Det här skulle jag ha bloggat om för ett tag sen men det har inte blivit av.
En dag, 4 januari som flickorna var hos mig och vi gick en lång runda längs med Lyckåleden.

Ett stort träd som blåst ner i stormen möttes oss.
Ja, faktiskt flera stora träd som de varit tvungna att såga isär så man kunde gå leden.
Men första biten fick vi klättra över och igenom träden.





Sanna och Erica fortsatte att klättra fast de inte behövde.


Shivas ville klättra utan han ville helst leka med alla grenar som låg överallt.

Erica lekte gärna med honom men Sanna hon ville fortsätta att klättra.

Efter ganska lång promenad och mycket klättrande så var det gott med lite fika.



Efter fikan så fortsatte Erica att leka med Shivas.

Givetvis så måste man sitta fint innan man får springa efter pinnen och Shivas lydde Erica exemplariskt.


Sanna hon lekte och spanade in saker så fanns runt omkring oss.
Ja, som en isbit som väldigt genomskinlig.


Jag hittade en stock i vattnet med massa is på.

Vi var väldigt trötta när vi kom hem men plättar och varm choklad var jättegott att få i sig.
Nästa gång de kommer och sover hos mig så tar vi nog en bit till av Lyckåleden.
Fast då kommer vi nog att ha den varma chokladen och plättarna med oss.

Kan hända att till och med blåsipporna har kommit då.
Ja, för innan dess så kommer jag nog inte att kunna klättra bland stockar och sten.
Nu när jag inte fotar så mycket så stickar jag istället.
Den här fick jag färdig den 29 december

Den här blev klar 8 januari.

 
Den här igår 20 januari.

 
Nu sitter jag med ett nytt stickprojekt.
Den blir ungefär som den ovan fast med svarta ränder i.
Brukar inte vilja sticka åt andra men den som jag gjorde sist fick min dotters svärmor.
Har hört att hon tycker om hemmastickat så det var roligt att göra en till henne som hon kan ha till våren.

Jag har massor med garn i alla möjliga olika färger.

 
Tror jag ska sticka en tröja i grönt, vitt och så i med det garnet som är till vänster bredvid den gröna
Ja, den är blå men så har den grönt i sig också.
Jag har gröna vårjeans så det skulle nog bli fint till det.
Den jag gör nu kommer att passa till mina rosa vårjeans.

Stickning och värken?
Funkar faktiskt jättebra.
Har kommit på vilken storlek i stickor som passar mig så jag ser dem på det avstånd som känns skönt
och avslappnande. Ja, för nu börjar jag få sådan där ålderssynfel som göra att man inte ser på ett visst avstånd.
Sen har jag ju mitt vanliga synfel.
Men med stickor 5 ½ så funkar det och så sitter jag och tittar rakt fram med nacken rakt och tittar på TV
samtidigt som jag stickar.
Kanon.
Precis som förr när jag alltid satt med ett handarbete om kvällarna.

Känner mig ung igen.  :) :) :)
Den här helgen har jag blåst såpbubblor.
Ja, även om jag är vuxen så kan man göra det.
De blir som isbollar när de fryser och bildar olika mönster.
Det var inte det lättaste och det har känts i nacken men roligt har det varit.

De flesta har gått sönder så många bilder har blivit så här.


Här ser man hur bubblan börjar frysa.
Ja, den liksom börjar snurra på något vis ser det ut som.


Men bara några sekunder senare så har den frusit och bildat mönster.


Den verkade vilja hålla sig hel så jag skulle kunna gå runt och fota den i lite olika vinklar.

Men så börjar den spricka .......

........ och poff så har den gått sönder.

Den här hann inte frysa riktigt så i den kan man se Shivas som hoppar efter en såpbubbla.



Den här landade på en trädstam och höll sig frusen riktigt länge.



Ja, så länge så jag hann och krypa mig så nära det gick och fota den.


Jag har blåst bubblor och så fotat. Blåst och fotat och så blåst ännu mer.


En del har jag haft rena turen att lyckats få på bild.
Ja, som den här för den var nästan på väg att rulla ner i hålet.
 
Nu blir det inget mer ståenden bakom kameran på ett tag.

Inte ens i jakten på att få ännu ett helt unikt mönster.
Ett mönster som på den här bubblan som jag själv tycker bäst om.
Jag har fått många förslag om vad folk ser i bubblan men jag tycker det speglar den Grekiska mytologin.
Herkules som höjer handen mot hästen Pegasus.
Eller som min dotter tycker, Guden Philoctetes.
 
Nu är det inte länge kvar tills jag ska opereras.
Efter det så blir det lång tid rehabilitering och jag misstänker att jag inte kommer att kunna fota något.
Vill nog inte heller utan bara försöka uthärda smärtan man har i början.
Ibland har jag nästan lust att avboka alltihop för jag är så rädd. Jätterädd.
Varför vet jag inte.
Räcker att bara tänka tanken på att vara nersövd i ett par timmar och så ska de in och rota i skelettet.
Hu!
Nej, jag ska inte tänka på det. Får inte. Vill inte.
Jo, fast då bara bra tankar men de kommer inte lika ofta som de sämre.
Men det är klart det går bra. Eller hur? Varför skulle det inte göra det?

Min dröm kanske äntligen går i uppfyllelse.
En dröm och förhoppning jag haft i 12 år.

Läkaren: - Det kan gå men jag lovar inget.

Klart de inte kan lova men det där kan, ja det är ett stort KAN för mig.

Kanske, kanske inte. Vem vet.
Jo snart vet jag.
Men du, det kan bli ett och annat inlägg för jag har lite bilder som jag inte lagt ut här än. :)