Idag var det en humla som var bland gräslöksblommorna.
 
 
 
Den flög sakta från blomma till blomma och satt ganska så länge vid varje.
Nu tänkte jag, nu kan jag nog få en fin bild av humlan.
 
Jag flyttade mig till ett bra ställe och till en blomma som såg fin ut för till den skulle den säkert
också kolla in.
Varför skulle den inte det när den var på alla andra.
När jag riktade in kameran på just den blomman så fick jag se att där satt en krabbspindel.
 
 
 
Självklart var jag ju tvungen att fota den också även om den såg lite äcklig ut.
Har nog aldrig sett en sådan en krabbspindel med en sådan bullig kropp.
Nästan som en fästing.
 
Jag såg i ögonvråna hur humlan närmade sig den blomman.
Fjoff!
 
Jag blev helt chockad.
 
 
 
Spindeln bara flög fram och tog ett stadigt tag om humlan.
Humlan hade inte en chans att smita undan.
 
Jösses, inte hade jag en aning om att krabbspindlar var ett sådant rovdjur.
 
Nu vet jag och ser jag fler sådana så kommer jag att ta bort dem direkt.
Visst, det kan vara häftigt att fota fler insekter som kommer i spindelns klor men ärligt talat
så vill jag faktiskt inte det.
Jag vill ha mina humlor och andra insekter levandes där ute.
 
Mina fingerborgsblommor börjar nämligen slå ut och till dem brukar det komma massa humlor.
Så en liten ynklig spindel ska minsann inte få sitta där och lurpassa på dem för att få äta upp dem.
 
 
 
Det är väldigt mycket humlor här ute i år.
Men i väntan på att fingerborgsblommorna ska slå ut så är de i den här blå växten.
Fast det är inte lika lätt att fota humlorna när de surrar runt i de här små blå klockorna.
Växten står längst ut i hörnan och där blåser det nästan alltid lite grann.
Alltså är det inte lätt när blommorna rör sig hela tiden plus att humlorna rör sig.
Man får vara glad att man lyckas fånga dem på bild över huvudtaget utan att var helt suddiga.
Som de här 2 som är där och flyger.
 
 
 
 
 
Tur man inte vet allt som försigår i naturen.
 
Men lite mer skulle man vilja veta för när jag skulle fota humlan och spindeln från en annan vinkel,
ja, för givetvis kunde jag ju inte låta bli det trots att jag inte ville.
Jag skulle vilja veta vad det är för en konstig insekt som råkade komma med i bild.
Helt oväntat var den bara där och så försvann den igen.
Hoppas inte den kom i klorna på en annan liten vit spindel.
 
 
Nu har jag fått vara hemma från jobbet igen.
Nja, det är faktiskt nästan 3 månader sen så jag ska inte klaga.
Men det är så tråkigt att vara hemma med värk för det går ju inte att göra någonting.
Jag blir rastlös. Shivas blir rastlös.
Humöret med blir rastlös så den måste bara göra någonting nu.
Det är bara det att den tar den energin den har till att vara irriterad. :))))
 

Fast lite gör jag mellan varven.
Fotar en fästing till exempel.
Visst är dem äckliga?
 
 
 
Varför har den vitt på sig kanske du undrar?
Jo, jag la den i en burk som närmast till hands efter att jag hittat den.
I den burken hade det tydligen varit lite socker.

Förstår inte hur ett djur kan se ut på det här viset.
En stor rund kropp och så den där svarta runda fläcken som tydligen ska vara huvudet.
Ja, och så några sprattlande ben.
Usch, bara tanken på att den är full av Shivas blod får mig att må illa.
Sen ska du veta en sak.
Om du vill alltså.
När man fotar och ser den i displayen och ställer in fokus manuellt på den så blir bilden
ännu större. Man får liksom fästingen så nära ögat så man backar från kameran i ren reflex.
Hua!
 
Jag förstorar bilden lite för jag fick se en sak när jag fotade den.
En konstig sak på ena sidan av kroppen som liknar en navel.
Eller som en sådan där proppöppning som är i luftmadrasser.
 
 
 
Kan det vara ett lufthål?
Som en gäl. Ja, du vet som fiskar har. Gälar.
Skulle inte förvåna mig.
Det är därför de kan sitta inborrad med huvudet i en kropp och bara suga och suga av ens blod.
 
Men varför släpper den i så fall om man badar i mer än i en halvtimme?
En läkare sa till mig att lägga mig i ett bad i minst en halvtimme för de andas var tjugonde minut.
Om den var under vatten då så skulle den inte kunna suga sig fast igen.
Jag hade liksom ett 60-tal på benet för ett antal år sedan så jag ringde lasarettet för att höra vad
jag skulle göra.
Det var då jag fick det svaret.
 
Jag tror att om det nu är ett luft/andningshål så drunknar den helt enkelt om den är under vatten
för länge.
Eller vad tror du?
 
Tur man kan vända på den.
När man gör det så kan man liksom tänka att det är en liten sockersöt sak som ligger där.
 
 
 
Usch, nu går vi till något trevligare istället.
Som till en av mina pionknoppar.
Idag satt jag och rensade bland mina bilder och den här bilden var jag på väg att kasta.
 
