I söndags körde vi iväg på en liten utflykt för att se om vi hittade lite svamp.
 
Lillen hittade inga men jag hittade några jättefina svampar.
Självklart dök jag ner med kameran för att fota dem.

Porslinsskivlingar.


Röd flugsvamp



Självklart plockade jag dem inte utan bara tittade och fotade.
När jag var ute i skogen igår, den lilla skogen där jag bor så såg jag massor med svampar.
Pyttesmå.
Ja, från ca 2 cm till 5 cm stora. Eller säger man kanske små?
Nu kan jag inte namnet på de här svamparna.
Ska skaffa ett svamplexikon så jag kan kolla vad svamparna heter som jag fotar.
Ja, för jag tror det kommer att bli ganska många olika ett tag framöver.




Den här lilla vita svampen har en insekt på sig. Idag fick jag veta att det är en hoppstjärt.
En urinsekt. Alltså en insekt som funnits i urminnestider och som finns över hela världen.
Den blir som störst 6 mm stor. Den här är ungefär 2 mm stor.
Du kanske kan tänka dig hur liten svampen är då även om den ser stor ut här.
Det är därför jag har kallat det här inlägget "I en liten svamps värld"
Det här är en sopp och den vet jag att man kan äta.
Men den behöver bli lite större först.
Ja, för som du ser så är den inte så stor.
Man ser det på att den bara är lite högre än sporkapslarna i mossan.
Kunde inte låta bli att fota den här trots att den är 3 gånger så stor som alla de andra.
Tyckte den var lite fin där den stod och smälte in så fint i höstmiljön.

När man fotar så här små svampar så kan man förstås inte stå upp.
Nu kan jag inte böja mig ner pga att min rygg är som den är och värker så fort jag har den i fel ställning.
Jag brukar därför lägga mig raklång på marken när jag ska fota sådana här små saker.
När jag låg där och skulle resa mig upp så fick jag se den här lysa upp ovanför mig.

Tänk att en sådan oansenlig liten svamp kan se så ståtlig ut där den står i mossan som är på en liten sten.


Den här lilla vita svampen växte på ett mycket märkligt sätt.
På en hög av gamla löv som låg i mossan.
Tydligen kan svampar växa precis hur som helst och var som helst.

Att fota svampar så här tar massor med energi.
Jag blir helt slut både psykiskt och fysiskt trots att jag är ute si sådär en timme.
Så när jag fick se en liten svamp som växte i gräset så fick jag stålsätta mig enormt.
Hade ju bara fotat bland mossan och kunde se framför mig hur många som kanske fanns där i gräset.
Nej nej nej!
Men i morgon kanske jag tittar ner bland alla grässtrån.
Om jag nu får för mig att blogga de närmaste dagarna så var beredd på att det blir ett gäng svampbilder.
Just nu känns det som om jag inte kan få nog av dem.
 
Måste visa något helt annat innan jag stänger ner bloggen.
Månförmörkelse och blodmåne var det ju i söndags morse.
Hade inte tänkt bry mig om det men eftersom jag ändå vaknade tidigt eller snarare inte kunde sova så kunde jag ju lika gärna titta på det.
Ja, och så passa på att fota lite med.

Här är mången full och inte en tillstymmelse till skugga.


04.11 började solförmörkelsen


Vid 04.57 var den helt i skuggan men då blev den röd.
Fick ingen skärpa men det var inte så konstigt.
Hade lång slutartid eftersom det var mörkt.
Trodde man skulle ha det men fick veta igår att det ska man inte.
Inte när något rör sig som himlakroppar gör.
Ja, fortare än vad man faktiskt tror.
Jag skulle ha haft en mycket kortare slutartid och ändrat lite annat istället.
Men nu vet jag hur jag ska göra nästa gång.
Om 18 år.
För klart jag kommer att stå och titta på det då.
Tills dess får jag nöja med att jag i alla fall fick den röda månen på bild.
 
Nu blommar ljungen för fullt och det är så fint när den lyser lila överallt.
Det finns en som passar väldigt bra in bland ljungen.
Shivas.
Ja, för visst matchar hans fina tunga fint ihop med det lila?
Nu är det förstås inte bara bland ljung han är fin utan jag tycker han är det vart han än är.
Det här var ute på Uttorps naturreservat där jag varit en gång innan.
Det blåste rätt bra men på havet syntes knappt en våg.
Lika bra det för jag hade inte haft tid att fota några vågor ändå.
Hade full koll på Shivas för han drog iväg en gång för att jaga ett råddjur och en gång för en liten
hare som han såg.
Sen hade jag full sjå med att hålla reda på Lillen så han inte plockade fel bär. 
Nejdå, han plockade rätt bär förstförstås.
Slånbär.
 
Sen plockade han (vi) björnbär. Massor var det.
Fast jag fotade bara de omogna för de är mycket finare på bild.
Mer färgglatt.



Lillen brukar göra snapsar av alla de slag och till det behöver han bär och annat.
Så nu misstänker jag att det kommer att stå några burkar i fönstret igen med snapsessens på gång.
Gott?
Ja, det är det säkert om man tycker om snaps. :)
 
Idag har jag passat mina 2 små pojkar.
Vädret var soligt och fint så vi var ute förstås.
Man vill ju passa på så länge man bara kan för helt plötsligt så är den kalla blåsiga hösten här.
 
Shivas brukar leta efter godis och leksaker på ängen men idag hittade han Filip istället.
 
Isak ville också ligga på en filt på gräset för att vila lite från alla hajarna som jagat oss.
 
De tittade på alla prickarna som var på filten.
 
De busade och skrattade.
 
Lite kel och gos fanns med mitt i leken.
 
Helt plötsligt försvann Isak från filten.
 
Filip undrade vart han tog vägen.
 
Hahahahaha, här är jag Filip sa Isak med ett leende.
 
Isak:  - Jag sprang iväg en runda bara så mormor kunde fota bara dig där du ligger på filten.
Du vet Filip, jag är trött på mormors fotande.

Ja, han är nog det efter att jag fotat honom i 3½ år men Filip har jag inte fotat så mycket så
han har inte tröttnat än så länge.
 
 
 
 
 
Isak ville inte vara på ängen mer för han ville leka "leta godis" med Shivas så vi gick upp på altanen istället.
Filip, ja han ville leka flygplan.
 
 
Jag hoppas jag får passa dem snart igen för de är så roliga att vara med.
Båda lika glada och spralliga.
Ja, och så vill jag fota igen men då med den där irriterande knappen som jag glömmer ändra hela tiden.
En knapp som jag ofta har inställd framåt eftersom jag ofta fotar små saker. Makro.
Små är mina barnbarn men inte såååå små.
Alltså borde den där knappen vara tryckt bakåt på objektivet.
Men jag börjar bli van vid att jag gör fel så skulle jag någon gång göra rätt så får jag väl en rejäl chock. :)