Skogen är ju helt underbar nu när den lyser i rött och gult.
 
 
 
 

Att löven verkligen var så här härligt färggranna det kan till och med Sanna bevisa för hon fotade
hon med igår när vi var ute för att plocka lite löv.
 
 
 
Plocka löv?
Ja, vi skulle göra en krans och sätta på min ytterdörr.

Men.......
 
 
 
...... det blev några blommor också.
 
Sen måste man ju leka och tramsa lite när man är i skogen också.
Specillt Erica, det bara bubblar massa påhitt i henne hela tiden.  :))))
 


 
 

Här var det inget bus och trams för här ska hon skaka ner lite fina löv som vi kan plocka.
 
 
 
Sanna, ja hon var mer intresserad av att fota i svartvitt.  :))))
 
 
Det blev ingen krans till min ytterdörr utan en fin bukett istället.  :))))
 
 
 
Hade tänkt hinna med och leta svamp i helgen men massa annat kom emellan.
De här behövde jag inte leta efter för helt plötsligt så bara var de framför mig när jag var ute och gick.
Äta dem är inte så, men fota dem kan man göra.  :))))
 
 
 
Men nästa helg kanske, då kanske jag hinner ut i svampskogen en runda.
Om jag nu inte fortfarande då leker med min nya leksak.  :))))
 
 
Dagens tänkvärda
 
 
Sol varje dag ger en öken.
 
Så är det nog, men sen ger den inga svampar heller.
Jo, om det regnar lite också förstås.
Igår låg jag helt utslagen.
Något virus eller en bakterie, en förresten, massor av dem invaderade min kropp.
 
Jag har mått lite dåligt i någon vecka men jag har försökt att förtränga att jag inte
mått sådär jättebra.
 
Sjukskriva sig? Inte en chans. Har inte vågat.
Vad innebär det att man inte vågar det?
Jo, att man går in i den berömda väggen också.
Väggen har jag känt ett tag men inte bara för att jag inte har vågat sjukskriva mig.
Andra saker har också bidragit till det.
 
Men jag har Lillen och Shivas och det är tur det.
Sen har jag ju förstås mina barn och barnbarn och självklart min mamma att tänka på.
Annars vet jag faktisk inte hur jag ska orka med mig själv just nu.
 
Trodde allt skulle vara lugnt och skönt nu fram till pensionen, men icke.
Jag får nog slänga fram mina papper från läkarna igen på skrivbordet.
Om det hjälps?
Tror inte det.
 
Det blir väl som jag själv brukar säga till andra.
Ta mig som jag är eller låt bli.
Alltså:
- Du får ta det som det är eller låta bli.
 
Ska jag vara helt ärlig så är de här jag tvekar fast jag inte borde.
Jag borde låta bli.
 
Kryptiskt?
Ja, men jag vågar inte skriva mer än så ute på nätet.
Skrev en gång och då blev det ett jävla liv.
 
Men i vilket fall som helst så kämpar jag på som vanligt och jag går nog ut ur den här
fasen den här gången också med livet i behåll.  :))))))
 
När jag känner så här så gör jag till exempel som igår.
Ut i skogen och bara stirrar på allt möjligt för att förtränga alla tankar som kommer över mig.
 
Som på lite löv som ligger där våta i mossan.
 
 
 
Till och med ett litet upp och nervänt löv kan bli lite intressant när det är regndroppar på det.
 
 
 
Till och med en trasig dyngsur gren kan bli något att fundera på.
- Kan det vara Shivas som har gnagt på den någon gång när vi varit i skogen?
- Eller är det kanske en annan hund och i så fall vilken?
- Av vilken anledning ser den ut som den gör och vart satt den från början?
 
 
 
Många tankar kan man tänka.
- Kanske den kommer från den här grenen?
 
 
 
En annan liten gren tittar ut från gräset och det ser ut som om den legat där länge för det har
ju kommit lava på den.
Vad tänker man om den sådan gren?
Jo, om jag ska plocka upp den och kasta iväg så Shivas får leka lite.
Men i samma stund så tänker jag "nej", den är fin där den ligger så den får ligga kvar.
 
 
 
Vissa saker man ser tänker man inte så mycket om utan bara beskådar........
 
 
 ....... men en del saker man ser tänker man lite konstigt om.
Som med det här lövet.
- Oj, där ligger ett löv på sidan och vilar lite.  :)))))
 
 
 
Det här säger nog ingenting va?
Eller vilka tankar får du när du ser det här bruna i olika nyanser?
 
 
Jag började tänka på ett skelett.
Ja, och så tyckte jag att jag såg en benknota som ligger till vänster om det.
Tankarna?
Du, vilka tankar som utspelade sig i mitt huvud när jag stod där och tittade under
tiden som Shivas letade efter en godisbit vill du inte veta.  :))))))
 
 
Här kom tanken på det där med hand på hand.
Alltså blad på pinne på blad på pinne på blad på spindel.  
Jag var nästan på väg att lägga något på spindeln innan jag tog kortet.  ;)
 
 
Tur jag inte gjorde det för då hade jag nog inte skrivit det här inlägget.
Jo, jag hade skrivit det och när jag kommit hit så hade jag nog raderat hela inlägget.
 
Varför?
Jo, för nu under tiden som jag skrivit det här inlägget så känns allt mycket mycket bättre.
 
Så pass mycket bättre så jag har blivit sugen på.......
 
 
 
Dagens tänkvärda
 
 
Medan flugorna sover bättrar spindeln på sitt nät.
 
Aha, att jag inte tänkte på det istället när jag såg spindeln som låg på lövet
som låg på.......
 
