Nu är det helt underbart ute.
Den bästa tiden på hela året.
En årstid då träden får sin härliga ljusgröna färg.
Årstiden då maskrosorna blommar och Shivas är mitt ibland dem.
 
 
 
Det är torrt och varmt ute så sniglarna har gått och gömt sig i mörka dunkla vrår.
Men om man hittar en i gömmorna så kan man spraya lite på dem så vaknar de till en stund.
 






 
 
Men det gör ingenting att man inte kan fota så många sniglar nu.
Det finns så mycket annat här i trädgården som är fint fotografera.
Blommorna.
 






 



 
 
Till och med blomman på potatisplantan är fin.
 




Min oranga jättevallmo har redan en knopp så snart kan jag nog fota en blomma till.

 
 
Men knoppen är i och för sig rätt läcker den med.
 
 
 
Träden och buskarna här ute är helt underbara nu när de blommar för fullt.
 






 
 
Alla blommor är inte ute. Inte hela tiden. På natten får en del komma inomhus pga frosten.
Nämligen Dahliaknölarna som jag tog fram i mars och satte i krukor.
Nu är de jättestora och en del har redan små knoppar.
En har en blomma som snart kommer att slå ut.

 
 
En säsongsblomma har jag köpt men den får stå ute hela tiden.
På blomsterlandet stod den bland uteväxter så jag tror den klarar sig.
En toffelblomma.
Blommorna är urläckra.
Vet inte vad de liknar.
Isak tycker de liknar en groda. :))))
 
 
 
Ja, kanske det när man kollar noga.
En som blåser upp sig innan den säger: - Kväääääk!
 

Blommor och bin brukar man säga.
Vad säger man om det här?
 
 
 
Det är en mygga som är och mumsar på pollen inne i en tulpan.
Har alltid trott att den bara sticks och suger blod men den har tydligen andra saker för sig också.
Eller kletar den in sig i pollen bara för att luras så man ska tro att den är ett snällt litet bi?  :))))
 



De här kan inte luras i alla fall.
Man ser ju klart och tydligt att det är brevduvor.
 
 
 
Ja, man hade gjort det om jag inte haft mitt lilla objektiv på.
 
Ibland känns det som om man skulle behöva ha 3 kameror hängandes runt halsen.
En med makrobjektiv, en med vidvinkelobjektiv och så en med långzoom.
För när man är ute mycket som jag är så är det alltid något man ser som man vill fota.
Från mycket små saker .......
 
 

....... till en härlig utsikt.
 



Ja, och så ibland någon som är alldeles för långt bort för att fastna på bild.

 
 
Fast i och för sig, vad jobbigt det skulle bli om man kunde fota allt det hela tiden.
Inte för mig men för Shivas.
Han tycker jag är jättetråkig just nu när jag har kameran framför ansiktet hela tiden. :))))

Men han får stå ut med det.
Det är ju en så kort tid som det är så här underbart ute när allt börjar slå ut.
Eller hur?
Idag har jag inte lekt något med min lilla snigel.
Kände mig lite orättvis mot Shivas.
Så redan tidigt i morse så stoppade jag godis i fickan och tog med Shivas upp i skogen.
Tror du jag lekte massa?
Nix, jag blev krypandes på marken istället.
 
Såg massa nya saker i skogen som jag ville kolla närmare på.
 
Som att blåbären börjar blomma så smått.
 
 
 
Sen fick jag se ett kaprifolblad som lyste så fint av den tidiga morgonsolen.
 
 
 
Sen fick jag se att det var små knoppar på liljekonvaljerna.

 
 
Här kröp jag inte utan snarare låg ner.
Du vet kanske hur liten en sporkropp är på mossan.
En sådan liten försökte jag fota nära.
Väldigt nära för trots min dåliga syn så såg jag också att det var en liten fluga på en.
Trots att det blåste och jag darrar så kom den med på bild så man ser det.
Eller?
 
 
 
Sen såg jag de vanliga vitsipporna men som nu har blivit lila.
De flesta av dem.
Närmare än så här kunde jag inte fota för då hade inte hela blomman kommit med i bild.
 
 
 
En vildviol satt strax bredvid.
Vet inte om den heter så men tycker det låter som ett bra namn. :))))
 
 
 
Smörblommor är svåra att fota.
Varje gång jag försökt så har de sett så konstiga ut i färgen.
Färgen bara glänser på något vis och ser den kladdig ut så man inte ser att det är en blomma.
Men den ska nog göra det.
Det är väl därför den kallas smörblomma.
 
 
 
De här små vita blommorna växte vid ett träd.
Trodde först det var vitsippor men när jag kollade lite närmare så såg jag att bladen ser ut klöver.
Nu gick det inte att krypa mer för ryggen började ge med sig så det fick bli en bild på dem från lite
längre avstånd. Mer i stående ställning. :))))
 
 
 
Vet du, det blev inget mer fotande över huvud taget efter den bilden.
Att krypa, titta in i kameran, hålla koll på Shivas, titta ner, resa mig upp osv osv blev för mycket.
Helt slut både i kropp och hjärna.
 
Det fick bli en ställning i helt stående och aktivering av Shivas genom att låta honom leta godis
en stund och sen raka vägen hem och ha en liggandes ställning.
Kan inte ta ut mig helt på dagen när jag ska jobba på kvällen.
 
Nu har jag jobbat färdigt och kommer nu att inta den ställningen jag hade innan jag gick iväg.
Liggandes.
Men för att komma till den ställningen så får jag nog krypa till sängen. :))))
 
Imorgon är det en ny dag med nya möjligheter.
Vad vet jag inte än.
Det är det som är så härligt med livet.
Vad som helst kan hända och man har inte en endaste aning innan.
Inte ens om man planerar vad man ska göra för det vet ju alla att _
- det blir aldrig som man tänkt sig -
 
 
Dagens tänkvärda!
 
 
Tankar är bara tankar.
Gillar du dem inte  - finns det andra!
 
Min tanke just nu är att ställa tillbaka kameran med de vanliga inställningar och inte
ge mig på att fota så nära.
Jo, kanske jag ska det förresten men då ska det inte blåsa så mycket ute.
Kanske det är lättare då att få lite klarare bilder om motivet liksom är still.
Ja, och så med stativ med.
 
Men det är bara en tanke förstås. :))))
Idag har det inte varit någon dag att vara ute i trädgården.
Det kryllar av pollen och jag blir jättesjuk.
 
Men det går att sysselsätta sig ändå.
Inga problem.
Det fick bli en liten tur med segelbåten.
Lilla sniglen och jag.
Vet inte vem av oss som hade roligast.  :))))
 
Jag tyckte den kunde sitta på bänken eftersom den inte hade någon flytväst.
 



Men den ville hellre ro trots att seglen var hissade.
Tyckte väl det gick för sakta.
Konstigt, för idag blåste det full storm.







Sen spanade den in om det fanns någon livboj ifall det skulle hända att någon ramlade överbord.
Det fanns det förstås.




Skulle någon falla överbord så var det den lilla sniglen i så fall, för den var och klättrade lite överallt.




Den blev tuffare och tuffare och började till och med klättra upp för masten.



 
Högre och högre upp.

 

Sen satt den ändå upp på masten och spanade om den kunde se något land i sikte.

 
 
Till slut nådde vi land och den lilla sniglen fick komma tillbaka till sin buske ute i trädgården.
Imorgon, ja då hittar vi nog på något annat.
Kanske flyger luftballong eller kanske rent av bara åker till en fin sandstrand.
Får se vad den lille sniglen vill.  :)))))