Förra året var min mamma och jag på en hemlig resa som hette Ut i det blå.
Vi hamnade då i staden Hameln i Tyskland.
Nu har vi varit i väg på en hemlig resa igen.
Den här gången hamnade vi i Potsdam.
Potsdam är huvudstad och största stad i den tyska delstaten Brandenburg i östra Tyskland.
Staden ligger intill floden Havel och ett flertal sinsemellan sammankopplade sjöar. Den angränsar i nordost direkt till Berlin. Potsdam är framförallt känd för sin historia som kunglig residensstad i Preussen och Kejsardömet Tyskland, med många slott och trädgårdar, i synnerhet Fredrik den stores sommarresidens Sanssouci från mitten av 1700-talet.
Det var en lång resa genom Blekinge, Skåne och Danmark så när vi kom över till Tyskland var det gott att få lite middag på ett underbart ställe vid vattnet i staden Ratzeburg.

Tyvärr så regnadet vår första dag så vi kunde inte sitta ute på den här underbara uteplatsen.

Fast mamma ville förstås känna på hur det hade känts.
Tog inte så många bilder på vår första resdag för det blev mest små stopp för lite fika och mat innan vi landade på stället som var det hemliga målet.
Men vid 7-tiden på kvällen så var man äntligen framme.
Bussen stannde utanför den här stora porten.........

.......... och innan för den så låg vårt hotell som vi skulle bo på i 3 nätter.

Tyvärr så tog jag inga bilder inne på hotellet.
Precis som året så hade jag inte en tanke på det.
Dagen efter så åkte vi och tittade på ett slott. 
Sanssouci
Slottet uppfördes 1745–1747 av Fredrik den store som sommarresidens.
I parken, som rymmer många fontäner och skulpturer, finns flera berömda byggnadsverk av stor historisk betydelse. Bland annat tehuset i rokokostil och lustslottet Charlottenhof.

Nedanför slottet så växte det fullt med vindruvor i nivåer.
Som du ser så är det massa mörka moln men på något vis så sken solen på oss ändå.
Det var tur det var molningt för det var varmt ute och solen brände enormt.

Här står Fredrik den store som staty och tittar ut över sina domänner.


Efter en lång rundvandring i den stora parken så åt vi lunch på en helt underbar restaurang som låg bredvid.
Efteråt blev det lite smaskidask vid bussen.
Som vanligt lite då och då. "fniss"
Nu hade jag tänkt blogga om hela resan men eftersom jag har lite svårt att sitta vid datorn längre tider så får
jag stoppa här. En halv dag.
Får se hur många inlägg det blir innan jag gått igenom alla dagarna.  :)  :) 
 
 
Godmorgon!

Igår hade jag tänkt att fortsätta att skriva om vår lilla tur i söndags.
Men det blir inte alltid som man tänkt sig.

Lillen ringde mig på jobbet och var i upplösningstillstånd.

- Det finns massor med svarta trumpetsvampar här.
Jag tror jag har plockat minst 3 kg redan och det finns massor kvar.
Det här hade du velat fotografera.

Klart jag hade velat.

Jag: - Du kan ju spara några så hämtar jag dig direkt efter jobbet så kör vi dit.




Och den här gången fotograferade jag inte bara utan jag plockade med.
En hel korg på bara 5 minuter tror jag.  :))))




Svart trumpetsvart är jättegott och jättelätta att torka så det blev min sysselsättning
i går kväll. Min korg hällde jag ut på ena sidan av bordet och Lillen som hade plockat
innan hällde ut sina på andra sidan.



Ser du att det ligger pärlor på min sida?  Ja, och så en trådrulle också?

Jag torkar mina genom att trä upp dem på trådar som jag hänger i fönstret.  :)))




Så du förstår att jag inte hann lägga ut bilder som jag tog i söndags.
Men nu ska jag försöka få in dem jag tänkt mig.
Eller kanske inte alla förresten.
Det inlägget som jag tänkt är på något vis som bortblåst.  ;)

I alla fall så gick vi långt in i en .........




..... för att titta på



Inte bara en bergshäll förstås utan på hällristningar.

Sådana här du vet.



Det fanns massor av dem. Inristningar av båtar, djur och människor. Mest båtar.

Lite svårt att tolka vad det var men som tur väl var så fanns det skyltar uppsatta så
man kunde få veta lite om ristningarna.



Det står att det kunde vara inristade fotspår för att på ett sätt se sig själv.

Men i dagens samhälle behöver man ju inte rista in dem i berget.  :)))
Det är ju bara att ta kort för att få det bevarat.




Den här skylten visar......



Man med erektion och med händer som lyfts i åkallan?
Det vill jag inte föreviga med ett kort så det får bli en bild på hällristningen istället.  :)))




Jocke: - Kolla här! Polenfärjan.



Gud vad vi skrattade. Den här är nog inristad i efterhand. Eller vad tror du?


När man nu är i en skog så finns det ju annat att göra än att leta hällristningar.
Och vad dem här letar efter behöver jag inte skriva va?




Okey då? Jag ska visa vad de letade efter.  Svamp och blåbär.




Men jag letade inte efter svamp den här dagen.
Jag tittade efter djur istället.

En äkta skogssnigel. Och det bästa av allt med den är att den är där den hör hemma.




Och så hjortar. Tror det var det som de sa att det var.
Jag ser alla sådana här som rådjur.




Vilda djur i skogen är inte lätt att fota för de blir så rädda lätt men den här gjorde inte
en min av att gå iväg någonstans.
Det visar snällt upp sitt ansikte och säger: "smile"




Nu var det ju en fisketur vi var iväg på så igentligen skulle jag ha en bild här nu där
vi står i köket och rensar abborrar och så skriva och försöka förklara hur det luktar
av all fisk vi rensat.

Men nu tog vi ju inte hem några fiskar så det går ju inte.
Så det får bli en bild på min luktärt istället som jag plockade och tog in.

Den luktar........



....... klart mycket godare än fisk.
Igår blev bilen packad med spön och annat som hör fiske till.




Och så rullade bilen iväg ut till Torhamns udde.

Kroken är i vattnet så nu är det bara att se om vi kan få någon fisk också.




Linda: - Jag fick en, jag fick en, jag fick en!




Nu kan jag bevisa att hon faktiskt fick en för jag kan förstora upp bilden.  :)))))




Hennes pojkvän Jocke vill också ha fisk så han fiskar och fiskar och hoppas på tur han med.

Och det hade han. Han fick också en abborre.




Lillen fick också en.
Jösses, man ser till och med skuggan av den.........




......fast den inte var så stor den heller.  :)))))




Jag gav upp fisket efter en stund. Få så små abborrar kändes inte alls roligt.
Napp, ta upp den, pussa på den.......



.....och så i med den igen var ganska meningslöst.

Jag ställde spöt och så fotade jag istället.


Maneter som simmade runt.




En snok som simmade där mitt i vattnet.




En båt som kom in.




Och sjöbodar som speglar sig i vattnet.




Till slut tröttnade faktiskt alla på att fiska små små abborrar så vi gav oss iväg på helt
andra äventyr.
En fin dag som dagen var igår vill man ju inte åka hem.

Då blir man pigg och flitig som en myra.