- Vad skriver du om?
- Jag vet inte.
- Vet inte?
- Nej, jag kommer inte ihåg.
- Vadå inte kommer ihåg?
- Det var så längesen jag började skriva det här inlägget så jag har glömt det.
- Du, du har nog fortfarande massa feber så du får nog vara hemma imorgon med.
 
Ja, jag får nog det.  :)))))
Idag fick jag ett mail från hundskola.nu där jag är medlem.
 
Så här stod det i mailet.
 
Hej hundvän!

Det underlättar ens hundvardag att man förstår sig på sin fyrbente vän.
Ibland kan man lära sig mycket av när det inte går så bra, särskilt när någon har filmat det.

På min blogg hund.nu har jag skrivit ett inlägg om Cesar Millan och hans hantering av hunden Holly,
som vaktar sin mat. Man kan tycka vad man vill om Cesar (du behöver inte hålla med mig i inlägget!),
men om du vill lära dig mer om hundspråk så ska du först titta på YouTube-klippet på
och därefter på den redigerade versionen med kommentarer av Carol Byrnes,
som finns i samma inlägg på http://hund.nu/cesar-millan-blir-biten.html.
Jag tycker att Carol Byrnes har fått fram hundens alla subtila signaler på ett kanonbra sätt.

Så, oavsett vad du tycker om Cesar Millan, gå till http://hund.nu/cesar-millan-blir-biten.html
och ge dig själv en superlektion i att läsa hund genom att titta på båda klippen efter varann!

Hälsningar
Ingela - din hundcoach på internet!
 
 
Du har kollat nu va?
 
Alla pratar om Cesar om hur duktig han är.
Tjs, tjs, tjs (ett ljud) och så gör hunden precis som du vill.
 
Det där har jag aldrig trott på.
Jag tror inte på Cesar heller för den delen.
Så lätt är det inte att fostra en hund.
 
Eller jo, det kan vara lätt om man tar uppfostran i lugn och ro, bestämd och konsekvent
och med kärlek.
 
Jag kanske har fel men jag försöker fostra min hund som jag fostrar ett barn.
Mina barn är väldigt väluppfostrade och duktiga flickor.
 
Det allra allra viktigaste för mig är beslutet om att skaffa hund.
Precis som när man skaffade barn.
Ingen beslutsångest där inte.
När man sen har fått barn så älskar man ju det här barnet över allt.
Man vill det väl, skyddar det för faror, ger den mat, kelar, busar och fostrar.
Fostran tar sin tid.
Man kan inte bara säga "sitt kvar där" och så fattar barnet.
Barnet kommer att krypa iväg i bara farten så fort den får chansen.
Den vet inte konsekvenserna av vad som kan ske om den kryper iväg till farliga ställen.
Det här gäller allt som man säger eller visar för ett barn.
Den förstår inte först men efterhand så lär sig barnet vad som är rätt eller fel.
 
Men så är man ju med sitt barn hela tiden när den är liten.
Från morgon till kväll.
Pratar med barnet, leker, kelar osv osv
Det blir ett samspel mellan mor och barn, far och barn med för den delen.
Man lär känna varann, ja liksom känner av varandra vad den ena vill eller känner och så.
 
Den här filosofin har jag med hund också.
Man lär av varandra.
Jag skulle inte lämna min hund hela dagarna och sen i min vildaste fantasi tro att
min hund får respekt och omtanke om mig och göra som jag säger.
Den kommer bara att ha i huvudet att få gå ut och göra sina behov, äta och så bli vansinningt
kelad eftersom den varit själv hela dagen.
 
Nej, för mig är alltså en hund en hund och en hund som behöver precis lika mycket som
ett barn.
Precis som i djurvärlden, där lär mamman djuren efterhand vad som krävs.
 
Så det här med att den där hunden försvarar sin matskål och bits tror jag har med
understimulering att göra och då hjälper inte minstaste tillsägning om att inte göra så.
Man ska lära en hund det från början.
 
Kanske jag har fel igen men när Shivas kom hem här och han fick sin första mat så
åt vi tillsammans. Han fick smaka av skålen, jag tog en liten bit därifrån och gav honom osv.
 
Det är mycket sådant vi gör än.
Lär oss hyfs.
Nej Shivas, inte så.
Bra Shivas, jätteduktigt.
 
Shivas bits lite än. 7 månader och han biter tag lite lätt i min arm för att visa att han vill något.
Jag håller på som bara den att han inte ska göra så. Han får inte sin vilja fram förrän han
slickar fint.
Isak, mitt barnbarn, han är 7 månader. Han bits. Inga tänder än men han bits ändå.
Vad vill han med bitandet?
Det är sådant som hans föräldrar får lära sig varför?
Eller varför han skriker ibland.
eller varför han trotsar......
eller ler och är glad....
eller är kramig och pussig.....
eller om han får prickar och utslag ibland så får de lära sig det med.  :)))))
 
För mig finns två stora ord när det gäller att skaffa barn eller hund.
SAMSPEL.och ANSVAR
 
Så tänker man förnuftigt så behöver man inte titta på Cesar och lära sig ordet "tjs"
 
Vet du, vissa lär sig aldrig.
En del lär sig lite si och så
och en del blir hur väluppfostrade som helst.
 
Varför?   
En tanke att fundera över.
 
Jag ska avsluta det lite annorlunda inlägget med att skriva:
Mina barn är skapta av kärlek.
Om Shivas är det eller inte det vet jag inte, men jag har skaffat honom av kärlek.
 
Jag gör mitt bästa av det och hoppas förstås att jag gör rätt.
Men....
men det är inte alltid man gör rätt.
Men så är det, jag lär mig ju jag med hela livet av erfarenhet och tillsägelser.  :)))))