ISO?
 
Ja, men jag tar det sen för först ska jag börja med det här.
 
 
 
När vi var på Rävskär häromdagen så fick vi syn på några små höbalar.
Isak tyckte dem var roliga.
 
- Mormor, kan inte du ta kort på mig på en sådan här som du gjorde med moster Sarah?
 
 
 
- Klart jag kan Isak.
 
 
 
Den här dagen var som många andra dagar lite mörk då och då.
Det är inte så lätt att fota då för då måste man höja slutartiden och då blir korten suddiga för
det går inte att hålla kameran still så länge som behövs för det.
 
Åh vad jag har varit irriterad över det.
Men så häromdagen så slog ISO mig.
Aldrig att jag har höjt ISO utan haft den på 100 för att inte få brus på korten.
Men jag har sett andra ta med högt ISO och de bilderna har inget brus som jag kan se med ögat.
Så idag när jag var ute så höjde jag min ganska mycket för Shivas och jag skulle upp i skogen
och där är det ganska mörkt.
Blixtra vill jag inte för då får Shivas lysande ögon.
 
Nu säger jag Åh igen.
Åh att jag inte höjt den innan.
 
Så här blev det när solen lös på en liten plats där Shivas satt.
(som jag satte honom)
 



 
 
Oj, Kameran var lite för långt till vänster.
Här är det ändrat. :))))



 
Nu känns det kul igen att fota när jag vet att jag kan ta kort mycket snabbare.
Jag behöver ju nämligen en jäkligt snabb slutarhastighet pga mitt darrande.  :))))
 
Så nu ska jag ut i naturen och fota allt som jag kan hitta även om det lite halvtaskigt väder.
 
Som till exempel övervissna blommor .....
 
 
 
......äpplen som snart är mogna för att ligga på en äppelpaj.
 
 
 
Fast ibland vill man ha ISO lågt så man ett mörkt kort och bara någon enstaka prick som lyser upp.
 
 
 
 
 
Dagen tänkvärda!
 
 
Otåliga människor är kreativa.
 
Ja, för visst tål man inte att det inte blir som man vill. :)))))
Den här vecka har vädret varit kanonfint.
Helt underbart med tanke på att jag jobba kväll den här veckan.
 
I stort sett varje dag så har jag varit ute på Rävskär.
Shivas har kunnat springa fritt där för inte en enda människa är där ute den årstiden.
 





 
 
Igår var Linda och jag där.
Ja, och så lille Isak med.
Shivas fick stanna hemma för Linda ville testa och lära sig mer om fotografering och
då ville vi inte ha någon som springer runt omkring och stör.
Shivas vill nämligen vara med på alla kort.  :)))))
 
Linda hon fotade och fotade och jag fotade vad hon fotade.
 
 
 
Undrans hur hennes bild blev?
Så här blev min bild på samma som jag tror hon fotade.
 
 
 
Hon satt ner ganska ofta och spanade efter något att fota på.
 
 
 
Linda var helt i sin egen värld med kameran.



 
Men Isak vet hur man får sin mors uppmärksamhet.

 
 
 

Ser du kameran? Vet du vad Linda gör med den?

 
 
 
Jo, hon fotar mig där jag sitter och fotar dem  :))))))
 
 
 
Råd på vägen!
 
 
Somna inte ledsen,
tänk på något som gör dig glad så kommer morgondagen ljusna.
Vet du, varenda kväll bloggar jag massor.
Jag skriver och skriver om massa saker.
Som igår till exempel, då bloggade jag om mitt fotande.
Hur ledsen över jag är hur dåligt det går just nu med det.
Nästan alla kort jag tar blir helt suddiga eller så kommer skärpan på något helt annat
än vad jag tänkt mig.
Min första tanke var att kameran gått sönder.
Jag rengjorde den nämligen innan semester.
Duktig? Javisst.
Men antagligen har jag nog rengjort den på fel sätt.
MAN FÅR ABSOLUT INTE RENGÖRA INNE I KAMEAHUSET!
Jo, men en liten antistatisk borste.
Bara lite försiktigt så man får bort dammet.
Hjälp!
Du kan inte föreställa dig hur jag rengjorde.  :((((
 
Men så slog jag bort den tanken.
Tänkte om det var minneskortet som var för slött för min snabba kamera.
Kanske jag behöver ett filter som neutraliserar UV- strålarna?
 