 
 
När man tar närbilder så ska man ha en suddig och ren bakgrund.
Här har den blivit suddig men så ser man också strecken från tegelstenarna på väggen.
Inte alls snyggt så jag högerklickade med musen men ......
.... men så stoppade jag helt plötsligt.
Jag fick se något.
Droppen!
Ser du samma som mig?
I droppen så speglar sig tegelväggen.
Helt plötsligt så blev bilden riktigt bra.
Tycker jag.  :))))
 
Nästan lika bra som den här pionknoppen med en vattendroppe.
 
 
 
Nu ljuger jag, den här bilden är inte alls bra.
Den är nästan lika vidrig som fästingbilden.
Droppen är nämligen ingen vattendroppe utan snigelslem.
Fast det hade jag ju inte behövt berätta.  :))))
 
 
Jag tittade vidare bland mina bilder.
Den här tog jag i helgen.
 



 
 
Vet du vad som slog mig när jag såg de här bilderna?
Jo, jag tänkte på en kommentar jag fått på facebook när jag la ut bilderna där.
"Hatten av"
Ja, det stämmer ganska bra.
Det är nämligen alltid så att när vallmon blommar så börjar det storma här.
Samma sak varje år.
Alltså hatten av för annars blåser den ju ändå av. :))))
 
Det blåser så mycket nu så till och med flicksländorna får hålla hårt i grässtråna
för att inte blåsa bort.
 
 
 
Men i lördags blåste det inte.
Inte en enda sekundmeter när jag var ute och gick och såg dem här som också
ha lite samkväm.
 
 
 
 
 
Fullt av hjärtformade blå flicksländor finns det bland buskarna längs med vägen runt kolonilotterna.
En och annan röd men de vill inte bli fångade på bild.
 
Maskrosfrön finns det också full av.
Här är en som kanske var på samma cirkus som oss igår.
Man skulle kunna tro det eftersom den tränar lite på att bli akrobat.
Eller rättare sagt en lindansare.  :))))
 
 
 
Kanske ska man inte slänga några bilder?
Vem vet vad de helt plötsligt får för betydelse någon annan gång man rastlös.
Idag skulle Isak få gå på cirkus för första gången.
 
Han var ju utanför en häromdagen och såg elefanter som gick där.
Ja, och så hästar.
 
Nu skulle han inte på den cirkusen utan en lite mindre nära hans dagis.
Direkt när han fick se tältet så började han prata om hästar och elefanter.
 
 
 
Men elefanter skulle inte vara där men givetvis hästar.
Det är väl alltid hästar på en cirkus?
 
Isak satte sig och väntade förväntasfullt på att få se hästarna.
 
 
 
Inga hästar kom ut men en clown och ett bi.  :))))
 
 
 
Inte nog med att jag bara tog med den lilla kompaktkamera utan lille Isak lyckades få ett finger på linsen.
Tyckte väl det såg lite suddigt ut på displayen men jag trodde förstås att det var jag som såg suddig.
Brukar ju göra det ibland.
 
Vet inte om Isak tyckte det var så kul med clowner och bi för han sa:
- Snart kommer hästarna.
 
Men nästa nummer var heller inga hästar.
Isället kom en jätteduktig ung kille in som stod på en massa stolar.
 
 
 
Ja, till och med på en stol som stod på flaskor.
 
 
 
Så kom då äntligen hästarn.
 
 
 
Små hästar som gick runt några varv och sen sa det att det var paus i en kvart och la till:
- Den som vill rida får göra det för 20:-
 
Tack och lov så frågade inte Isak om att få göra det för vi hade inga lösa pengar med oss.
 
När hästarna gick ut så sa Isak:
- Ska vi gå hem?
 
 
 
Det var här jag fick för mig att kolla kameran.
 
Precis när jag skulle säga Nej, så blev Isak nyfiken.
- Vad är det?
 
Kanske han trodde det var en stor trumma?  :))))
 
 
 
Men det var det inte.
Det var en kille som var väldigt duktig .......
 
 
 
 
 
Lite annat var efter det här men då tittade inte Isak utan ville dricka sin dricka.
Ja, och så ge mig med lite.
Han bara hällde i mig.
Trodde han.
Det var bara det att det rann över hela mig. 
Men så är det när man är på cirkus.
Då ska man bli klibbig. 
Eller?
 
Men när den här tjejen kom in då tittade Isak till igen.
 
 
 
Jag tror det var för att hon såg så naturligt glad ut som tittade.
 
 
 
Eller var det på alla rockringarna?
Hon gav sig fanken på att få riktiga snurr på allihopa runt midjan.
Det var inte lätt.
 
 
 
Men efter ett par försök så fick hon snurr på alla på rätt plats.
 
 
 
Undrans om det finns så små rockringar så de passar så Isak med kan rocka lite?
 
Inga mer hästar kom och absolut inga elefanter.
 
Nästa gång Isak ska gå på cirkus så får vi nog kolla så att det är lite djur också.
Jag trodde en liten barncirkus skulle vara mer för Isak än en stor cirkus.
Tänk vad fel man kan ha.
För lite mer djur är det väl på stora cirkusar?
Eller?
 
Men det kanske bara är jag som förknippar cirkus med djur.
Ja, och så akrobatik förstås.
Sen clowner med.
Dem får man ju inte glömma.
 
 
 
Jag tycker dem är rätt så roliga men Isak var nog bara lite rädd för dem.
Men han är ju bara 2 år så han kommer nog att tycka om dem han också en vacker dag.