Solen hade en enorm kraft idag.
Det kändes så i alla fall.
Det var molnigt på hela himlen men ändå var det som om den lös på klarblå himmel.
 
 
 
Nu borde man ju förstås ha varit ute hela dagen när det äntligen var lite ljust ute.
Men det var faktiskt inte skönt ute.
Det blåste ganska mycket så kändes kallare än vad det är när det är flera minusgrader.
 
Vad gör man då?
Jo, försöker ge mig på igen att göra några saker i betong.
 
 
 
Tänkte det skulle bli som små Cup Cakes.
En del blev jättekonstiga och trycktes ut mer än vad jag tänkt, men en del blev bra.
Tanken är att måla dem sen i ljusbrunt där formen har varit och så vita uppe som grädde.
 
Men det tar en dag innan de är torra så jag ser hur de ser ut utan att vara i en form.
 
Hittade några blommor i skåpet som varit på en tårta så en sådan tryckte jag dit
för skojs skull. 
 
 
 
Imorgon ska jag åka till leksakshuset och se om jag hittar lera så jag kan göra
egna små blommor eller något att sätta dit.
Om jag gör fler Cup Cakes alltså.
Beror ju på hur de här blev.  :))))))
 
 
Dagens tänkvärda
 
 
Ät inte mer än vad ögat orkar äta.

Mina Cup Cakes i betong kan man inte äta så de kan jag göra massor av.
 
När jag mår dåligt så mår jag dåligt för att jag mår dåligt.  :))))
 
Jag menar, när jag liksom blir så där låg och inte vill någonting så får jag
sådan ångest för att jag är sådan.
Jag ligger och tvingar mig till att tycka att jag är jättepigg och frisk och vill,
eller rättare sagt SKA gör massa saker.
 
Pang sa det häromdagen och jag flög ur sängen för jag fick massa lust
att åka och köpa saker som jag skulle använda för att göra saker.
 
Som finbetong.
Visst, jag gjorde saker.
 
 
Men jag kan ju inte säga att jag blev helnöjd.
Inte alls så fina som min dotter gjorde häromdagen.
Jag tryckte inte ner ljusen tillräckligt långt innan betongen stelnat sen kunde jag ha
gjort hålen lite större för alla värmeljus är ju inte lika stora.
Hade tänkt göra fler saker men lusten till det här bara försvann så nu har jag nästan
en hel säck, 20 kg betong som ligger i en hörna på golvet.  :))))
 
Min dotter, Sarah, ja hon som gjort fina ljushållare är väldigt duktig på att baka med.
Häromdagen fick hon ett garneringsset av sin svärmor.
Det såg så praktiskt ut så jag köpte ett sådant set jag med.
 
 
Nu ska här bakas!
Åkte och handlade jäst, mjöl, margarin, kokos, ja allt möjligt för att kunna baka
olika saker och så även baka sådant som man kan garnera ovanpå.
Tror du jag har bakat något?
Nej då.
 
Sen har jag tänkt länge på att köpa den sista talbok i en serie som jag lyssnat
på men det har inte blivit av. Den sista heter Den femte årstiden.
I fredags plockade jag fram de fyra jag har för jag tänkte sätta ut dem på en
loppissida som finns på Facebook.
Jag la dem fint i min bokhylla och då bestämde jag mig för att spara dem
för de har ett fint omslag och det är ju rätt kul om man har alla fem.
Jag åkte iväg några timmar med Linda för hon skulle köpa en barnvagn till Isak.
 
Jag satte Isak i den gröna vagnen för den tyckte jag var fin.
Isak tittade på den röda för jag tror han hade velat ha den.
Linda: - Jocke vill ha den blå.

 
Vem bestämmer i en familj?
Precis.
Mamman.
Så Isak fick en svart.  :)))))
 
 
 
Men jag måste erkänna, för trots att det är jättefint med färgade vagnar så
är nog en neutral färg som svart det bästa alternativet.
 
Isak brukar ha starkt färgade kläder ibland och är så fin i det.
Som den riktigt lysande gröna mössan.
Visst, då hade den gröna vagnen passat perfekt, men inte den blå.
Mössan hade inte lyst upp lika mycket.
Tänk om han hade haft en blå lysande overall, hur fint hade det varit
med den gröna vagnen?
Eller en gulgrön tröja och så sitta i den röda vagen?
Nja.
En svart är nog bäst om man ska tänka på det viset.
Ja, eller tänka på vad Linda har på sig också så det matchar till vagnen.  :))))
 
 
 
När jag kom hem så ska du veta att en härlig syn mötte mig.
Shivas hade haft det långtråkigt så han hade hittat lite saker som han kunde roa sig med.
Mina CD-talböcker.
Allt låg i en salig röra på golvet och kartongerna med de fina omslagen totalt söndertuggade.
Men skivorna var hela.
 
Jag är som jag är så jag bet ihop och plockade upp allt från golvet utan ett ljud.
Lotties: - Du kan väl sälja dem ändå och säga som det är.
 
