Igår var det dop i Augerums kyrka.
 






 
 
Anton Tony Erik, jag döper dig i faderns ..........
 
 
Ja, alltså var det mitt barnbarn Anton som döptes.
 



 



Det var 2 familjer till som skulle döpa sina barn.
En pojk och en flicka.
Den här pojken tillhör någon av dem så jag vet inte vad han heter.




Här håller prästen upp Anton.










Linda och Markus var faddrar. Antons moster och farbror.

 



Här är alla mina 3 döttrar.




 
 
Efter dopet så blev det förstås tårta.
Fick ingen bra bild på de 3 fina tårtorna Sarah bakat men jag hoppas hon har en bild sen som jag
kan få av henne så jag kan lägga till en bild på det här sen.




Doppresenter var det massor av förstås.

 
 
Anton var i centrum och det är ju helt självklart när det var hans dopdag.
Så det blev en del kort på de 2 som höll honom.
 
Inga problem alls att fota Anton för han sov gott i Lindas famn.

 
 
 
 
I Markus famn också.

 
 
 Linda hade ett fint armband som passade in den här dagen.
 
 
 
Hade tänkt att göra ett svartvitt kort men då hade man ju inte sett vilken fin blå färg det var
på rosetten.
 
 
 
Någon dag i veckan så ska jag fota några av hans fina presenter han fick.
Kanske jag till och med kan få en bild på bara honom då med dopklänningen på sig.
Fick ingen sådan bild i går.
Men så blir när alla vill hålla honom.
 
 
En son
 
Ett barn är ett mirakel
väl värt att vänta på.
Det största och det bästa
en mor och far kan få.

En son kan förtjusa
från början med sin charm.
Och gärna blir hann buren
av någon villig arm.

Men snart han börjar tröttna
på att bara vara rar.
Och livet har så mycket
som lockar och som drar.
 
Den tiden går så fort
från liten kille till stor.
Dock är han alltid älskad
långt mera än han tror.
Finns inte så mycket att skriva om vad som händer och sker.
Det liksom bara är som vanligt.
Vanliga vardagar med jobb och så härliga helger med ledighet.
 
Om jag mår bra?
Jodå, det där hemska som var innan har gått över.
Det värsta i alla fall.
Fortfarande trött, lite ont i magen och så en ständigt lite molande huvudvärk.
Men det är nog för att jag bytt arbetstider igen.
Hinner aldrig komma in i vardagsrutinerna förrän det är dags att byta tider.
Men det känns rätt skönt nu för jag slutar aldrig så där sent som 21.00 på kvällen.
Nej, längst blir det till klockan 18.00.
Helt underbart för då kan jag komma hem till dukat bord.
 
Kanske det kan hjälpa min mage för då blir det mer mat på bestämda tider.
Ja, och så riktigt mat.
Det blir ju inte riktigt det när man ska äta själv på dagen innan man åker till jobbet.
Nu kan vi äta tillsammans varje dag och det är klart mycket bättre.
 
 
Hösten har jag väntat på med alla sina färger.
Men den verkar utebli i år.
Löven blir guldassiga och så trillar de bara av.
Den här gångstigen som jag besökt varje år ville jag skulle ha höstens alla färger.
Men inte. Bara gult och grönt.
 
 
 
Men längs med Lyckåleden så var det faktiskt ganska fint i helgen.
Träden var kanske inte sådär höstliga men alla ormbunkar skriftade färg.
 






 
 
Ja, det var så fint runt omkring där så jag bara tittade och njöt för fullt.
Så mycket så jag inte såg hägern som satt på en sten.
När jag väl fick syn på den så hann jag bara ta ett suddigt kort. :))))
 
 
 
Det är ett vattenfall precis bredvid det här stället och där brukar vara jättefint när snön kommer.
Is brukar bildas runtomkrin och så vattnet mitt i som rinner ner i en rasande fart.
Nu ser det inte ut så, inte alls speciellt fint.
Men det är skönt att stå där och bara lyssna.
 
 
 
Vid sjöar brukar det också vara jättefint den här årstiden.
Stilla och lugnt och så blankt vatten så alla trädens färger kan spegla sig i det.

