag ska till läkaren på torsdag så jag får prata med henne om det.
I och för sig gör inte sprutan ont men i 3 dagar efter, då gör det jävulsk ont.
Det känns som att man måste välja.
Värk utan spruta eller värk med spruta.
Vad väljer man?
Jag vet inte.
Jag vet bara att jag måste klara att jobba någon vecka till eller 2 så Linda hinner
lära upp sig mitt jobb riktigt.
Och sen måste jag ju förstås kunna arbeta ändå.
Vi är ju inte så många nu när en blivit mammaledig.
Det får bli en spruta. Det är nog bäst så.
3 dagars värk från torsdag - söndag
Ok. Så får det bli.

Jag vill skrika rätt ut:
- JÄVLA VÄRK!!!!!

Nått som är värst med värken är mitt humör.
Jag blir inte sur och arg längre men jag blir nere på nått sätt.
Liksom "låt mig va"

Jag hoppas Lillen kan ta det. Det är en prövning som vi inte gått igenom.
Jo, vi har gått igenom min värk i 10 år det men det gick ju inte så bra.
Men nu det sista året har jag fått mer klarhet i vad min värk innebär i mitt liv
och det har vi pratat igenom nu.
Jag har inte haft så ont den senaste tiden sen vi började om, men nu kommer den som sagt igen.
Jag har förklarat hur jag bli när jag har ont och han säger att han förstår och vet hur han ska vara mot mig,
men när den väl kommer nu så kanske det inte är så lätt.
Hålla min trötthet, irritation, frustration och depression borta när jag får värk?
Det går inte.
Det går bara inte.
Det går absolut inte.
Den bara kommer.

Men jag ska försöka göra allt för att min värk inte ska påverka andra.
Försöka alltså.

Den här prövningen har jag vetat ska komma och jag är lite rädd faktiskt.
Klarar vi det den här gången?
Klarar vi det inte?
Kanske kanske inte.
Vem vet.

Men nu till något som jag tyckte var roligt när jag kollade in mina "loggar"

Min blogg hade läst på engelska. Blivit översatt.  Tänk vad det går att göra.



Synd att jag själv är så dålig på engelska för när jag läser det här som jag själv har
skrivit så fattar jag ingenting.

Fast det är klart, det gör jag inte ibland ändå fast jag skrivit på svenska.  :))))))

Hejsan!

Idag vet jag inte vad det är för en dag.
Jo, jag vet att det är måndagen den 2 maj men den känns lite olustig.

Jag la ju ut en låt med Per Gessle häromdagen "leka med elden"
Den låten spelade en mycket nära vän till mig för många år sen.

- Den här förknippar jag med dig.

För 8 år sen dog han hastigt bara 48 år gammal.
Så tragiskt.
Han var så lycklig just då och hade så mycket framför sig.
Men så "pang" smäller hjärtat till och orkar inte mer.

När det hände kunde jag inte sörja. Jag vet inte varför.
Det var så overkligt allting.
Men det var väl så att jag inte ville förstå att han inte fanns mer.
Jag lyfte nog luren var och varannan dag lång tid efter för att ringa och prata
bort en stund men så kom jag på att det inte gick.
Och många gånger var jag på väg upp till honom för att hälsa på men det gick
ju inte det heller.
Jag vet faktiskt inte än idag om jag riktigt förstår att han är borta.
Inte ens när jag är vid hans grav så kan jag tänka tanken att han är det.

Sorgen och saknaden är förstås inte lika stark idag som innan men när
jag hör den här låten som han spelade ofta för mig så kommer tankarna.

Åh, om han fått vara med idag och fått så se hur stan och Lyckeby förändras.
Ja, och fått vara med och se sina barn växa upp och hur det går för dem.
Men jag tror han vet och ser ändå där han är.
Jag hoppas det.

Sådan här dagar kommer ibland när man tänker på dem som inte finns med
en längre.
Som min far, som min moster och som min då bästa vän Peter.

Kram på er och jag hoppas ni vet att jag alltid tänker på er.

Nu ska jag försöka rycka upp mig lite och få i mig en kopp kaffe.
Göra mig iordning och så åka till jobbet.
Ja, inte bara jag förstås. Linda med.  :)))))


Änglarna viskar.......



.....fortsätt kämpa!

Ja, jag gör det.
Tro hopp och kärlek gör att jag kämpar stenhårt mot allt.

Det kanske inte alltid går sådär jättebra men lite motgångar måste man ha då och då.
Varför?
Det känns så för att man ska kunna leva.
Om allt blir föööör bra då kanske det bara säger "pang" här med.
Kanske. Kanske inte.
Vem vet?

Hej igen!

Jag har glömt min spåkula idag.
Lika bra jag tar den nu innan jag kryper ner och sover lite.

God afton Cattis!



Spåkulan ljuger aldrig
Du har piggnat till och allt känns lättare.
Härliga dagar är på väg.

