I söndags körde vi iväg på en liten utflykt för att se om vi hittade lite svamp.
 
Lillen hittade inga men jag hittade några jättefina svampar.
Självklart dök jag ner med kameran för att fota dem.

Porslinsskivlingar.


Röd flugsvamp



Självklart plockade jag dem inte utan bara tittade och fotade.
När jag var ute i skogen igår, den lilla skogen där jag bor så såg jag massor med svampar.
Pyttesmå.
Ja, från ca 2 cm till 5 cm stora. Eller säger man kanske små?
Nu kan jag inte namnet på de här svamparna.
Ska skaffa ett svamplexikon så jag kan kolla vad svamparna heter som jag fotar.
Ja, för jag tror det kommer att bli ganska många olika ett tag framöver.




Den här lilla vita svampen har en insekt på sig. Idag fick jag veta att det är en hoppstjärt.
En urinsekt. Alltså en insekt som funnits i urminnestider och som finns över hela världen.
Den blir som störst 6 mm stor. Den här är ungefär 2 mm stor.
Du kanske kan tänka dig hur liten svampen är då även om den ser stor ut här.
Det är därför jag har kallat det här inlägget "I en liten svamps värld"
Det här är en sopp och den vet jag att man kan äta.
Men den behöver bli lite större först.
Ja, för som du ser så är den inte så stor.
Man ser det på att den bara är lite högre än sporkapslarna i mossan.
Kunde inte låta bli att fota den här trots att den är 3 gånger så stor som alla de andra.
Tyckte den var lite fin där den stod och smälte in så fint i höstmiljön.

När man fotar så här små svampar så kan man förstås inte stå upp.
Nu kan jag inte böja mig ner pga att min rygg är som den är och värker så fort jag har den i fel ställning.
Jag brukar därför lägga mig raklång på marken när jag ska fota sådana här små saker.
När jag låg där och skulle resa mig upp så fick jag se den här lysa upp ovanför mig.

Tänk att en sådan oansenlig liten svamp kan se så ståtlig ut där den står i mossan som är på en liten sten.


Den här lilla vita svampen växte på ett mycket märkligt sätt.
På en hög av gamla löv som låg i mossan.
Tydligen kan svampar växa precis hur som helst och var som helst.

Att fota svampar så här tar massor med energi.
Jag blir helt slut både psykiskt och fysiskt trots att jag är ute si sådär en timme.
Så när jag fick se en liten svamp som växte i gräset så fick jag stålsätta mig enormt.
Hade ju bara fotat bland mossan och kunde se framför mig hur många som kanske fanns där i gräset.
Nej nej nej!
Men i morgon kanske jag tittar ner bland alla grässtrån.
Om jag nu får för mig att blogga de närmaste dagarna så var beredd på att det blir ett gäng svampbilder.
Just nu känns det som om jag inte kan få nog av dem.
 
Måste visa något helt annat innan jag stänger ner bloggen.
Månförmörkelse och blodmåne var det ju i söndags morse.
Hade inte tänkt bry mig om det men eftersom jag ändå vaknade tidigt eller snarare inte kunde sova så kunde jag ju lika gärna titta på det.
Ja, och så passa på att fota lite med.

Här är mången full och inte en tillstymmelse till skugga.


04.11 började solförmörkelsen


Vid 04.57 var den helt i skuggan men då blev den röd.
Fick ingen skärpa men det var inte så konstigt.
Hade lång slutartid eftersom det var mörkt.
Trodde man skulle ha det men fick veta igår att det ska man inte.
Inte när något rör sig som himlakroppar gör.
Ja, fortare än vad man faktiskt tror.
Jag skulle ha haft en mycket kortare slutartid och ändrat lite annat istället.
Men nu vet jag hur jag ska göra nästa gång.
Om 18 år.
För klart jag kommer att stå och titta på det då.
Tills dess får jag nöja med att jag i alla fall fick den röda månen på bild.
 

Kommentera

Publiceras ej