Men jag skulle ju inte sälja dem längre.
Jag ville ju ha dem kvar för de fina omslagens skull.
Men men, vad gör man?
Jo, köper den 5 boken.
 
 
Min tanke var att snabbt lyssna på den och så gömma undan talskivorna så  jag
aldrig behöver tänka på dem mer.
 
Har jag lyssnat på den än?
Nej!
 
Isak har en förmåga att kladda ner sig när han äter.
Sist var det ju med glass.
Men i fredags var det dags igen.
Då åt han och Sanna en varsin gräddbulle.
Sanna, hon fick bara en liten kladd på näsan efter att ha ätit upp sin, men ......
 
 
 
Isak han njuter av att äta sin och ..........
 
 
 
...... bryr sig inte ett dugg om att han blir kladdig.
 
 
 
Igår var han här och åt middag för hans mamma och pappa skulle äta på restaurang.
Det var jättegott med morfars biffar så det blev till att bli  jättekladdig igen.
 
 
Men vad gör det att man blir kladdig?
I alla fall inte när man är duktig sen och hjälper sin mormor i tvättstugan.
 


 


 
Stå och titta på när tvätten snurrar runt där inne var jättespännande.
 
 
 
 

Han hade nog kunnat stå där hur länge som och bara titta.
 
Nu är det en ny vecka och så nya tankar på aktiviteter som jag vill göra.
Undrans om jag gör något?
Jag borde i alla fall lägga undan min pyttelilla kompaktkamera och bara ha
systemkameran istället.
En tanke jag haft länge.
Men jag är lat där med.
Det är så lätt att bara stoppa ner den lilla i mobilväskan, ja, för så liten är den och
så ner i jackfickan.
Den andra är lite större så den måste man hänga över axeln och krånga med varje gång.
 
Hur lat får man vara?
 
Dagens tänkvärda!
 
 
Hur man har det beror ofta på hur man tar det.
 
Jag får väl lära mig att det är helt naturligt att vara lite slö ibland.  :)))))
Idag åkte jag iväg hemmifrån för första gången på över en vecka.
Jag har inte orkat, eller snarare velat ge mig iväg i fasa för att träffa någon
som vill prata.
Självklart har jag varit och handlat en snabbis och någon gång har
jag till och med frågat efter något i affären, men då ......
- Vad sa du?
 
Samma sak idag när jag var inne på Cheapy.
Jag: - Vad är det för skillnad på gips och fin betong?
Biträdet: - Vad sa du?
 
Men att åka hem till Linda och Isak kändes inte som  några problem.
Linda är van vid att jag pratar och sluddrar och Isak, ja han är glad
bara man säger något till honom och så le lite.
 
Så det gjorde jag idag.
Åkte till Linda och Isak.
Linda och jag åt en varsin semla och Isak fick en pinnglass.
Han blev nämligen 11 månader idag så det måste ju firas lite.
 
Visst är det härligt första gången man får se ett barn äta en glass själv?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Isak: - Nu är jag ren igen mormor.
 
 
 
Jag: - Nja, helt borta är inte glassen
Isak: - Det gör inget för jag tänkte jag kunde få en glass till.
 
Trodde han ja.
 
Fast man vet ju aldrig, han kanske fick en till när jag gått.
 
 
Idag var jag och tog bort stygnen.
Allra längst upp i en sjukhusbyggnad med en otrolig utsikt.
 
 
 
Nästa gång jag ska dit så ska jag ta med min kamera så jag inte behöver ta med mobilen.
Ja, för det blir en gång till jag ska dit.
Läkaren vill kolla upp det här igen.
Det har läkt fint men är inte helt läkt.
Sen har jag tappat känslen i tungspetsen.
 
Läkaren: - Kan hända att vi kom åt en nerv när vi opererade.
 
Han pratade lite om det här plus att jag har som en svullnad som gör
att jag har svårt att prata.
Jag ska äta mjukmat i 10 dagar till.
Äta penicillin i 8 dagar till.
Kanske jag måste vara tyst med i över en vecka till?
Nja, det blir nog svårt men jag drar mig för att säga något.
Lika bra det för jag orkar inte säga om allt om och om igen för att
det är svårt att få fram orden riktigt.
Det går om jag struntar i vissa bokstäver.
Men hur lätt är det?
 
Läkaren: - Men du, det har ju faktiskt bara gått knappt en vecka sen
operationen så det blir nog bra det här ska du se.
 
Precis så sa Lillen i morse innan jag åkte så det är nog så.
 
Lillen: - Jag ska till mamma ikväll och hon kommer nog att prata sönder mig.
Jag: - Äh, du har ju fått vara i tyshet med mig nu en vecka så det kan väl vara skönt.
Lillen: - Jag tycker det har varit skönt att inte behöva prata så mycket.
 
Tror jag det för munnen brukar gå i ett på mig.  :))))))