Fy vad jag är dålig på att blogga.
Säger att jag ska bli bättre på det men så blir det inte.
Tror det är för att jag lägger ut bilder på FB som jag glömmer bort bloggen.
Men nu är jag här med lite bilder. Snarare massor med bilder.
Sist jag bloggade så hade blåsipporna kommit.
Förra året hittade jag ett ställe där det fanns vita blåsippor.
Självklart kollade jag i år igen om det fanns några.
Nu kanske du tror att jag blivit tokig och tar fel på blåsippor och vitsippor.
Men det har jag inte. Blåsippor har vita pistiller och vitsippan har gula.
Du kommer att se skillnaden på bilder efter de här vita blåsipporna.



Vitsipporna!

En vitsippa bland massa små sporkapslar i mossan.

En vitsippa bland några gula vårlökar.

Förra helgen hade jag mina barnbarn och på lördagen var vi uppe och lekte lite i min lilla skog.


Jag fotade förstås lite småsaker när vi var där i skogen och Erica undrade vad det var.


Det var inte Shivas hårstrå uten det var det här.
Sporkapslar.

Erica lånade min kamera och det var som jag misstänke när jag kom hem och kollade bilderna.
En bild på mig.
Fast det var rätt bra att hon gjorde det så jag kan visa mina arbetsbyxor.
Jag har köpt det så jag kan krypa på marken utan att alltid ha gröna, våta fläckar på knäna.
Givetvis får man det på dem här med men det fastnar inte och skulle det gör det så syns det inte.

 
Dagen efter så åkte vi till en annan plats.
Platsen jag kallar "andra sidan ån"
Ja, för det ligger på andra sidan ån som går utanför mitt.



2 bilder har jag gjort i svartvitt.


Inte den här för den är ju nästan lite det ändå. Förutom Shivas tunga.
En härlig bild tycker jag för man ser hur glada både Erica och Shivas är.


I onsdags förra veckan så var min syster här från Dalarna och vi åkte till en allé för att fota hennes barnbarn.
Hennes båda döttrar var med och jag fotade inte så mycket för det var ju hon som skulle fota dem men några bilder blev det.


Lucas och hans mamma Hanna.

Min syster berättade att hon tagit massa bilder på dotter Hanna men antingen så kisar hon med ögonen eller blundar. Jag satte kameran på att ta många bilder i rad så borde ju jag kunna få i alla fall en bild där hon tittar.
Jag fick en. Men bara en så jag förstår hur svårt syrran har haft det.
Här har hon ögonen öppna men tendenser till att kisa finns där.
Jag tycker om den här bilden och tycker den passar att vara i svartvitt.


Men som sagt, de flesta jag med fick är när hon blundar.


Syrrans yngsta dotter Rebecca fotade hon med ........



....... men syrran ville förstås ha en bild på henne och när hon håller Lucas.
Givetvis klickade jag till med kameran jag med.


Syrran fotade, kollade bilder, fotade och kollade igen.
Hoppas hon fick många fina bilder för det dröjer ju ett tag innan hon kan komma till den här allén igen och fota.

 Jag har ju fotat mina barnbarn bland blåsippor. Pojkarna.
I år ville jag förstås fota igen.
Filip! Ja, för han var ju precis nyfödd förra året när blåsipporna blommade.
I år är han ju i perfekt ålder för att vara bland blommorna.

 
Självklart vill jag ju ha på Isak med men det är inte det lättaste.
Han är som sagt trött på mormors fotande men med lite trixande så satt han en liten stund i alla fall.

 
Och så lite trixande till så jag kunde få en bild där de sitter tillsammans i sina likadana kläder.

 
Ska jag vara ärlig så var det inte lätt att fota Filip heller.
Han ville helst utforska allt istället för att sitta still.
Men jag kröp efter och fotade så gott jag kunde.

 
Tror inte han smakar på pinnar mer. "fniss"  Men hur han än gör så är han söt ändå.

 
Precis lika söt som Isak är som ger sin mamma en fin bukett.




Och stolt är han över det också.
 
Nu borde jag sluta skriva här och inte heller lägga in fler bilder. Men .....
Men jag kan inte låta bli att visa några bilder till.
Som bilder på när Filip åt glass hos mig första gången.

 
Sen några bilder som jag tog när jag passade honom häromdagen.

 
Och så några extra roliga bilder som jag tog samma dag.

 

Nu har jag nog inte tagit några fler bilder sen jag bloggade sist.
Eller?
Jo, det har jag ju.
Tog lite blombilder igår när jag var på andra sidan ån.
Lika bra att jag lägger ut dem nu så jag kommer ikapp med bloggandet.

 
Sådär ja. Då är inlägget äntligen slut.
Hoppas det inte blev för jobbigt med alla bilder.
Känner jag mig rätt så lär nog nästa inlägg bli lika långt.
Eller inte
 
 
 
Igår fyllde Isak 4 år.

Det var så skönt att komma hemmifrån några timmar för att fira honom.
Tack och lov var det inte så mycket folk för han ska ha sitt kalas på söndag.
Allt känns lite bättre efter operationen men vara med mycket folk nu är jobbigt.
Kan inte röra huvudet sådär jättemycket än och det gör mig trött om jag vill titta lite här och där.

Jag blir spänd och med det en enorm värk.
Men det har ju bara gått 2 veckor sen operationen.
Vi gamlingar var där igår och firade honom. :)  :)  :)
Ja, hans mor och farföräldrar.
Gammelmormor och gammelfarmor.
Extra roligt var det för Lillens bror var här från Lund med sina barn så de var också med.

När man fyller år så har man förstås ballonger.