Jag skrev till en vän jag känner som är fotograf och frågade.
- Nej, jag tror inte minneskortet har någon betydelse.
 
Sen kom nästa mening från honom.
- Det är sensorn, objektivet och fotografen som gör bilden.
 
Fan, tänkte jag direkt. Då är det min rengöring i alla fall.
Jag ville inte fråga om det för det skämdes jag för mycket för att göra.
 
Men så ville jag få bort alla tankar på att kameran var sönder.
Kan ju tala om att den inte är billig.
Svindyr med andra ord.
I alla fall för min ekonomi.
 
Objektivet?
Har provat båda mina och med samma resultat.
Fotografen?
Ja, det kan ju faktiskt vara så.
Det gjorde mig ännu mer ledsen.
Efter alla dessa år som jag fotat så borde jag bara bli bättre och bättre
och inte sämre och sämre.
Tårarna kom när jag tänkte på det.
- Kan jag inte fota mer?
 
Jag vet att jag ser sämre och sämre på grund av ålder plus att när jag får
ont i nacken så får jag en konstig dimmsyn.
Men det borde bli bra om jag har autofokus.
Då styr ju kameran skärpan.
Vad är felet?
 
De här 3 bilderna när Isak njuter av sin glass skulle kunna bli såååå mycket bättre om
de blivit som jag ville.
 
 
 
 
 
 
Ännu värre blev det när min dotter hade varit hos en fotograf, en amatörfotograf och somtagit helt
underbara bilder på Isak och på dem själva.
Varför kan inte jag få en sådan fin skärpa i bilderna?
Utformningen av bilden kan jag kanske inte styra så mycket för jag är liksom
inte konstnärlig av mig och kan se hur ett resultat kommer att bli.
Sånt har många känsla för precis som en del är duktiga på att måla, rita, sy eller dyl.
 
I lördags var jag desperat.
Jag ville ut och kolla om det var fotografen som var felet?
Min dotter Sarah och Mattias ställde upp och följde med mig ut.
 
Det har blivt populärt att allt ska vara suddigt runtomkring själva objektet.
Visst, men då ska ju Sarah och Mattias ha en enorm skärpa.
Har dem det? Nej.
 
 
 
Bakrunden är enormt suddig på den här men om igen.
Sarah är väl inte superklar.
 
 
 
Här är hon lite klarare i alla fall men himlen, hur fin är den? Helt vit.
 
 
 
Men jag visste att man inte kan ta i motljus.
Det blir liksom inte bra.

Men här sitter Mattias med solen i ögonen.
Och i ett träd.
Här ska det inte vara suddig bakgrund tycker jag.
Men skärpan i helhet över kortet är inte helt ok.
Lite småsuddig över hela.
 
 

 
Här är Sarah helt underbar.
Jag älskar den här bilden.
Men......
 
 

...... de där skuggorna i pannan skulle jag ha tänkt på.
Jo, jag tänkte på det men jag ville inte att hon skulle röra sig för hon satt så fint där.
 
Vi fortsatte runt ön, ja för det var ute på Rävskär där jag brukar vara som vi var och fotade.
 
Solen lös från fel håll hela tiden.
Rakt in i kameran.
Men utsikten var fin och när Sarah står med ansiktet ifrån mig så spelade ju solen
faktiskt ingen roll igentligen.
 
 
 
Äntligen kom vi så solen var på rätt ställe.
Mattias hade badkläder med sig så precis innan jag tog det här kortet så hade han tagit
sig ett dopp.
Bilden?
Inget större fel. Jo, vattnet hade kunnat vara lite mer still.
Men det blåser ju alltid i Karlskrona så det kan man inte göra så mycket åt.  :))))
 
 
 
Vi kom runt ön och så till det stället där jag tagit bra kort förut.
Du vet på Isak när han var där och badade.
 