Ja, lite piggare har jag nog blivit sista tiden.
Fast idag har det varit en sådan där dag med värk och så.
Men det är typiskt efter att jag frysit som jag gjorde igår kväll.
För mig är det värme som gäller. Då slappnar alla muskler av
och så blir inte värken så extrem.
Sen börjar de där nya värktabletter ge effekt nu.
Kroppen har vant sig vid dem så jag blir inte riktigt lika trött efter
att ha tagit dem.

Visst är det konstigt, först behöver man nått för att vara pigg och orka
sig hålla vaken om dagarna och sen behöver man nått för att kunna
bli trött för att få sova om nätterna.

Och nu ska jag ta en sådan som får mig att sova.
Sova så jag är jättepigg nu när alla härliga dagar är på väg.
Härliga dagar med förberedelser för en som i dagarna blir 50 år.
Och så lite början på förberedelser för en som tar studenten.

Vad ska man bjuda på? Vad ska man ge för present?
Detta och lite till blir det nog som tankar innan jag somnar.

Och vilka tankar har Lillen innan han somnar?
Jag tror det blir nått från tidningen han läser just nu.
Dammliv.

Oj, nu kom jag på en sak som jag glömt idag.
Gå in och läsa min bloggar jag följer.
Och så har jag glömt att.....
och glömt att....
och glömt......
och....

Zzzzzzz

Gokväll!

Lillen ropade ju i förmiddags:
- Vart är fiskarna?



Den här krabaten kan väl inte ha ätit upp dem?
Men man skulle kunna tro det där den simmar ryggsim och ser så belåten ut.  :)))

Letandet började för att se om de gömt sig någonstans.



Och här under stenen hade de gömt sig. Alla 5 var kvar. Phu.
Och vet du, jag tror gudfiskar är väldigt sociala av sig för när de märkte att vi var
där ute så kom de fram och började simma runt lite överallt.
Och där de var mest var här under fallet.



Du ser säkert att det är 5 st små guldfiskar där under fallet va?

Och hur många ser du nu?



Precis. 8 st. Det blev en liten utökning av dem idag.   :)))))

Nu skulle det komma lite bilder här om vad som hände mer igår än att hålla på med dammen.
Men när jag kollar bland korten jag tog igår så blev det inte så många tagna.

Men i alla fall så plågade vi oss igår kväll med att grilla ute.
Plåga och plåga kan man kanske inte säga för det var väldigt trevlig men
iskallt och blåsigt ute.
Men är det valborg så är det och då ska man grilla.

Min vännina Susanne och en vän till henne kom hit och gjorde oss sällskap.
"Torparn" Susannes vän hade fullt upp med att berätta för Lillen om hans resa i USA
som han varit på i 3 veckor nu i april.

Men helt plötsligt så slutade de prata och tittade mycket märkligt på mig när jag
ställde en helt vanlig fråga:
- Det var ganska många tromboner där va?

L: - ???????
T: - ???????
S: - ???????

Jag: - Ja, sådan där som virvlar i luften.

L:  - "asg" :)))))  "fniss"   :)))))   Tromber heter det.

Och så fortsätter han med att säga:
- Det här skulle du kunna skriva om i din blogg.
Perfekt att skriva om hur dumt det är att säga att det heter tromboner.

Jag:  - Aldrig. Jag kan väl inte blogga om mina egna dumma felsägningar.




Men nu ska jag varken skriva eller säga konstiga saker för nu ska jag inta
nästan samma läge som Nalle.




Fast jag ska ha huvudet lite högre upp så jag ser TVn.



Jag har sett den men inte Lillen så jag ser om den så
vi kan fortsätta med 2:an och 3:an sen som jag inte sett än.

Godmorgon!

Igår åkte vi iväg för att köpa växter till dammen.
Tror du de hade fått in massor?
Nix.
Men en sådan här hade dem.
En Kabbeleka som ser ut som en smörboll.




Och vem tror du planterade den i sin speciella box för dammar?




Så nu är den i boxen och så ska den i dammen med.
Bara ställa ner ner någonstans?
Nejdu, inte en chans. Inte när L ska dit med den.  :))))




Den ska sitta längst bak och i mitten. Här funderar han över hur han ska få dit den.



- Kanske jag kan ta i den från rabatten?




Det gick inte. Och vad får man göra då? Jo, klä av sig och hoppa ner i vattnet igen.




Då är den äntligen på plats efter lite vridande och vändande.




Och efter det så skulle det pysslas med lite annat.
Några lampor till skulle dit och det blev lite pusslande med det med för att få ljuset
att riktas precis dit vi ville.




Och vad gör jag under tiden?
Jo, jag agerar arbetsledare så jag har nästan intagit samma ställning som Nalle.  :))



Nejdå. Jag väntar på att få släppa i dem här.




Och här förbereder jag dem lite inför deras nya hem.




Och här har de då äntligen kommit ner i vattnet.




Och så raka vägen till fallet.




Och nu skulle jag fortsätta blogga lite om vad som hände mer under dagen men jag
får nog sluta här och gå ut en runda.
L prata lite med själv där ute vid dammen och nu kom frågan jag också ställde
mig när jag gick ut i morse.

- Vart är fiskarna?