När jag skulle hämta posten idag så låg där ett stort vitt kuvert.
Jag tänkte förstås direkt på att nu har Linda fått något hon beställt.

Men så kom jag att tänka på att hon får ju inte sin post hit så det måste ju vara till mig.
Du ska veta att jag blev överaskad när jag såg vem det var ifrån.

Min allra första bloggvän Malins namn stod på baksidan av kuvertet.

Jag blev så otroligt glad när jag öppnade kuvertet och tog fram......




..... och läste det här som stod i kortet.




Jag kan inte beskriva i ord hur glad jag blev över att Malin och hennes man Thorleif
tänkt på lilla mig och skickar en gratulation över att jag blivit mormor.

Sen att de inte bara tänkte på mig värmer ännu mer utan de tänkte på lilla Isak också.

Det var med stor spänning som jag tittade ner i den underbart härliga blå färgen på den
lilla påsen som också låg i kuvertet ........




....... och sedan ta upp den här lilla babytröjan som är till mitt barnbarn Isak.



Jag älskar Alfons.
Speciellt när han säger: 
- jag kommer, jag ska bara.........

Det är så mycket barn över den meningen.
"De ska bara först"

Visst är det härligt när barn tänker så?
De har så mycket att göra och utforska.
De vill så mycket hela tiden.
Allt ska vara kul och spännande hela tiden och oftast så tycker dem det med.

Men jag kommer ihåg i ett program där Alfons hade det tråkigt en dag och gnällde över det.
- Jag har ingenting att göra. Vad tråkigt det är.

Men Alfons pappa kom med en bra förklaring
- Man måste ha tråkigt ibland så man vet när man har roligt.

Jag är inte bortskämd med att få saker stup i kvarten så när det händer en sådan här
sak som att någon skickar en present, då ska du veta att jag känner mig riktigt riktigt glad.
En värmande härlig och glädjande känsla av att vara omtyckt.

Tack snälla snälla Malin och Thorleif för gratulationen och presenten.

Nu vill jag bara att dagen ska gå snabbt och att jobbkvällen är över så jag kan
överlämna en flera års underbar och snäll bloggväns present till lilla Isak
Vet du vem det här är?








Isak förstås.   




Jag ser redan att det kommer att bli många kort på honom
för han poserar redan för mig.  :)))))




Vet du vad han gör här?




Du gissade helt rätt.
Han suger på tummen.  :))))))




Så här glad blir man när man har lärt sig vad man kan ha tummen till. 





Dagens tänkvärda



För varje minut som där är arg,
förlorar du sextio sekunder av glädje.



Det är inte många sekunder jag förlorar per dag.  :))))))))))

Jag kan inte ens bli arg för att korten blir lite suddiga och mörka.
Det är det värt, bara Isak slipper bli blixtrad i ögonen.
Solen den sken för fullt idag och det kändes som en riktig vårdag.
Vad gör man inte då?
Precis.
Man vill ut och cykla.
I alla fall om man är barn.

Men först så måste ju cyklen få lite luft i sig så den rullar snabbt.




Ericas cykel är klar så hon kan ge sig ut på en cykeltur nästan direkt.




Men man måste ju förstås ta sig upp på den innan.







Men till slut så gick det bra.




När Sannas cykel var pumpad och klar så kunde hon också trampa iväg.
Det är hon såååå glad över.



De här 2 turturduvorna skulle inte cykla. De skulle gå en promenad.

Sarah: - Det är så härligt väder så vi tänkte ta en söndagspromad till Willys.



Men innan de gick iväg så var de tvungna att prata lite om Isak.
Isak som är Sarahs systerson och Mattias sysslingson.
Jag har nog berättat det innan men Lindas och Sarahs barn kommer att bli kusiner
förstås med varandra men också pysslingar.
Från att ha varit en jätteliten släkt så är vi helt plötsligt många som är med i en och
samma släkt.  :))))

- Isak är lik.......
- Isak är lik.......
- Isak är lik......

Jag tror han är lik sin mormor jag.  :)))

På tal om lika.
Vet du vilka det här är?

Jo, det är Sarah till vänster 6 år och Linda till höger 4 år.
Precis så gamla som Erica och Sanna är nu.
Och de är så lika varandra.
Erica är jättelik Sarah på kort och Sanna är nästan en kopia av Linda när hon var liten.



Hur kan de vara så lika?
Inget konstigt med det.
Jag är ju mamma och mormor till dem.
Lotties, vem är hon lik?
Hon är väldigt lik Sarah och Linda.
Och mig, lite lik mig. Speciellt på sättet.  :))))

Nu kom jag ifrån det här med cyklingen.
Men det gör inget för de slutade med att cykla efter en stund och satte sig i den
jättestora gungan istället.

Ta kort på det var inte det lättaste.  ;)







Lotties, hon stod still till skillnad mot gungan. Hur jag än klickade så var gungan på helt
fel ställe när jag vill få en bild.



Barn kan ju inte vara still speciellt länge men vad skulle de hitta på efter att ha gungat?
Inte leka i sandlådan.
Den var helt täckt med is.
Jo, de ville leka där förstås men .......   jag du vet, man måste ha stövlar på sig då.




Erica bestämde sig för att cykla lite mer istället.
Och det ska du veta, var jag inte snurrig innan efter att försökt följa gungans rörelse
för att få en bild så blev jag det nu för här gick det undan minsann med cyklingen.




Nu handlar ju det här inlägget om barn.
Eller du kanske säger ungar?
Jag har märkt att alla säger olika.

Vet du vad jag säger?

Jo, till exempel:
- Där är en hel hop med glada barn
- Där är en hel hop med skrikande ungar.

Barn är glada ungar.
Ungar är jobbiga barn.

Måste väl bli så, eller.......
Vad säger du?


Något jag vet är att den här säger vi samma sak om.
En krokus.
Och det är en krokus som sitter i min gräsmatta och är på väg att
blomma 7 dagar för tidigt.




Det blir nog ett väldigt annorlunda år i år tror jag.  :)))))