Speglar sig, ja det gör det i och för sig.
 






Ja, riktigt mycket faktiskt till och med här nere vid ån där jag bor.
 



 
 

Men som sagt, det är inte mycket till färger ute utan mest bara grått och trist.
Känns som om man kommer till rena rama ödeskogen.
 



 
 
 
Visst, man kan fota torra, lövfria grenar med de fina ormbunkarna i bakgrunden,,,,,,,




 
 
 
.......  men helst vill jag förstås kunna åka ut på landet och fota en färgsprakande natur.

 
 
Men det känns väldigt långt borta.
I alla fall idag när man tittar ut.
Regn regn och åter regn.
Så vad hjäps det om nu färgerna skulle komma.
 
Men det är skönt att sitta inne och njuta också.
Sticka och pyssla lite.
 
Försöker få Antons lilla kofta färdig så jag kan börja på en filt igen.
Den här gången får det bli en i någon gul färg.
Mörk senapsgul tror jag.
Neutralt och bra.  :)))))
 
Ja, sen ska jag försöka blogga lite mer också nu när man är inomhus lite mer.  :)))))
Igår var det perfekt väder för lek och bus i skogen.
Solen lyste och nu när löven har ändrat lite färg och det blivit glesar av lövfällning så blir ljuset
så mysigt inne skogen.
 
 


Många träd blev nersågade för några och sen och på stubbarna nu har det börjat växa svamp
Helt plötsligt när jag tittade på dem så fick jag tanken om att de var som skogens små konstverk.

Här kommer lite bilder på några av stubbarna.
 2 röksvampar växer på den här lilla stubben.





På den här växer inga svampar i och för sig men den var rätt läcker ändå.
Nja, en liten liten röksvamp växer nere till höger om den. :)





På den här är det massor med svampar på varandra.



 
Likadana svampar på den här med.
 




På den här stubben också fast sen är det några gula med.





Den här har några grå oansenliga svampar.



 
 
Inga svampar på den här men den blev som ett litet konstverk ändå med sina spretiga kvistar och
gamla löv som var på den.



 
 
Här är det en gren som skapar konstverket.
 
 
 
Nu var det inte bara stubbar som bildade konstverk utan nästan allt jag såg i skogen blev det.
 
Några löv blev helt plötsligt jättefina där de låg.
 
 
 
En pytteliten svamp bland mossan är kanske inget konstverk men jag såg den .......





....... när jag gick där och letade efter Shivas som lekte kurragömma.
 




Sen fick jag se en hög med stenar.
På bild blev de kanske inte så fina men i verkligheten så var de jättefina där de låg med mossa i
olika gröna nyanser.
 
 
 
Givetvis var det tvungen att komma en hund som inte tycker om andra hanhundar så jag fick koppla
Shivas en stund under tiden de var där och min känsla för konstverk försvann.
 
Idag har inte solen varit framme så den där mysiga stämningen fanns inte i skogen.
Men imorgon ska det bli sol så då hoppas jag att jag kan fortsätta att utforska stubbar och stenar.
 
 
Kanske jag till och med ska ta med en liten korg för det fanns lite trattkantareller där också.
 
 
 
Men jag tror de får sitta kvar så djuren som är i skogen får ha dem till mat istället.
 
 
På tal om konstverk.
Hemma i köksfönstret har jag små små, ja pyttesmå konstverk.
Livets träd.
Små små, 2 mm små plantor.
De kommer på ett blad och sitter där tills de får rötter och då trillar de av och blir nya träd.

 

Börjar man titta sig omkring så kan precis allt bli till ett konstverk.
 
Som de här orkideérna.
 






Vad är det för något konstverk med dem?
Jo, jag skulle köpa en i dag eftersom de sålde dem jättebilligt på blomsterlandet men då kom den där
konstiga känslan över mig som brukar komma.
Beslutsångesten.
Vilken vill jag ha?
Kunde förstås inte välja mellan 2 så jag köpte båda.
 
Det blev ett konstverk sen att försöka möblera om i fönstret så de skulle få plats.  :) :) :)