Förra söndagen var jag hos en tjej i Tockamåla.
Jag har varit hos henne innan och fotat hennes fina Brahma höns.
I söndags var jag i hennes hästhage där hon har 2 fina hästar.
Ljuset var helt underbart där på kvällen.
Men det där med att fota hästar var inte det lättaste.
Man kan ju inte säga till en häst att vara på ett visst ställe eller se ut på ett visst sätt.
De liksom bara är.
En härlig känsla på något vis.
Inte kunna bestämma något utan bara fota dem precis så som de är för tillfället.
 
















 
 
En bild har jag gjort i svarvitt för jag har börjat tycka om det.
Ibland blir bilder som är det på något vis tidlösa.
Ja, du vet sådär så man inte vet om bilden är tagen då eller nu.
 
 
 
Jag hoppas jag får tillfälle att åka dit igen för det var helt ljuvligt där och sen vill jag gärna träna mer på att
ta kort på hästar. Ja, för nu är jag inte rädd för dem längre. Inte om alla är lika snälla och kärvänliga som de här.
Så kelna. Precis som hundar.
 
Från något lugnt och stilla till något mer fartfyllt.
Mitt barnbarn Isaks pappa har skaffat sig en rallybil.
Han är kartläsare till en kille men nu vill han kunna köra själv.
Isak är superglad över att hans pappa köpt en för han vill bli rallyförare när han blir stor.
Han brukar säga att jag ska vara hans kartläsare den dagen han blir det.
Hahahaha, han brukar säga det till sin farmor med.
Nu hade han både sin mormor och farmor hos sig i lördags och då pratade vi om det där.
Eftersom jag är farträdd så bestämde vi att det är nog bäst om farmor är kartläsare.
 
Jag: - Jag kan vara din manager Isak.
Isak: - Nej, du kan vara en som servar min bil.

Så rätt han har Isak. Serviceman heter det ju.
Iska fortsätter:
- Du kan fylla på olja för det måste man för då går den snabbare. Sen får du heja på oss.

Självklart kommer jag att heja så de vinner.
Vi kom överens om det här och det gjorde vi tummen upp för.
 
 
 
Efter att vi bestämt hur det skulle vara så var det gott att sätta sig ner med familjen ..........
 


 och äta lite.........
 
 
 
Nja, nu åt inte alla kräftor. Inte en liten söt pojke.
Men han var nog glad ändå för sitta i faster Linneas knä var skönt och mysigt.
 
 
 
Försökte fota när vi spelade Jenga men då hade tiden rusat iväg och det var riktigt mörkt ute så det gick
inte så bra.
Men kul var det att spela när alla ville vara med. Men jag tror killarna var de som tog det mest på allvar.
Ingen lek här inte utan ett spel på fullaste allvar.
 
 

Tiden går fort när man har roligt så nästa gång ska jag se till att börja lite tidigare med spel så jag kan filma när vi spelar. Ett väldigt roligt spel och filma när någon tar sista klossen och hela rasket rivs, det ÄR roligt.

Men än är inte sommaren slut så vi hinner nog med att spela det där spelet fler gånger.
Hoppas det i alla fall.
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej