Helgen började med kyla och frost.
Svamparna ute var jättefina när de hade frosten på sig och solen lös på dem.

Hade tänkt fota några när snön kom i morse men jag hittade inga.
Det fick bli på några sporkapslar istället som tittade upp mot himlen.

Kan inte låta bli att fota svampar som jag ser på mina skogspromenader.
Inte när de växer så här i alla fall.

Det är inte alltid man ser dem när de står där gråa och oansenliga.
Men så kryper man ner på knäna och tittar sig omkring och då helt plötslig så är det en där.

Alla är inte fina men jag kan inte låta bli att fota ändå.
Inte när de ser lite roliga ut som om de har fått ryggskott.
Det har varit lite dåligt med fotande ett tag.
Säger hela tiden att jag ska ändra på det och jag säger det ikväll med.
I morgon ska jag börja fota på allvar.
Tror jag på det?
Kanske.

Bilderna är lite konstiga i det här inlägget men det är för att jag har en vit ram runt
som inte syns här på bloggen.
Glömde göra ram för att ha här utan gjode bara bilderna så som jag vill framkalla dem.
Men det går nog att titta på dem ändå.
Eller?
Min svärson Joakim är kartläsare åt en kille som kör rally.
Jonas Åkesson.

Idag hade de en träff där de skulle köra på en liten skogsväg så folk kunde få se lite vad rally är och även få prova på att åka. Vad som finns under huven vill ju förstås alla män veta.

Hjälm är föståst en självklarhet om man ska sitta i en rallaybil.


Ja, för det är ju inte bara att sätta sig bakom ratten och köra utan säkerheten där inne i bilen är livsviktig.

En speciell overall måste man också ha. En som är brandsäker ifall det skulle hända en olycka.
Så när min dotter Linda ville åka med så fick hon klä på sig en overall.
Joakim hjälpte henne så hon fick på sig allt på rätt sätt.



 
Linda känner efter om hjälmen sitter fast och det verkar den göra.




Dags att sätta sig i bilen.



- Nu drar vi Linda. Du är väl beredd?
- Självklart!



Sen gav de sig iväg i fullt ös så grus flög åt alla håll och kanter.

Du ska veta att hon var stolt och glad över att ha vågat sig på det här med att åka rally.


Lindas svärmor Mia provade också på det och jag har hört nu efteråt att hon fick mersmak.

Precis som Linda fick och hade gärna velat åka fler gånger.
Men många ville prova så hon får vänta tills Joakim börjar köra.
Ja, för han har köpt en egen rallybil som han gör i ordning till sig själv.
Men den är nog inte klar förrän till nästa säsong och då kanske till och med jag kan åka med en runda.
Ja, om jag nu får göra det även om min nacke då har blivit opererad.

Kan tänka mig att man är väldigt nervös när man sitter där i hög hagsighet  men jag var också lite nervös.
Ville ju stå på en bra plats så jag kunde få lite fina bilder men det kändes rätt farligt.
Stenar och grus for i en jäkla hastighet precis inpå en och risken att träffas var rätt stor.
Ja, sen var jag ju rädd om kameran med.
Men trots rädslan så kröp jag så nära jag vägen jag kunde men ändå en bit ifrån så jag inte skulle bli påkörd.

 
Det avståndet jag höll från början var nog tryggast och det är nog där man ska hålla sig.
Ja, som bilderna här nere. För även om det är en bit ifrån så kändes det enormt nära när de kom kasande över hela vägen i hög hastighet mot en.

 
Men glädjen över att få fota det här var faktiskt större än rädslan.
Precis som hos dem som åkte för man riktigt såg hur glada de var över det.
Ja, man hann till och med se det där de for förbi en i den höga hastigheten.

 
Isak ville med ha åkt men han är alldeles för liten än.
Tills han blir tillräckligt stor att åka med så får han hålla sig i depån och äta korv istället.

 
Lillen: - Varför filmade du inte? Man ser ju mer då hur fort det går.

Nästa gång ska jag göra det. Nästa gång.
För visst blir det fler gånger.
Klart det blir.