 
 
 
På samma ställe satte jag Sarah och Mattias. 
 
 
Jag är nöjd. Jättenöjd.
Lite mindre moln kanske och så skulle dem ha vänt ansiktet lite mer åt ena hållet så skuggorna
på ena sidan av ansiktet blivit lite mindre.
Men å andra sidan, hur lätt är det då att titta.
Det var svårt nog ändå för dem med solen i ögonen.
Det var det till och med för Isak.
 
Du ska veta att när vi körde från ön så var jag nyfiken på hur korten skulle bli.
Jag längtade hem för att titta.
Men på vägen hem så körde vi ett annat håll än dit och där var massa åkrar.
Bönderna var i full färd med att slå och ställa dit höbalar.
 
 
 
 
 
En tanke dök upp.
 
Och den fullbordades.  :)))))
 
 
 
 
 
 
 
Det var en sådan härlig känsla att få vara med dem en förmiddag och få fota.
Så det jag tänkte på just då där jag stod och fotade var inte om bilderna skulle bli bra utan
min känsla var mer hur roligt vi hade under tiden.
 
Nu tänker jag fortsätta där jag började.
Att jag bloggar och bloggar varje kväll.
Ja, i tankarna gör jag det.
Jag tänker massa som jag ska skriva om och är på väg att gå upp ur sängen för att
skriva ner det i bloggen.
Men jag gör det inte.
Jag har inte orkat.
Har känt mig så missnöjd och ledsen över att korten blir konstiga.
Du kanske inte ha tyckt så men jag vet skillnaden på ett klart kort eller inte.
Jag har ju fått det innan.
Man märker det mest när man drar upp kortet i storlek.
Då ser man en oskärpa över hela.
 
Så du, det är fotografen det är fel på.
Jag vet det.
Men det är inte bara synen det är fel på.
Inte hela felet.
Först är det en sak som jag kom på när jag kom hem.
Det är en liten liten inställning i autofokus som jag måste tänka på när jag tar kort.
En nyhet som är på den kameran jag har och som inte var på den andra jag hade.
Sen är det skakningsoskärpan.
Den kan jag inte göra så mycket åt.
Jag darrar. Mer och mer.
Pga av min skada så ligger nerver i kläm i ryggrad och nacke så när jag spänner mig
som när jag tar kort så blir darrandet ännu mer.
Lite kan jag lära mig att få det att bli mindre darr om jag inte slutar andas när jag tar kort.
Jag måste lära mig att ta lärdom om andningen som jag fick lära mig på rehab.
Ja, eller så får jag ha stativet och fjärkontroll hela tiden när jag tar kort.
Men hur kul är det?
Det ska ju vara kul att fota.
Precis när som helst.
 
Men jag ska erkänna en sak.
Jag blev jättenöjd med mina bilder.
Bättre än så här tror jag inte jag kan åstadkomma med mina skador och min kamera.
 
Så igår kväll när jag gick och la mig så bloggade jag inom mig som vanligt men den
här gången föll inga tårar av sorg utan av glädje över det jag fått uppleva under dagen.
 
En känsla av visshet.
 
Men du, min vän sa ju att det är sensorn, objektivet och fotografen som gör bilden.
Han glömde en sak.
Ett jäkligt bra redigeringsprogram behövs också.  :)))))))
 
I natt kommer jag inte att tänka på att blogga.
Nu har jag ju gjort det, nej, jag kommer att ligga och fundera över vilket kort av alla
som jag tog på Mattias som jag ska framkalla som en förstoring till honom när han fyller år.
Det blev några att välja mellan.
Jag som hade varit glad om det bara blivit ett.
Ja, du vet ju att jag har beslutsångest.
Men den här gången är jag glad över den ångesten.  :))))
 
 
Tänkvärt!
 
 
Tala inte med mig om svårigheterna.
Tala med mig om möjligheterna.