Den som tyckte mest om ballongerna var nog Filip för han kröp omkring och jagade dem samtidigt som han skrattade för fullt.

 
Inte lätt att fota det så jag filmade en liten snutt av det.
Här är Elsa med och leker.


Isak han hade en stor önskan på sin födelsedag.
Att få en grävmaskin.
Han fick en.


Den var i massa bitar men han ville förstås provsitta den lite även om den inte var hel.
 
Får man nu en grävmaskin på sin födelsedag så vill man förstås att den ska vara fullständig.
Inte går det att vänta tills dagen efter.
Han satte de stora pojkarna i arbete så han skulle kunna köra den.


Filip tyckte det var kul att titta på när andra jobbade.
Ja, hans farfar tyckte nog med det.

 
Vi fick ta lite paus från grävmaskinen en stund för att fika.
Ja, för Isak han ville ha sin glasstårta och så blåsa ut ljusen som man ska göra när man fyller år.




Det var lite svårt att blåsa ut så många ljus så Isaks mamma fick hjälpa till lite.


Nu skulle det ha suttit ljus i hans tåg också men det glömdes nog bort i all hast.

 
Till slut blev i alla fall grävmaskinen färdig och Isak kunde prova den.

Filip ville förstås också prova den lite.

Ser ni tröjan som Isak farmor har på sig?
Det var den jag stickade till henne.
Jag är glad att jag gav den till henne för hon var jättefin i den.

Pratade med Linda i morse och hon sa:
- Vet du vad Isak gjorde direkt i morse?
- Nej!
- Körde runt med grävmaskinen förstås. Med Filip där bak på flaket.

Det var nog en härlig syn och det hade jag gärna velat se på bild.

Om en månad är det kalas igen. Filip fyller 1 år.
Då hoppas jag att jag är mycket bättre i nacken så jag kan leka, kramas och busa lite.
Inte bara sitta och titta på dem.

Tror de med längtar efter att få tillbaka sin kramiga och busiga mormor igen.
Eller vad tror du?


I tisdags var Linda här i min lekpark för att fota Isak när han gungar.
 
Hon ville få ett fint kort där han tittar in i kameran och med en bra skärpa i bilden.
Men så vill hon förstås också att Isak har sina skor på sig.
 
 
 
Han vill inte ha dem på sig, så när Linda sätter på en sko.......

 
 
...... så har han hunnit att få av den andra och så är det bara att sätta på den också.
 



Linda fotar.......
 


 
..... och så tittar om bilden blivit klar och om han har blicken in i kameran.
 
 
 
Men hon ser inte det jag ser.  :))))))
 
 
 
Skon ligger där i gräset och du ser en sak till va?   :))))
 
Strumpan har åkt av den också.
 

 
Men han nöjde sig förstås inte bara med det utan ville ta av den andra också.
 
 
 
Men då fick Linda helt plötsligt se det och sa STOPP.
- Nu blir det inget mer gungande för det är för kallt ute för att vara utan både strumpor och skor.
 
Fick hon någon bild när Isak tittar in i kameran och med en bra skärpa i bilden?
Nej, för Isak hade bara bus i sig när han gungade men jag fick som vanligt en bild
av honom där han lägger till med en av sina roliga miner.
 
 
 
Linda: - Vi får fota honom en annan dag i vår lekpark och se om jag kan få en bra bild då.

 
Så i torsdags gick vi till hennes lekpark och Linda hon fotade honom igen i en gunga.
 
 
 
Du ska veta att jag skrattade för mig själv där jag stod och tittade när Linda fotade Isak.
 
 


Slutgungat för Isak.

Linda: - Kanske det går bättre om han sitter i rutchkanan?
 
 
Det gjorde DET inte.  :)))))
 
 
Jag gick runt och tittade lite i parken men så ser jag Linda i full action med kameran och än en
gång får jag ett stort smile över läpparna.
Eller snarare ett gapskratt som var svårt att hålla inne men. 
 
 
 
Isak har fått bli en liten modell och Linda leker proffsfotograf ser det ut som.
 
Linda: - Bra Isak, ligg precis så.
 
 
 
Så tittar hon om bilden blivit bra.
 
 
 
Tar en ny bild.
 
 
 
Här var det jättesvårt att hålla inne det där gapskrattet så jag inte skulle störa dem.  :))))
 
 
 
Linda ser nöjd ut med en bild hon tagit och Isak verkar ha tröttnat på att ligga där.
 
 
 
Linda lyfter upp honom......
 
 
 
....... ler och säger:
- Åh, vad duktig du var Isak.
 
 
 
Fick hon någon bra bild kanske du undrar?
 
Hon fick säkert en mycket bättre bild än vad jag fick där jag stod och zoomade in honom.  ;)
 
 
Men någon bild med båda skorna på, det vet jag att hon INTE fick.  :))))
 
 
Jag måste ta mig tid att kolla på bilderna som Linda tog.
Det har varit lite ont om det sen vi var i lekparken.
Vi har varit på konsert Lillen och jag och sen målar och tapetserar vi.
 
Så det här med att blogga får nog ligga lite på is ett tag för renoveringen av
kök och hall verkar ta sin tid.
Min värk stoppar mig stup i kvarten.
Lite i taget.
Men klart kommer det bli innan jul i alla fall.
 
Jag är ivrig och har svårt att hejda mig men jag måste.
Hur mycket  jag än vill se det nya golvet och tapeterna ditsatta.
 
- Du har ju en karl, säger en del.
Klart jag har, men han får jobba i min takt för jag vill göra precis lika mycket som honom.
Tack och lov så är inte han den ivriga personen så han väntar på att jag gjort det och det,
och så gör han det och det.

Här görs inget utan att jag är med.   :)))))))