Den här årstiden är nog den bästa av alla.
Så som det är just nu skulle jag vilja att det är jämt.
Träden är så där härligt ljusgröna i olika nyanser.
Nygrönt så att säga.  :))))
 
Vid den här tiden så är det så mysigt att strosa runt i Ekebacken.
Ett naturreservat bara en liten bit från mitt.
Där finns massor av ekar.
Ekarna är allt från årsgamla till flera hundra år.
Ja, en del till och med så gamla så de är helt döda.
Alla de gamla ekarna som trillat får ligga kvar så ekoxarna som är
kända där uppe kan leva och fortplanta sig.
Du vet väl att ekoxen är Blekinges landskapsdjur?
 
Givetvis hade jag kameran med mig när jag var där igår.
Det enda som saknades var en blå himmel.
 
Nu är det här inte 2 ekar men ett träd som är några år och så
en ek som är flera hundra år gammalt.
 


 
Om bilden innan var litet och stort så blir de här:
Levande och död.
 
 
 
 
 
En blommande ek?
Nejdå, bara ett träd i ett träd. (äppelträd)
 
 
 
Vågrätt och lodrätt.
 
 
 
Framför och bakom.
 
 
 
En, ja och så flera.  :))))
 
 
 
Fler får.
 
 
 
 
 
Till den här vet jag inte vad jag ska skriva.
Hm.
Sten som vas.
 
 
 
Positivt tänkande!
 
 
Jag är precis som JAG ska vara.
 
 
Dit har jag kommit snart i mitt tänkande.
I alla fall att jag ska acceptera att jag är den jag är och vara den jag vill vara.
I den mån jag kan.
För ett tag sen så hade jag en trädgårdsfest.
Jag bjöd in alla mina grannar i området.
Nästan alla kunde komma så jag kände att det skulle bli en kanonkväll med
mycket grillning och glada skratt.
Det blev det också men helt plötsligt som kom en som jag inte räknat med skulle komma.
Kalle!
Han är rätt känd för att ta till lite för mycket och vara ganska otrevlig.
I början var han rätt så lugn och kom bara med någon enstaka otrevlig kommentar.
Jag var jättenervös att han skulle balla ur totalt och bli outhärdlig som han brukar bli.
Mina farhågor blev också besannade.
Han blev värre och värre ju längre tiden gick och jag visste inte vad jag skulle göra.
Först struntade ja i honom för jag tänkte direkt att han ska minsann inte få förstöra
min fest som jag längtat så efter att få ha.
Flera gånger sa jag till honom att lugna ner sig men han lyssnade inte alls.
Jag hade lust att bara skrika rätt ut och skälla ut honom för hans attityd gick inte
bara mig på nerverna utan jag märkte att det gjorde det på alla grannarna också.
Jag försökte lite smått att få honom att förstå att han borde gå härifrån men han
brydde sig förstås inte alls på det utan blev då bara ännu otrevligare.
Till slut kände jag att hela festen ballade ur för ingen hade liksom roligt längre.
Jag fick till slut be alla grannarna gå hem genom att säga att festen var slut.
Det kändes jättetrist att behöva avsluta festen men vad skulle jag göra.
Kalle var nämligen jättejobbig och han tog över hela festen genom att vara riktigt elak.
Alla gick hem ....
utom Kalle.
Kalle blev kvar med mig där i soffan på altanen.
Jag var så arg på honom så jag visste inte vad jag skulle göra.
Men jag satt där och pratade med honom en bra stund tills han lugnat ner sig.
Han gick hem och jag gick och la mig.
Säkert 5 timmar tidigare än vad jag hoppats på att jag skulle ha gjort.

Men vad skulle jag ha gjort?
Kände att jag inte hade något val.
Hur hade du gjort i mitt fall för jag vill ju gärna kunna ha en fest igen utan
att vara orolig för Kalle?
 
Du kan väl tänka på det en stund och titta på lite bilder som jag tagit sen sist.
Sen när du funderat på det så kan du väl skriva en kommentar vad du kommit fram till.
 
Växter!
 









 
 
 
 
 
 
 
Min vän Katarina och hennes collie Melly när vi var i en bokskog.
 
 
 








 



Min systerdotter Rebeckas gårdshund Wiccy.
 



 
 
 
 
Rebecka med sin systers hund, samojedvalpen Mica.
 
 
 
Sen givetvis några bilder på egen lilla vovve Shivas när han är bland alla maskrosorna här
ute på ängen.
 











 
Visst ser han glad ut över att få vara bland dem?
 


 
Shivas när han ser en liten söt flickvovve på ängen. 
 
 

Har du kommit på vad du skulle ha gjort i mitt ställe?
 
Jag ska berätta en sak.
Berättelse är inte sann.
Men den kunde ha varit det.
Jag har många gånger tänkt på att ha en sådan fest.
Fast givetvis då en fest utan Kalle.
För Kalle finns.
 
Men.....
 
.....den här berättelsen var en metafor.
 
Hur då?
Jo därför att Kalle = Smärta.
 
Kalle har en förmåga att faktiskt dyka upp lite överallt och inte bara på fester.
Han kan komma helt oväntat och plinga på dörren när jag tex diskar eller städar och
absolut inte har tid med honom.
Sen kan han till och med komma på jobbet och störa.
När han kommer då jag har som roligast med fotografering eller annat då ska du
veta att jag blir riktigt arg på honom.
Han kan verkligen få mig att bli trött och irriterad.
En riktig energitjuv är han den där Kalle. 
Man skulle nästan kunna tro att han är kär i mig och har bestämt sig för att
det är mig han ska ha och ingen annan. :))))))
Men vem vill ha någon som inte är snäll mot en?
Som nu tex, då måste han givetvis komma och knacka på dörren när jag sitter här och skriver.
Nu när jag inte alls har lust att honom här. Jag har ju inte bloggat på länge så nu kände jag
att jag ville sitta i lugn och ro och lägga in lite bilder.
Men inte, han måste vara precis inpå mig hela tiden och störa och inte fattar han att jag vill
att han ska gå trots att jag nonchalerar honom.
Det värsta är att han vet att han oftast får sin vilja igenom och han får hela min uppmärksamhet
trots att jag inte vill det.
 
Kanske ditt svar nu skulle bli lite annorlunda nu?
Äntligen kan man fota blommor.
 
Kanske de här inte har slagit ut men bara känslan att se att de är på gång
är ju helt underbart.
Det är inte bara vår nu utan "försommar"
 


 
Det är helt underbart att strosa runt nu i skogen och se det grönska mer och mer men ......
 
...... men fota i min egen trädgård är förstås det bästa jag vet.
 












 
 


 


 
 
 


Nu går jag inte bara runt i trädgården och fotar hela tiden utan jag gör annat också.
Som umgås med min familj så mycket jag orkar.
Ibland blir det med en och en men ibland alla på en gång som i fredags. 
Min familj är riktigt stor nu även om det fattas ett barnbarn och 2 syskonbarn som
gör på det här kortet.
Ja, och så fattas ju jag med föstås.  :)))))))
 



Men mycket är jag i trädgården för nu börjar det bli riktigt mysigt där ute.